Bibelmeditation Andra söndagen efter Trefaldighet, 2023 06 18

Text Markus 2:13-17

Har du också varit med om att du och någon sitter och talar med varandra, och att en vän kommer in i rummet, och vänligt avbryter er och säger: Vänta, stanna upp, för det låter som ni missförstår varandra.

Och det som då händer är att du och din samtalspartner resonerar om det ni har sagt, och nu med fokus på vad ni menade med era ord. Och plötsligt förstår ni varandra bättre, och det som nyss kändes som oförenligt, eller som ni tyckte olika om, faller platt till marken, och ni förstår varandra och också på vilka punkter ni inte delar uppfattning.

När vi får vara med om sådant här, så känns det verkligen positivt, lika positivt som att läsa de första två kapitlen i evangelisten Markus evangelium. 

Missförstånd om Jesus-bilden och Guds-bilden, och kanske också om Kyrko-bilden reds ut, och det blir klart vem Jesus är, vad han gör och vill.

• Vem är Jesus? Jo, Jesus är utvald för att visa vem Gud är, en nära god Gud, som är starkare än ondskan. Detta återberättas i myten om frestelsen i öknen, testandet som Satan står för. Att det sägs att frestandet varade i fyrtio dagar är en tydlig markör för att detta är en berättelse som handlar om identitetens djup, och att det inte är ett dokumentärt reportage. (Mark 1:12-13)

• Vad gör Jesus då? Jo Jesus säger att tiden är inne, alltså att nuet är det viktigaste som finns, och att tron i nuet skapar ringar för framtiden. Och att människan ges chansen att vända om, börja om, få en ny chans, och att ge andra en ny chans. (Markus 1:14-15) 

Det är därför Jesus: 

• rekryterar människor, kallar lärjungar, till sin rörelse, att förmedla detta om nuets gudomliga möjlighet till andra, 
• människor som ska stå emot det onda och med ord ta avstånd från det, inte ducka eller fega och inget verka höra eller se. (Markus 1:21-28), 
• och att bota sjuka människor, med feber och förlamning. (Markus 1:29-34 febersjukdom, Markus 1:40-45, och 2:1-12 förlamning).

• Vad vill då Jesus: Jo att vi får känna en sådan gemenskap med honom som om vi äter med honom, umgås med honom, och att han inte skyr oss, eller håller sig undan från oss – som om han vore rädd för att smittas av vår mänsklighet. 

Jesus vill oss väl – och ger oss den förlåtelse vi behöver helt enkelt för att vi är människor, inte en förlåtelse för några små övertramp eller fel vi har gjort, utan den förlåtelse som gör att vi uppresta, frimodiga, lättade, befriade och fyllda med tillförsikt kan gå framåt och ge vidare allt detta till dem vi möter, och låta det blomstra i vårt liv, för evigt. Därför tycker jag så mycket om psalmens ord: Med blid och livlig värma till allt som varit dött, sig solens strålar närma, och allt blir återfött. 

Så blir förlåtelsen som en vän som är med i allt vi säger, och som hjälper oss att reda ut missförstånd.