Dagens evangelietext kommer från ett parti i Matteusevangeliet då Jesus sänder ut lärjungarna att som det heter evangelisera.

Och Jesus gör lärjungarna uppmärksammade på att det profetiska ordet, undervisningen, kan vara så stark att människor – som i fallet med Johannes döparen – ger sig ut i öknen, till en man, oansenlig till ytan men med en undervisning som griper tag. Och där lät man döpa sig.

Som en del i dopet ingick att ångra det som förfelats i livet och en vilja att stiga in i något nytt. Och inte minst att göra sig redo att möta den som skulle komma.
Den Johannes vittnade om, den kommande Jesus Kristus.

Lite längre fram i samma evangelium suckar sedermera Jesus lite över det faktum att man å ena sidan anklagade Johannes för att leva allt för asketiskt – för det gjorde han, han levde enkelt och rent – medan man nu anklagade Jesus att umgås med såväl syndare som tullindrivare och därtill äta med dem, dricka vin.

Och så är det kanske om man försöker värja sig mot profetordet, man letar gärna fel hos den som kommer med det. På det viset försöker jag som människa förbli så pass oberörd att jag inte behöver ändra på mig. För om det är något vi människor har svårt för, så är det att ändra på oss.
Gamla vanor är som inkörda hjulspår.

Ändå så är det just det som är det stora erbjudandet i Jesus undervisning.
Öppnar du upp ditt hjärta för Gud, så sker något med dig, obemärkt, ja du förändras.
Ja Jesus menar på att i den stund vi öppnar upp vårt hjärta för Gud så öppnar vi upp oss för hjälparen, anden, den del i den treeninge Gudens namn som har en oerhörd förmåga att hjälpa oss att tänka nytt, se nya möjligheter och lämna det gamla bakom oss. Men det sker i samförstånd med oss. Inte med mindre än att vi vill det, säger ja, så börjar processen.

Johannes var en suverän profet att lyckades få stora skaror att säga ja – vilja öppna upp, jag är redo att hitta en ny start på mitt liv, en ny början. Och det är inte så konstigt säger Jesus, som menar på att Johannes gåva att undervisa var helt i särklass. En ny Elia.

Det är bara det att det som för 2000 år sen var helt i sin ordning skulle idag väcka frågetecken, kanske anstöt och placerar vi Johannes i vår tid, vid Röjdåälvens strand, så tror jag att det är frågor om dagar, kanske timmar, innan en polisbil dyker upp och i den en stackars läkare från vårdcentralen i Torsby och sen är risken överhängande att ett vårdintyg skrivs varpå Johannes vid Röjdåälvens strand får fortsätta att predika på psykkliniken i Arvika. Om än i något släpigare och tröttare stil då psykofarmakan skulle göra såväl tanken som talet trögare.

Hur ofta stöter vi idag på en undervisning som greppar tag och vill få oss att ompröva våra liv? Hur ofta blir vi drabbade att Gudsordet – vill gå ut i öknen och låta oss bli döpta? Spontant blir kanske svaret; inte så ofta.

Innebär det att Gud söker oss mindre idag?

Så behöver det ju nödvändigtvis inte vara, men kanske söker Gud oss idag på ett lite annorlunda vis?
Låt oss undersöka det.

Johannes undervisade oss om den som skulle komma, Jesus. Jesus i sin tur undervisar oss om att han skulle sända oss någon som skulle finnas nära oss, han kallar denne någon för hjälparen. Andra namn är den helige ande, tröstaren och så vidare.

En öken, måste den finnas bara i det fysiska? Nja, den är också ett område inom oss. Vi har alla i vårt inre landskap, i våra psyken, olika landskap, däribland ett ökenlandskap. Jag pratar förstås i symboler men det jag menar är att ibland är livet fest och glatt men ibland är det tungt och strävt och när det är det tvingas vi oftast att fundera lite extra. Det är meningen. Och ibland så pass att det känns som om livet vore en öken.

Dagens motsvarighet till Johannes i öknen är, vill jag påstå, hjälparen som kommer till oss, den helige ande. Och den helige anden är oförutsägbar. Ja lite som en värmlänning på det viset att vi kanske tror att vi vet var vi har honom men i efterhand kan vi se att ja, han kom på sitt eget vis, och på samma vis är det med undervisningen vi kan få oss till del av hjälparen, Gud bryter in, hittar nya ingångar, vill möta oss där vi står. Men det krävs en sak, att vi öppnar vår inre dörr och säger till vår herre, ja jag vill ha med dig in i mitt liv, med i mitt liv.

Med andra ord. Till oss, när vi ber om det, kommer den del av Gud som Jesus benämner som hjälparen.

Och inte sällan ber vi människor om vägledning och hjälp då livet är som en öken. Känns som en öken. Och den här undervisningen som då ges kan greppa tag lika mycket i oss som Johannes undervisning – för hjälparen smeker inte bara medhårs, hjälparen vill, precis som Johannes, rusta oss för mötet med det heliga, med Gud. Som finns som en lika levande möjlighet idag, som igår, som imorgon. Och kärnbudskapet var då som idag
älska Herren din Gud av hela ditt hjärta, av hela din själ, av hela ditt förstånd och av hela din kraft och älska din nästa som dig själv.

Ibland måste vi skuffa undan sådant som står i vägen för vår nästankärlek.
Här kommer hjälparen och viskar i våra öron.
Och råden är inte alltid enkla men följer vi dem kan det visa sig att vi får genomgå någonting viktigt, vi inte velat vara utan, en ny inre start, en ny inre hållning som kommer påverka resten av mitt liv.
Det kan handla om att släppa taget om gamla oförrätter eller att möta gamla oförrätter men nu inte med ilska och bitterhet utan med en genuin sorg och således låta sig bli läkt på så vis att jag ger mig förutsättningar därtill. Eller ännu en möjlighet – att ta första steget i en försoningsprocess. Det finns väl ingenting som ställer sig så mellan oss människor – och därmed mellan mig som människa och Gud – som fastlåsningen i oförrätter.
Bitterhet och ilska genererar ett behov av revansch och behovet av revansch utesluter – utestänger genuina förutsättningslösa möten mer fyllda av liv. Det är inte för inte Jesus lär oss att vi ska älska våra fiender. Det är en överlevnadsstrategi, en hållning som underlättar det egna livet, såväl som troslivet betydligt mer än försmåddheten, fasthållandet i det som var och det envisa behovet av revansch.

Vi ska snart få fira nattvard tillsammans.
Här kommer Kristus oss till mötes konkret och nära och brödet och vinet vill inget hellre än att hjälpa var och en av oss i vår egen försoningsprocess.
I vår egen strävan att bli hela och fokuserade på det livet egentligen handlar om – att älska Gud och vår nästa. Där börjar himmelriket på Jorden och till det inbjuds vi av Johannes oavsett om då vid floden Jordan, eller idag vid Röjdåälven eller ännu troligare i det inre mötet med hjälparen vid eller i vår egen inte öken.

Herre, gör oss mottagliga för Dig och hjälp oss följa ditt kall.

Amen