Vi lever nu i en tid då ofantliga mängder information kan läggas in i en dator och vi med mycket hög sannolikhet kan få svar om hur den framtid som står i kontinuitet med nuet kommer att se ut. Detta gäller det politiska livet, samhällsutveckling, ekonomi, idrott, konst och kultur. Det finns nämligen en sorts logik i tillvaron som gör att saker och ting hänger ihop, följer vissa mönster. Och framför allt beror det här på att utfallet för flertalet processer inte är slumpmässigt. Några säger därför att verkligheten är som en underbar matematisk formel.

Några går ett steg till och säger att verkligheten är en underbar matematisk formel. För den som är van vid en religiös eller poetisk diskurs är det inte alltid så väsentligt att göra denna distinktion. Troligtvis inte för den som är praktiskt orienterad heller.

Jag bejakar förväntansfullt denna utveckling av den mänskliga kunskapen och allt det goda som utvecklingen kan användas för. Jag är däremot rädd för dem som ungefär samtidigt har börjat skrämma oss med larmet att datorerna kommer att ta över världen om vi inte aktar oss!

Att samla information för att förstå verkligheten – det är en av metoderna som bygger upp vetande, teoribildning och fortsatt utveckling. Den som förnekar det förnekar nyfikenhetens och aha-upplevelsens glädje i sitt eget liv. Eller som en kyrkvärd som är lärare sade en gång: Att få vara med när barn kommer underfund med läskoden, är det bästa som finns!

Forskningsprojektet World Value Study har enligt Bo Rothsteins DN-artikel samlat in och sammanställt information om religion och samhällsutveckling sedan 1980-talet. Det finns all anledning, ”privat” och offentligt att reflektera över de samband som forskningsprojektet lyfter fram. Istället för att gå i försvarsställning bör vi i ljuset av projektet göra en resa i vår egen religions föreställningsvärld. En spännande resa där vi öppet och ansvarsfullt försöker se sammanhang, och moget kan avveckla föreställningar som inte längre bidrar till rättfärdighet, fred och vänskap med alltet.

Kalla det en systematisk teologisk resa, eller en ”största möjliga lycka och sanning för så många som möjligt” etisk resa, om du vill. Men låt det inte bli en materialistisk dräneringsresa med reduktionismens flight.

Kanske är detta en av vår tids utmaningar för de stora världsreligionerna som uppenbarligen har del i att destruktiva värderingar och förhållningssätt förlamar samhällsutvecklingen och t o m backar den. Här kan det emellertid bli litet svårt att dela goda erfarenheter och resurser om det privata och det offentliga förbjuds samverka som Bo Rothstein förespråkar. Mångfald av information, liksom mångfald av människor med frihet skapar bättre prognoser!

När över 30 av Sveriges toppar i näringslivet gemensamt, inte privat och en och en, debatterar om Sveriges förhållande till omvärlden i termer av trovärdighet påminner argumentationen tyvärr om den reaktion som religiösa människor frestas att falla ned i inför sambanden som Bo Rothstein påvisar mellan religion och samhällsutveckling. En trovärdighet åtskild från innehållet!

Att Rothstein kallar Svenska kyrkan för ”politisk” känns litet vanligt och slarvigt, och faktiskt kontraproduktivt. För professorns syfte var väl ändå att visa att det finns anledning för alla religiösa människor, samfund och religiösa ledare att bara stå för det i tron som gör att världen blir bättre.