Nu är det bara en vecka kvar till jul, och som vanligt säger vi till varandra att det känns overkligt att det snart är jul, och att tiden gått så snabbt. Mellan husen på gågator och gator hänger vackra dekorationer av stjärnor och granris. I hemmen är det adventspyntat och jag har sett att många redan har tagit in granen och klätt den. Doften från stearinljus blandas med nya dofter från köket. För många, men inte för alla, är julen en underbar tid av stämning och gemenskap. För många är det dessutom en djupdykning i de klassiska musikverken.

Mitt i allt detta hör vi berättelsen om en som verkligen sticker ut i disharmoni: Johannes, ökenmannen, som med tiden kom att få tilläggsnamnet döparen. Han är fängslad, inte för att han hotat, stulit eller begått någon våldshandling utan för att han yttrat sig kritiskt mot makten. Redan då, ungefär år 30, var alltså yttrandefriheten hotad, eftersom alla insåg ordens förändringspotential. Men, trots att Johannes är instängd i fängelset så har han möjlighet att samtala med sina bästa vänner. Kanske helt enkelt genom ett andningshål/ljusinsläpp i ytterväggen.

Vad samtalar de då om, Johannes och hans vänner? Vad viskar de så intensivt om?

Planerar de hur Johannes ska kunna fritas? Hur vakter ska överfallas och en flykt arrangeras? Och var han sedan ska gömmas?

Nej, inte sådant men kanske kan vi på sätt och vis säga det – för Johannes sökte efter kompromisslös befrielse, både för sig själv och för alla andra, för dig, och mig. Det är därför han ber sina vänner att de ska gå och fråga Jesus – rakt på sak, om Jesus är den som alla väntar på för världens befrielse, eller om de ska vänta på någon annan.

Det här är en direkt fråga – och om Jesus skulle svara ”Nej, jag är inte den ni väntar på”, då avtar minsann inte väntan. För det hör till mänskligt liv att vänta och längta. Nästan vänta ihjäl sig. Och den längtan kan inte stoppas av fängelsemurar eller av förbud, inte heller av lycka och välfärd. För den längtan är av ett helt annat slag, samtidigt som den alltid tar gestalt i kärlekshandlingar, omsorg och godhet i vardagen och samhällslivet. Och som tröst i tiden mellan vargtimmen och gryning. Tröst som ska delas.

Svarar då Jesus lika direkt som Johannes frågar? För oss som inte lever med de gammaltestamentliga texterna på våra läppar och som en del av sådant vi har hört om och om igen, känns svaret väldigt positivt – men, nog undrar vi väl varför Jesus inte bara svarade: JA, jag är den du och alla väntar på, tillvarons yttersta angelägenhet.

Varför svarade Jesus inte så? Och vad var det Johannes hörde i Jesu svar? Det är dessa två frågor som uppenbarar det gudomliga med Jesus!

Så här svarade nämligen Jesus:

Gå, och berätta för Johannes vad ni hör och ser: att blinda ser och lama går, spetälska blir rena och döva hör, döda står upp och fattiga får ett glädjebud.

Jesus svarade alltså JA, jag är den ni väntar på. Och han gjorde det genom att nämna ett flertal av de traditionselement, som gång på gång i de gammaltestamentliga texterna var knutna till Fridsfursten, Messias: Blinda, förlamade, spetälska, döva och döda människor blev botade och fick nytt liv igen. Fattiga människor fick ett evangelium, ett hopp.

När Johannes fick höra att Jesus hade svarat på det här sättet blev Johannes lugn och fullständigt fri – och särskilt glad blev han över att Jesus i sitt svar inte tar med den punkt som så ofta hade förknippats med Messias, och med alltför många stora och kända ersonligheter i alla tider, nämligen Hämnden, ofta beskriven i krigiska våldstermer.

Och detta är väl en vision som var och en av oss också längtar efter och hela världen också förresten, att hos den Gud vi hoppas på, att i det mönster som ska prägla allt vi gör och tänker, får inte hämnden vara med.

Kort sagt: Jesus tar unilateralt avstånd från hämnden som livsattityd (både i förhållande till sig själv och till andra) och som Gudsattribut. Inte bara i himmelen utan också på jorden. Och påsken 33 står därför härskaren Pontus Pilatus totalt förskräckt och förvirrad inför torterad och förlöjligad Jesus. För Pilatus är klok nog att inse att i och med Jesus håller en ny världsordning på att introduceras!