Vårväderstorget skapades på slutet av 50-talet. Och fortfarande idag finns visionen kvar, att här ska alla boende i området ha god service, ett gott liv. Folktandvård, bibliotek, livsmedelsaffärer av olika slag, skola, kiosker och kyrkorum för bön. Värväderstorget har en egen hemsida, och den berättar om allt från gym till trafikskola, och om lekplatser som byggts ut i omgångar. (Rubriken för mitt inlägg är hämtad från torgets hemsida)

Jag minns fortfarande den befriande känslan i min kropp när jag sommaren 2013 gick här för första gången. Det kändes som stora världen. Färger, grönsaker, röster och en blandning av rusch och vänskap. Hela världen var här både strax utanför Biskopsgårdens kyrka och inne i den. Förbönen, stenen, ikonen – dörrar som öppnar blicken och håller solidariteten vid liv.

Men nu ligger svart slöja över älskat Vårväderstorg i Biskopsgården. Människor står förlamade. Hemma sitter familjer i otröstbar smärta. På torget knäböjer människor en efter en, med blommor där dåden hände igår. Gråter, stirrar tomt. Ja idag har det varit en lång sorgens dag. Uppförsbacke. Några talar om att flytta, bort.

Men i allt som nu sker, ber vi torgets Gud om hjälp så att människor vågar och vill stanna kvar.

Att torgets Gud ger ny kraft. Att ögon öppnas än mer. Att nolltoleransen mot våld och vapen blir en självklarhet.

Att alla goda krafter fortsätter kämpa. Att relationer stärks. Att torget får en ny vår – och sorg får förbli sorg och aldrig förvrids till hämnd.

Att ingen ”på andra sidan torget” förenklar eller förminskar denna del av världen, eller förhäver sig känslobefriat. För här behöver vi inte fler ”enkla lösningar”, eller dygn som det som började igår vid den här tiden.

Torgets Gud – ljuset lyser i mörkret och mörkret har inte makt över det!
Amen