Idag den 30 april 2018 har återvinningscentralen i Helsingborg öppet från tidig morgon. Köerna ringlar dit. Många har tömt skräp på vindar, och ris från vårens första trädgårdsröj. Kungen fyller år och återigen diskuteras monarki eller republik.
Måste vi välja?

Från USA sprider sig det nya tänket: Attention Economy. Företrädarna för den hävdar att sociala medier styr och utnyttjar användarnas val. Den klassiska filosofiska frågan om människan har en fri vilja får här ett mer komplext svar: Användarnas avsikt med att använda sociala medier sammanfaller inte med avsändarnas avsikt. Människan hålls nämligen enligt Attention Economy kvar i mediet så länge och ofta som möjligt för att påverkan med reklam och styrning av beteende ska bli maximal. Avsändaren exploaterar således människans önskan att få enkel information (om t ex öppettider), underhållning eller personlig kontakt med andra människor. Företrädarna för Attention Economy, som brukar översättas till Uppmärksamhetsekonomi, betonar att de inte är teknikfientliga, och jag tror dem.

Svenska kyrkan har sedan några år blivit mindre till antalet medlemmar. Mer än förr har människor nämligen valt att gå ur kyrkan - och bland skälen nämns låg eller ingen anknytning till kyrkan, vissa politiskt uppfattade ställningstaganden i aktuella samhällsfrågor och naturligtvis människors egna ekonomiska prioriteringar.

Här måste självklart Svenska kyrkan rycka upp sig och tydligare få ut information om vad 80- och 90-talister har att hämta i kyrkan:
Rytmikgrupper för barn, rock, klassisk musik, relation, tröst, individuell mening, gemenskap, temagudstjänster, kristen gudstro.

Här måste självklart Svenska kyrkan tydligare ”bjuda upp till dans” så att allt fler upptäcker vad de kan få och ge andra människor genom kyrkan: ideellt medarbetarskap, internationellt engagemang och konkret här i Helsingborgs församlingar, kreativt utvecklande körliv, språkkcaféer som helar en delad stad.
Bara genom att stanna kvar som medlem bidrar du starkt till detta!

Det andra skälet till att Svenska kyrkan minskar i medlemsantal är att dopstatistiken fortsätter att gå ned i hela Sverige, och framför allt i de större städerna. Dopet har för unga föräldrar alltmer blivit en fråga om att välja, och dessutom nu också att välja mot majoriteten.
Och det är ju alltid svårt!

År 1996 infördes regeln att dopet istället för födseln ger medlemskap i Svenska kyrkan. Det var strax därefter som dopfrekvensen började gå ned - och för den generation som inte blev döpt som barn är det en stor utmaning att nu välja dop för sina egna barn.
(Tur därför att det går att döpa sig som ung och vuxen också...)

Dopet står för ett liv i gemenskap med den historiske personen Jesus Kristus, som mot tidsandan ställde barnet i värderingscentrum. Som gav individer energi att befria sig från destruktiva sammanhang, ställde raka kärleksfulla frågor, botade människor i ohälsa, och ordnade mat åt hungriga. Som visade sitt sanna jag först för kvinnor, och som på flera sätt bröt mot trångsinta mönster.
Det är till en gemenskap med dessa signifikativa och historiskt fastställbara förtecken som dopet bjuder in.

Ett ljus tänds och lyser upp vid varje dop (barn som vuxen) - som en markör för ett trotsigt motstånd som övervinner meningslöshet, splittring, förgänglighet, onåd, lidande och ensamhet.
Som ett Valborgs-bål, men med ett för-alltid-Ljus och ett sanningslöfte knutet till ditt namn.

Om du har läst det här blogginlägget så har du säkert sökt just information om Svenska kyrkan eller om dop här i Helsingsborgs alla kyrkor, (eller valt att läsa min blogg). Du har inte fått någon annan reklam på köpet, och du varken läggs in i eller säljs till någon uppgiftsserver av Svenska kyrkan, för att ta upp tråden om uppmärksamhetsekonomi. Att dopet gör människor till (betalande) medlemmar skulle ju däremot kunna vara besvärande för mig ur ett uppmärsamhetsekonomiskt perspektiv. Men jag kan ju inte hålla tyst om dopets oerhörda kraft och innehåll av den orsaken. Och dessutom vill vi öka medlemsantalet - här finns ju massor som behöver ordnas, socialt arbete (diakoni), träffar på stadens arenor för barn och ungdomar, konfirmandläger, soppluncher, hembesök till ensamma och sjuka, samverkan med Helsingborgs stad och andra aktörer. Och underhåll och ombyggnad av underbara kyrkobyggnader och församlingshem invävda där människor bor och i stadens puls.

Du väljer helt själv i dialog med andra - även om det enligt uppmärksamhetsekonomerna är svårt. Kyrkan är öppen!