En väntar i köket. I stillheten och tystnaden innan helgen börjar. Det är lördag. Mycket av det som ska sägas idag är sagt förut. Och ändå är förväntan ny. Längtan efter kaffe. Så hörs stegen i trappan. Och din röst som frågar mig om jag vill ha. Våra samtal rör sig kring vardag, väder och litet till. Inom mig tänker jag hela tiden på församlingsinstruktionen. För den har med detta att göra. Detta som gör mig matt måste ändå nötas och funderas kring, det hör liksom till att vara människa att syssla med det, detta med Människosyn och Gudsbild. Tack vare dig ger jag aldrig upp, och så här blir mina rader, ”tills jag kommer till dig” som Malena sjunger:

Människosyn

Vad är det bästa med att vara människa?
Vad är människan – fri, intuitiv, skapande, hård, överlevare?
Kan människan förändras – har du förändrats?
Är människan lycklig?
Är människan ond?

Hur beroende är människor av andra människor för att verkligen bli människa? Behöver människor ideal och hopp eller räcker det gott och väl med sysselsättning, familj, vänner och hälsa?
Hur långt sträcker sig människans ansvar och hur har ansvaret med människans skuld att göra?

Finns det något hos människan som behöver hållas tillbaka eller främjas av samhället eller andra krafter?

Hur kan en människa göra för att lära känna sig själv, mogna och utvecklas? Behövs det? Kan en människa göra det själv, eller?
Behövs det en ny människosyn i vår tid?
Vad är i så fall dess kärnvärden?

Gudsbild

Vad är det bästa med Gud?
Hur är Gud – tydlig, otydlig, nära, fjärran, gammal, ung, kvinna, man, barn, djur, naturfenomen, ideal, språk?

Anstränger sig Gud i människors liv, i naturen, i samhället?
Behöver Gud sin motsats för att finnas?
Är Gud en stridande, kämpande Gud, en vädjande hoppingivande Gud?
Har Gud satt i gång Big Bang, är Gud Big Bang, har Gud vunnit kampen mot ingenting, eller mot det onda. Klarar sig Gud bra själv – var går gränsen mellan Gud och annat?

Har Gud skuld i allt som är otillräckligt i världen?
Hade det funnits skuld utan Gud?
Älskar Gud människor?
På vilket sätt möter Gud människor?
Uppenbarar sig Gud konkret, eller mest i känslor?

Hur är Gud i Jesus?
Är Gud i Jesus som kärlek, ande, uppenbarelse, vilja eller löfte?

Är det samma Gud i andra religioner som i kristen tro?
Kan vi skilja mellan sann och falsk Gud?
Var går gränsen – inom eller mellan religioner och världsåskådningar?
Behövs det en ny Gudsbild i vår tid?
Vad är i så fall dess kärnvärden?