Det var från början en stillsam tillställning. En grupp som träffades, för att minnas sin vän och för att berätta för varandra att många nu hade mött honom igen: att Jesus har funnit en väg förbi meningslöshetens gropar och de ”inre demoner” som Måns Zemmerlöv sjunger om.

Allt detta talade de med varandra om när de samlades. Ja, det var därför de hade samlats. Det var en sorts hemvändardag – som fick färg av hoppet, det nya livet, att Gud själv stod bakom Jesus. Det som blev den första Pingstdagen, var tänkt som en dag för både tillbakablick och hoppfullt framåtblickande.

Och det är då det händer – det fullständigt oväntade.
Hemvändardagen blir något helt annat.
För till var och en kommer det en gåva, en förmåga, som övergår det redan inlärda och kontrollerade.
Var och en av dem börjar tala ett språk de inte kunde tidigare.
Alla världens för dem kända språk blir representerade där i rummet, och direkt öppnades dörrarna.

De talade, på alla dessa språk, om det som de hade varit med om och trodde: Att Jesus från Nasaret, hade bjudit in till gemenskap, botat blinda, döva och lama. Att han i liknelser och i handling hade visat på en varm och stor kärlek, en förlåtelse som också gav upprättelse och hopp.

Det var om detta de talade, om Jesus Kristus, på alla de språk som människorna i Jerusalem kunde! Det var om detta Guds heliga Anda talade.

Några veckor tidigare så hade Jesus, när han oroade sig för vad som väntade i och efter påsken, bett intensivt och passionerat. Han bad då bl a att gemenskapen mellan alla människor skulle växa samman med gemenskapen i Gud själv. Detta var en helt otrolig bön, att gemenskapen som är Gud också ska bli en gemenskap som vi människor ingår i. Han bad för trösten och sanningen. Båda dessa. Hand i hand. Inte på varandras bekostnad.

Ett steg, för var och en av oss, att komma närmare denna visionära gemenskap av kärlek, börjar med att vi verkligen får höra på det språk som är vårt eget och uppleva med den kropp som är vi, att

– Jesus har blivit uppväckt, har fått liv igen,
– Jesus har brutit dödens mur,
– Jesus har lyft av lidandets och skuldens tyngd och funnit en väg förbi meningslöshetens gropar, och de ”inre demoner” som Måns Zemmerlöv sjunger om.

Allt detta, för din skull – och att allt nu överlämnas till var och en av oss som en bröllopsbukett, för världens befrielse.
Fånga den, ta den, nu!

”Spela samman oss som går
mot en dag som ingen sett,
tills i dig vårt mål vi når,
Heliga Treenighet.”

Sv ps. 338:4

Texter: Johannes 14:15-21 och Apostlagärningarna 2:1-11.