Att berättelsen om den första julen, alltså om Jesu födelse inte börjar med orden Det var en gång… beror på att den berättelsen (Lukas 2:1-20) inte är en saga. Obestämdheten i en-gång-någon-annanstans-och-i-annan-tid står i absolut kontrast mot Bibelns julberättelse, för den specificerar en plats, ett land, en tidpunkt, och dessutom vad den nyfödde och den kristna motståndsrörelsen stod för: Fred, och att räkna med människor istället för att folkräkna dem för andra syften, vilket kejsar Augustus gjorde.
För några dagar sedan gjorde SvT en inspelning i Mariakyrkan i Helsingborg. Inslaget som ligger på SVT:s webbsida, handlar om den omfattande, tidskrävande och kostsamma renoveringen av kyrkans fönster som förstördes längs hela norrsidan, och i delar av koret. Det hände i samband med en detonation av en bomb mindre än 50 meter från kyrkan.
Detonationen ägde rum den 24 maj, och vi var många i Helsingborg som blev mycket berörda när vi in på vår egen kyrkas ömtåliga hud fick känna av våldet och hoten som finns i vår älskade stad.
Våldet som ibland beskrivs som strukturellt för att skydda marknader av bedrägerier och narkotikaförsäljning och ibland beskrivs som spontana i affekt utförda personliga vendettor.
Hur än våldet beskrivs, och förklaras, så är två saker bortom allt tvivel, nämligen:
• Ingenting är så meningslöst, så fullständigt okreativt, så bakåtsträvande och hämmande som våld.
• Och för det andra, som vuxna måste vi alltid, hela tiden leva upp till kravet att rannsaka oss, i varje sekund så att våra tankar och handlingar aldrig öppnar upp för och i slutändan ser våld som en lösning på ett problem.
I julevangeliet som också med sin tidsinramning säger något väsentligt om det politiska världsläget vid tiden för Jesu födelse, julevangeliet inleds ju med orden, Vid den tiden utfärdade kejsar Augustus en förordning om att hela världen skulle skattskrivas, liksom i det förhör som romaren Pontius Pilatus håller med Jesus, minuterna före tortyren och därefter avrättningen av Jesus, så ställer evangelisterna två riken, två föreställningar om sanning, två livshållningar, mot varandra:
Det ena riket: Pax Romana – romarriket med dess romanska fred, som med våld och hård styrning höll folk i schack – och därför ideligen behövde ta ut tullavgifter, och extra skatter från byar och från de besegrade folken, för att upprätthålla sitt system, sin ”fred”.
Det andra riket: Guds rike, som himmelsöppnar sig med kärlek och bräcklighet. Precis som glasfönstren här i kyrkan, sköra och transparenta, som nu sätts samman igen, som tonerna bildar en melodi, och som människorna endast tillsammans är en mänsklighet, och Kärlekens ur-logaritm trotsigt med början i ett lånat stall låter sitt rike komma på jorden, för att Gud ska bli allt i alla, via ett lånat kors.
Bön:
Ge alla människor del av den frid som änglarna sjöng om den första julnatten: Frid på jorden och ära åt Gud i höjden.
Ge oss den förundran som herdarna erfor den första julnatten, och låt oss också skynda.
Med Maria vill vi begrunda, ta till oss, det vi har hört – det möjliga kärleksriket i en värld av alltför mycket våld.
Amen