Det finns saker, som när de äger rum, är så fruktansvärda, så oroväckande, att vi, precis då är helt övertygade om att vi aldrig kommer att säga att vi ska dra någon lärdom av dem, eller berätta om dem, med ett leende, och få andra att le. En sådan sak, är erfarenheten som föräldrar ibland har gjort, att ett av barnen har kommit bort för några minuter, på en marknad, eller i ett varuhus.

Söndagen efter nyår

2021 01 03

Tema: Guds hus

Första Samuelsboken 3:1-10

Hebréerbrevet 3:1-6

Lukasevangeliet 2:42-52

Plötsligt faller hela verkligheten över en, skräck, hjärtslag, stirr, oro och så oerhört dåligt samvete för att man har svikit i sin uppmärksamhet, sin enda viktiga roll, föräldrarollen. Och så börjar letandet, irrandet, och i vissa fall ett utrop i marknadens högtalaranläggning eller på varuhuset. Men, sällan lyssnar barnet till sitt namn – särskilt inte om det värsta har hänt. Och så tiden, sekunderna känns eviga. Oron växer, förebråelsen gnager. Andras ansikten bara fladdrar förbi, upptagna av inget.

Och ändå, skulle vi nog ändå inte vilja ha varit utan händelser som dessa – för just den lilla stunden av saknad, frånvaro och sedan glädjen över att finna sitt barn, är så stor, ett ögonblick av uppenbarelse, en fördjupad intensiv erfarenhet inkänd enda in i benmärgen om vad som verkligen betyder något i livet, vad som är på riktigt. Och särskilt om vi som vuxna tappat uppmärksamheten på ett varuhus – mitt i ett shopping-rus, eller när vi försjunkit i mobilens alla möjligheter, och barnet har vandrat vidare i sin upptäckarnyfikenhet.

Egentligen tror jag också att det barn som på det här sättet blir återfunnet, lär sig något oerhört om livet. Att vara så efterlängtad, så oändligt älskad – och att allt det här ligger där under ytan, som ett grundackord i den värld som barnet växer upp i.
Älsk-värld – med l.

Så när Jesus hade varit borta, inte bara i några minuter, eller timmar utan i fyra dagar – och Maria hittar honom i ett samtal med de lärda i templet, ett samtal om trons skatter – så ställer han den retoriska frågan: Varför skulle ni leta efter mig?

Retorisk – för han visste hur älskad han var av Maria och Josef. Han visste alltså svaret: För att du var borta från oss och vi visste inte var du var, såklart!

Det var på tredje dagen – och i bibeln går tredje-dagen symboliken genom berättelse efter berättelse, som en föraning till uppståndelsen på tredje dagen, när Gud uppväcker och blåser liv i allt det som Jesus hade stått för i hela sitt liv, värderingar, handlingsmönster och gemenskapsformer. Blåser liv, och säger: Så som Jesus är – så är jag. Vi hör samman. Tempellampan lyser ännu – vi hör varandras röster. Och vi är sammanbyggda av kärlek, till ett evigt tempel med ett hopp att alla och allt ska bli funna och höra till.

Idag påminns vi om att vi som Guds avbilder har ett DNA som gör att vi hela livet, dag som natt, saknar, längtar och letar upp varandra. På samma sätt är det med Jesus som när han får frågan om han inte hade tänkt på att de var oroliga när han var borta från dem, frågande och litet coolt men ändå varmt konstaterade:

Visste ni inte?