Den där påannonseringen om att tåget närmar sig Helsingborg har jag hört hundratals gånger de senaste åren. Sedan slutet av 2013 till april 2018 veckopendlade jag nämligen mellan bostaden i Lund och arbetet i Göteborg. Då angav påannonseringen hur långt jag hade rest. Nu innebär den att det är dags att stiga av. För nu har en av stationerna på vägen blivit mitt mål: HELSINGBORG.

Redan efter två veckor här i Helsingborg har jag fått vara med i en massa spännande sammanhang. Vi följer nämligen en plan för min introduktion, ett s k Onboarding system. Begreppet återfinns i organisations sociologi - och handlar om allt det där som ska göras, och i en bra följd precis som när vi går ombord på ett fartyg.
Allt det där som gör att jag lär känna förtroendevalda, medarbetare, strukturer och utmaningar fort och genomtänkt.
Allt det där som gör att medarbetare lär känna mig, och kan känna mig på pulsen, och påverka mig.
Kort sagt: en intensiv period av ömsesidighet.

I påskas firade jag med början på Skärtorsdagen en dag i varje församling - och fick på det sättet känna att allt hör samman, och att varje människa nu är försonad, i vännen Jesus Kristus.
Med tillit, ansvar och glädje konkretiserar vi det med varandra och för varandra - här och i världen. Och med mycket bön, just i våra dagar.

Avstigning har ägt rum. Och nu har jag fått ett nytt hem. Tack.
Hoppas att du också finner din väg till gemenskapen i gudstjänster och olika verksamheter i församlingarna i pastoratet.

Kristian

Ps: Mind the gap