På morgonen är vi fortfarande många, men inte alla, som går till brevlådan och tar dagens tidning. På vandringen tillbaka till köksbordet skummar vi rubrikerna på första sidan. Så får vi våra första intryck om världens situation och om de olyckor som har drabbat andra. Rubrikernas storlek signalerar med all tydlighet för oss vikten av en nyhet.

Under dagen som sedan följer bär vi med oss intrycken från rubrikerna, och om vi har hunnit, något från några av rapporteringarna eller artiklarna i tidningen. Oftast faller nog ändå vår blick på de små notiserna, oftast med lokal anknytning: Ett cykelskjul som har brunnit ned, en katt som klättrat upp i ett träd och fått hjälp av räddningstjänsten – och om någon lokal förenings insamling till ett internationellt hjälpprojekt.
 
På sen eftermiddag eller kväll tittar vi för andra gången i samma brevlåda eller innanför samma brevinkast. Nu tittar vi efter post – kuvert, som inte är reklam, utan kuvert som är personliga. Ibland ser vi kuvertet med loggan som vi så väl känner igen, och vi vet, att antingen är det en faktura från ett tidigare sjukhusbesök, provsvar – eller helt enkelt en kallelse.
 
Kallelsen får oss alltid att stanna upp i steget – vi kan känna ett sting av oro - det sköljer över oss, livets allvar och skörhet, av att hälsa och livskraft inte är något självklart – att olyckan också kan ha drabbat oss. Och vi som älskar livet så! Samtidigt känns det tryggt att få en kallelse – att någon där på andra sidan, i samhället, i sjukvården, har koll på när det är dags för mig att återigen komma på ett besök för att undersökas, för att om något är på tok, få hjälp och behandling.

Så möts dessa två känslor i stegen inför dagens slut när kuvertet tagit tidningens plats i din hand. Då på morgonen handlade det om världen, nu handlar det om dig själv. Din existens, din framtid.

En av dem i evangeliet som verkligen träder fram och tydligt ställer en fråga om sig själv, alltså inte om världen eller de andra, var på en fest där en av gästerna var Jesus. Sammanhanget är att Jesus på en sabbat var på fest hos en känd och inflytelsefull person, och att Jesus mitt i festen rakt av botar en sjuk människa, vilket alltså var otillåtet eftersom sabbaten räknades som arbetsfri, för Guds skull.

Inför hårda blickar av kritik förklarar Jesus att det alltid är rätt att bota en sjuk människa – och så ger han en parallell till hur varje förälder hade gjort om hennes/hans barn hade fallit ned i en brunn.

Det var många där på festen som hade sett när Jesus gav den sjuka människan hälsan åter, och som hörde Jesus säga detta om barnet i brunnen. En av dem, är den person som direkt träder fram och tydligt ställer en fråga som även om det inte låter så, handlar om honom själv. Kanske är detta också din fråga: Kommer jag också att bli uppdragen ur den mörka brunnen, och bli befriad från all skröplighet, och få vara med dig på den stora festen, den riktiga festen i Guds rike?

Jesus svarar – ja, det kommer du att få vara – men, tillägger Jesus, du har fått Save the Date, så se till att du inte distraherar dig genom ditt arbete för världen, dina hobbies eller dina nära sociala relationer. För kallelsen till Guds rike innefattar också detta – så gör de rätta prioriteringarna! Och du, blir du sist, så blir du först!

Psalmer, t ex 303 och 38 (melodi B) och varför inte 923:2-4.