I semestertider får vi tid att umgås, vardagen går in i en annan anda. Allt som måste göras, rutiner, måsten och plikter mattas av. Ibland fyller vi på med annat, passar på att lägga om ett tak, bygga en veranda, fara land och rike runt.
På så sätt blir det lätt att den vila och återhämtning sommarveckorna ger oss chansen till kanske blir en smula sönderhackade.

Men oavsett om så är fallet eller inte så pockar själen på uppmärksamhet. Och livsviktiga frågor vill ställas. Inte kanske för att vi har svaren i till hands utan för att de ska ställas. Såhär fungerar vi människor. Vi är större än de ramar och mönster vi möter i resekataloger och reklamslogans, vi är kort och gott komplicerade, Och tack gode Gud för det!

Det är väldigt viktigt att våga gå igenom de checkfrågor som hör till omprövningar och och självrannsakningar – just de där lite besvärliga som vill ta tagi i oss då vi är lediga.

Hur lever jag mitt liv?
Tar jag tillvara mitt pund, mina särskilda gåvor? Hur handskas jag med mina nära?
Med andra bekanta?
Vad har jag för relation till det eviga, det andliga?
Ger jag den dimensionen tid?
Lyssnar jag inåt?
Hur behandlar jag min kropp?
OSV

Ja alla de här frågorna det finns där som i ett besiktningsprotokoll som behöver fyllas i och det är bara att sanningsenligt börja att fylla i.

Den här genomgången bör jag göras då och då. Det får inte gå för lång tid mellan besiktningarna, för då är risken stor att det som felas senare felas rejält att det som idag är lite snett med tidenblir väldigt snett snett och vint. Vi kan rent av bli en fara, utsätta oss och andra för olycka.

Ibland står vi dock i situationer där somligt i våra liv inte kan förändras. Vi vet vad som är fel men det finns kanske ingen utväg utan det handlar om att leva med det som felas – så gått det nu går.

Då gäller det att ha mod att inse att det här, det måste jag lämna därhän, det här kan jag inte förändra.

Men lika mycket och kanske minst lika ofta står vi nog inför situationer och frågeställningar där vi alla har en reell möjlighet att välja att påverka och påverkas.

Det kan handla om att våga ta tag i ett äktenskap som blivit kyligt, en viktig vänskap som kommit på skam, ett samtal, kanske med ett trevande förlåt som jag vet att jag borde göra, ett arbete där jag av olika skäl inte kommer till min rätt och som därför tar min energi – det är nu viktigt att våga göra de förändringar som jag i mitt inre – i min självrannsakning, i min omprövning – kommer i kontakt med, kommer fram till att jag borde. Gör jag inte det, vågar jag inte det, då är det fara att jag ångrar mig bittert längre fram.

Det är alla de stunder och tillfällen då vi inte agerade på det viset vi visste var rätt – som gräver ut oss, som skapar en ihålig känsla mitt i livet, som gör att jag kan uppleva mig själv som stum och döv.

Ibland står vi i en livssituation där våra försök att hela någonting som gått fel, någonting som är fel, trots allt faller i backen.
Den öppna handen, viljan till samtal nådde inte fram..
Ibland kan vi också bära på sådant som inte längre går att hela då den eller de som jag haft mitt samröre med inte längre finns till hands. Kanske kan min erfarenhet av att ha missat målet inte ha att göra med en relation utan med hur jag behandlat mig själv, delar i mig själv. Varför var jag så okänslig för mina drömmar, det jag ville, den jag ville bli? Skuld och skamkänslor som på det här viset inte får sitt utlopp kan bli en härdsmälta i det inre. Och det är viktigt att våga benämna det, se det, röra vid det och göra någonting åt det. Om än kanske bara att acceptera smärtan, ta ansvar för den,

I en sinnesrobön Reinhold Nieburgh skrivit fokuserar Reinhold på modet att se det som felas och modet att göra respektive inte göra någonting beroende på vad det är. Modet att handla då det går att göra någonting och modet att acceptera då det inte går.
Låt oss sjunga den sången tillsammans och därefter be kyrkans bön om förlåtelse.

(Psalm 819.
Syndabekännelsen, Avlösning ,Tackbön)

Jesus förstår att Petrus är en man som han behöver ha kring sig, han är som man säger i Värmland het, men inte bara det, han är också driftig och oerhört lojal. Men hur ska det gå till? Hur ska han få Petrus att ens överväga att följa honom. Jo han måste göra Petrus häpen, att Petrus skulle häpna. Och häpnade gjorde han då näten blev överfyllda av fisk. Han som visste var all fisk låg. Jesus, vem var denne man?

