Dagarna mellan jul och nyår, de så kallade mellandagarna, var då märkliga dagar 2017. Först den stora festen, ljusets och färgernas fest. Strax nyår med glitter och löften. Och däremellan, några men tillräckligt många, dagar av tomhet, eftertanke, stillhet.

"Akta er för mellanrummet" - "Mind the gap", hörs ständigt på perronger och järnvägsvagnar i England. Och den varningen kan överföras till så mycket i världen, och också till våra liv. Underbart är att rösten hörs om och om igen. Ingen tänker att nu måste väl folk förstått att de ska akta sig för att stiga ned i mellanrummet mellan perrongen och järnvägsvagnen. Den vänliga rösten fortsätter istället att informera om risken: Mind the gap!

Och ändå är det så att mellandagarna faktiskt är den existentiella helg som för många innebär en chans att stiga ned i mellanrummet, och tänka tankar som inte bara är repriser.

En helg för att ta tag i och följa känslor litet längre och förbi de etiketter som var och och en har satt (eller av andra fått "hjälp" att sätta) på sina egna livserfarenheter för att sortera dem och mappa in dem.

En helg för uppbrott på sätt och vis. (Som ett inbrott i sig själv.) Men varken ett drastiskt uppbrott från något känt eller ett efterlängtat uppbrott till något okänt. Mer som en rofylld vila och tröst som stannar kvar.

Hoppas att du och de dina också haft sådana mellandagar!