Så har det hänt igen, att trots att jag gjorde mat, kylde den på fönsterkarmen, och satte in i kylen innan jag lade mig, och upprepande mumlade, matlådan, matlådan, matlådan. Så glömde jag den i kylen. Varför händer detta när jag minns så mycket annat, som hände för årtionden sedan, oväsentliga meningslösa rutinartade bagateller om ingenting, koder, vänliga människor, namn, dofter, känslor, glädje, saknad, tabeller, snabbkomandon, registreringsskyltar på bilar, telefonnummer till televerket, kompisars telefonnummer, syskon, föräldrar. Varför är det så svårt att helt enkelt ta med matlådan när jag lagt så mycket tid och engagemang på att inhandla, laga näringsriktig mat, kyla och packa matlådan?

Och ändå - är det inte detta som jag tänker på utan bara på det som tillåts hända nu och tillåtits äga rum sedan månader i Jemen:

• våldet som spädbarn, små barn, ungdomar, vuxna och äldre människor utsätts för

• huvudhamnstaden som blockeras

• rå vapenexport

• urskiljningslösa flyganfall

• uteblivna fredsförhandlingar

• kärlekslöst destruktivt ledarskap i några få priviligierade namngiva stater

som sammantaget och vad som måste ses som planenligt leder till världens värsta hungersdöd i en tid då världssamfundet har den absolut högsta kapaciteten någonsin att helt enkelt göra rätt sak och leva värdigt för andra.