Idag lever vi i ett tidevarv då Jesus för många inte bjuds med. Kanske finns här bilder och antaganden av tråkigt, frikyrkligt, att Jesus på olika vis inte är angelägen idag. Här har vi alla en utmaning att ta reda på hur det förhåller sig, vem är Jesus, i vad mån kan han påverka mig hör och nu och isåfall hur och kanske varför?

Hur börjar jag med en sådan undersökning? Ja det finns flera vägar förstå men en väg det är att kasta ut nätet på det djupa – mitt eget nät på det djupa och se om det där finns en andlig längtan som simmar där, en längtan jag borde ta i beaktande.
Ta i beaktande? Jo det är viktigt att vara lyhörd för det går att dribbla bort den här längtan ganska lätt, döva den. Hur? Ja jag kan shoppa bort den, jag kan stressa bort den, jag kan gräla bort den, jag kan supa bort den, jag kan äta bort den och så vidare. Men det innebär förstås inte att den försvinner. Den ligger just kvar där i djupet och väntar på mig, dig, oss.
Och den – ja den är som ett instrument som vill begagnas, som en dans som vill bli dansad, ett notpartitur som vill bli spelat, en dikt som vill bli läst, en okysst mun som vill bli kysst

Äsch inte har jag en sådan dimension där i mitt eget djupa kanske någon då säger men då har du inte fiskat tillräckligt djupt och länge svarar jag – då har du inte kastat ned nätet i det djupa.
För där finns den – oavsett du nu ville det eller inte – där är det; ditt telefonjack till Gud. Det står ditt namn på det och du är telefonen. Nå ska du koppla in telefonen eller ska du bara låta bli.

HM Jag ska bara

Ibland kommer jag som själavårdare i kontakt med människor som ”jag ska bara” alltför länge. Tiden att koppla in telefonen blev plötsligt så kort. Sjukdomen, ålderdomen kom plötsligt och den längtan och spänst jag hade i själen kanske kom att stelna i likgiltighet eller predemens. Hur sorgligt är det inte när så sker? Men du skulle ju bara. Nej ta tillfället i akt när det finns där, du vet ingenting om morgondagen. Det är idag som vägen är vidöppen – hur kan du vara säker på att den är det imorgon?

”Petrus kasta ut nätet på det djupa” ropar Jesus.
Jesus ropar samma sak till oss här idag.
Var och en av oss.
Och han lovar oss att finnas till hands när vi får fångst, får nys på sådant som vi först kanske finner ohanterbart.
”Jesus, hjälp mig” en sådan bön blir inte ohörd. ”Allt vad ni ber Gud om i mitt namn ska ni få”.

Varför sanningslidelse, varför detta fiskande, varför självrannsakelse?

Jo därför att där bor friheten, den enda sanna friheten finns i det landskap där jag själv tagit ut riktningen och där jag själv bestämmer hur jag ska gå. Hur jag vill gå. Vi ska inte vara kvar i relationer som är destruktiva och är vi själva destruktiva – mot oss själva eller andra – är det vår plikt att göra någonting åt det.
Här bor friheten. Här bor det sanna friska djupet i dig och mig och alla människor.
Inte i efterapningen, inte i jamsandet, inte i skitsnacket, den dåliga smaken utan i viljan att efterlikna och vara det heliga nära.
Och vilken förebild och vägvisare har vi inte här och nu då i Jesus. Han som kom till oss från höjden och visar oss i ord och handling att här och nu är Gud, här och nu är kärleken, här och nu är bönen och den är – ja just det – din telefonledning rakt in i himmelen och du har ett jack för den telefonen i dig, med dig, i ditt djup. Men seså ring då, säger han till oss, ring jag vill inget hellre än ha kontakt med dig, här och nu.
Jag känner ju dig redan, till namn och person, jag vet allt om dig men det är du måste ta första steget, jag finns här och jag är svaret på din längtan. Inte så att det väntar en rosenstig på dig men jag ger dig en mening och ett mål. Det min gåvan till dig. Den gåvan bär ditt namn och jag sviker dig aldrig. Och gåvan heter sanning, sanning som befriar. Ring!

Vi ska fira nattvard snart. I den kommer oss Kristus särskilt nära. Att fira nattvard är en gemenskap vi har tillsammans med honom som nu och för alltid lovat att vara oss bi, hur stora och dunkla och skrämmande fiskar som än simmar i vårt djup. Kom till den.