Är det den nya diskursen med härskartekniska drag, eller bara ett retoriskt grepp att säga sig inte vara PK (när man påstår något). För ett tag sedan förhöll man sig annorlunda till kritik att vara PK. Du minns säkert att ett sätt då var att litet förnärmat säga  ”jag kan väl inte hjälpa att andra också tycker som jag”. Några som hade funderat litet djupare över förhållandet mellan samhällsanda, folkvilja, demokrati och förskjutningar av ideologiska ståndpunkter (och kompromisser) alternativt de riktigt sluga svarade offensivt: ”Men varför skulle det vara fel att vara PK”. Men nu 2021 gäller det tydligen än mer att leva upp till tradigt utslitna uttryck som  ”att stå ut” och ”att göra skillnad” och då tycks ett allt mer förekommande sätt att söka trovärdighet, eller att visa på mod vara att krydda med orden ”jag säger inte detta för att jag är PK”. Men, undrar jag: Varför säger du inte bara varför du säger det!