Predikan 2020 11 15

Söndagen före domssöndagen, Amos 8:9-12, Filipperbrevet 3:20-4:1 och Lukas 17:20-30.

Evangeliebokens tema: Vaksamhet och väntan

Psalmer 96, 509, 490 och 776.

Predikan:

Greta Thunberg, Joe Biden, och nu i fredags indirekt Donald Trump, i sin rapportering om det amerikanska vaccinationsprogrammet, talar om att vi alla måste lyssna på vad vetenskapen säger – och då menar de i första hand den vetenskap som i Sverige kallas för naturvetenskapen, science.

Ja, vi är alla uppfostrade i en anda av att lyssna på bättre vetande, såväl när det gäller science som humaniora – alltså vetenskapsdiscipliner som psykologi, litteratur, pedagogik, idéhistoria, historia o s v.

Och med vår genuina uppfostran att lyssna på bättre vetande – och låta oss berikas av den breda flora av kunskaper som finns, har vi också lärt oss att kunskap inte är något statiskt. Själva grunden för vetenskap är istället detta att kritiskt se på sina egna resultat, utvärdera sina metoder, förfina eller anta motsatta hypoteser, dubbelkolla basdata, förutsättningar och ideologiska och tidstypiska bindningar – och hela tiden våga ompröva sina resultat, sina så kallade sanningar, just för att göra rättvisa åt det som är mänsklighetens särmärke: sanningssökandet. Det är därför det alltid är problematiskt när människor som säger sig vara vetenskapliga samtidigt försöker att sätta ett stängsel runt vissa föreställningar, och kalla dem oantastliga fundament. Sådant beteende ser man tyvärr oftare hos andra än hos sig själv! För att uttrycka det milt.

Låt oss nu som biologer lägga dagens evangelietext under atommikroskopet och se vad som döljer sig där. Miljontals detaljer möter då vår blick – men det är först när vi med hjälp av exegetik alltså bibelforskning, och läran om förståelse alltså hermeneutik studerar texten som det riktigt intressanta visar sig, nämligen att den här texten (Luk 17) från Lukas evangeliet egentligen består av minst två olika muntliga traditioner om vad Jesus har sagt och två övertagna domsföreställningar (personifierade av Noa och Lot). Dessa fyra element har som pärlor i direkt följd efter varandra trätts på lukasevangeliets långa tråd, och sedan blivit en egen avgränsad text som möter i verserna 20-30 i det 17:e kapitlet hos Lukas, i evangelieboken. Att det grundredigerades på det här sättet av Lukas är en nyckel till förståelsen av Jesus, och därmed till den approach livshållning som Jesus står för, och som vi genom att vi läser texten högt i ett offentligt rum, och förväntar oss att få ut något vettigt ur, måste ta till oss. Varför är vi annars här? (Det är inte mässa idag här i Den gode herdens kyrka, Filborna församling).

Den första passagens verser i texten handlar om de stora skurkarna i Nya testamentet – ja, jag raljerar – men sanningen är att under långa tider har den konfrontation som ägde rum mellan Jesus och den judiska traditionen fått bli ett ödesdigert paradigm som präglat västerlandet. Begrepp som fariséer, skriftlärda och de äldste bland judarna har ställts mot Jesus, lärjungarna och folket. Och detta är mycket olyckligt – och beror på:

·        att det fanns en konflikt och sorg när den unga kyrkan skulle bryta ny mark inom den judiska traditionen, och detta uttrycktes genom att förstärka motsättningen,

·        att konflikten med den judiska traditionen överdrevs för att den unga kyrkan därmed trodde sig kunna distrahera bort minnet och historieskrivningen av det som verkligen hade hänt. Inför hotet årtiondena efter Jesu uppståndelse, ett befogat hot, för repressalier från romarna, flyttades således fokus i skuldfrågan från den våldsbenägna makten till den redan tämjda judiska folkgruppen.  Att den romerska ockupationsmakten var den egentlige aktören både bakom orättvisorna i landet, och att Jesus blev dödad, råder det egentligen inga tvivel om.

·        att som vissa forskare menar, begrepp som farisé av den unga kyrkan användes för att i en interndiskussion beteckna vissa konservativa kristna uppfattningar inom kyrkan – snarare än att redogöra för en grupp som under Jesu livstid stod i konflikt med Jesus, och som missförstått sin egen tradition.

Vad säger då Jesus till fariséerna när han och de för ett klokt samtal om Gudsrikesbegreppet (eller som det kallas av Matteus, Himmelriket) – jo att om de undrar var Guds rike är: ”Det är inom er!” Riket är enligt Jesus inget yttre som man kan se – utan inom fariséerna, inom meningsmotståndarna, antagonisterna. Så poängen är: Den kärlekens Gud vi tror på och hela tiden vill veta mer av – är redan inom våra antagonister, hos dem som står oss emot, och därför också inom oss själva, vilket också har bäring på dagens underliggande tema: Domen.

Den andra korta passagen i dagens evangelietext har helt andra adressater – för nu flyttas fokus från Jesus och fariséerna till Jesus och vännerna, lärjungarna. Samma fråga, ”var är Guds rike” – och till dem, (oss) som följer Jesus säger Jesus: Rusa inte hit och dit, för jag kommer till er igen, jag kommer er till mötes – men först måste jag gå genom lidande.

Kort sagt: Jesus kommer till oss när han har gått genom lidande, svårigheter, och vår död. Och med sig har han livet, helandet, upprättelsen och den livsövertygelse som i varje annan människa hoppas på Guds rike, Guds kärlek. 

På domens dag kommer allt som inte är av kärlek eller har blivit uppfyllt av kärlek, att ta slut. Amen!

Förbön (av diakon Thomas)

Gud, vi ser så mycket elände och lidande utan att riktigt bry oss.
Vi som strävar efter att leva kärleksfullt. Vi som fått en fri vilja att ta ansvar och förvalta våra liv på ett sätt du försöker säga och lära oss. Att vi ska tro och lita på att du älskar oss. Att vi ska älska varandra. Att vi kan hålla ut, hålla ihop och hålla mörkret borta. 
Vardagen uppslukar oss, vår egen oro, vår oro för varandra och för världen.
Gud, rädda oss från vår självupptagenhet och vår likgiltighet. Låt oss våga vara sårbara.
Väck oss Gud, väck vår empati för människor vi möter, väck oss när vi inte ser livsgnistan.
Kom med din Heliga Ande så vi inte stelnar, så att kärleken inte kallnar.
Tack för att du hör vår bön och möter oss med kärlek.

Vi rannsakar oss, ibland alltför hårt, ibland inte alls. Ibland rannsakar vi varandra.
Gud, visa oss Din väg och göra oss villiga att gå den. Du som säger att Guds rike finns inom oss. Du som alltid finns vid vår sida. Du som vakar över oss och väntar på oss. Alltid.
Vi ser dig i höstens färger, i barnens blick, i det oväntade leendet, i omsorgen vi möter, i morgongröten och i soluppgången. Tack för att du tror på oss.
Tack för att du hör vår bön och möter oss med kärlek.

Barmhärtighetens Gud, vi ber för alla som famlar efter dig, som söker efter dig, som längtar efter dig. För oss som söker mening, som söker vila, som söker gemenskap och för oss som inte vet vad längtan är.
Vi ber för världens makthavare, för sjukvård och forskning, för våra grannar, för familjer i kris, för vårt klimat och för alla som sitter och vakar vid en döendes sida.
Tack för att du hör vår bön och möter oss med kärlek. 

När vi möter Dig på den andra sidan finns inte tid, inte rum och rymd.
Det kan vi aldrig förstå. Alla liknelser och bilder är bara skärvor av en verklighet som alltid är större, mer och annorlunda. Vi vilar att vi inte behöver förstå, inte kan förstå.
Det viktiga är att denna dag, just denna dag, kan bli en dag som vi kan stå för ikväll och vid tidens slut. Mer än så behöver vi inte förstå. Detta är mycket nog. Din kärlek är gränslös.

Tacksägelse

Låt oss få leva helt varje dag ända till slutet. 
En dag Gud, ska vi dö. Låt oss få leva alla andra dagar som dina älskade barn.
Amen