Dagens reklam för mobilt bredband annonserar att vi nu alltid kan vara uppkopplade. Och Telenors kampanj för 4G talar om överallt i hela Sverige. Det som krävs är ett bredbandsmodem, en dator, att vi betalar ett abonnemang och att det finns ström; el eller batteridrift. Fortfarande är det mycket som kan gå fel, åsknedslag, mjukvarufel i datan, strömavbrott men visst, snart kan vi alltid vara uppkopplade.

Personligen gillar jag inte den här utvecklingen, detta då det är så mycket som talar för att varesig vi människor eller djur eller naturen inte mår bra av att ständigt – dygnet runt – genomstrålas av högfrekvent mikrovågsstrålning, vilket det här handlar om. Men det är en annan fråga. Tillbaka till reklamen om att vi nu kan vara ständigt uppkopplade. Okey, men till vad?

Ja till Internet med allt vad det innebär, Aftonbladet, Expressen, NWT och VF på nätet. Informationssajter och möjlighet att e-maila. Häftigt, ja absolut men låt oss för en stund jämföra med Guds bredbandserbjudande.

Gud erbjuder oss – liksom Telenor – att ständigt vara uppkopplade men det är gratis, kräver ingen teknik – som sannolikt är farlig – inga antenner eller strömkällor.
Det enda som krävs är att vi i vårt inre stannat upp och antingen tyst, i huvudet, eller högt och ljudligt säger Gud, här är jag och jag ber till Dig.

Och alltmedan vi endast kan nå Internet genom Telenor, med alla hemsidor och erbjudanden och möjligheter till kommunikation och affärer så kan vi i bönen till Gud nå dimensioner som vida överglänser Internet.

Be och du skall finna
Be och du skall få
Sannerligen den som i redan detta livet ger av sig själva till mig kommer bli belönade – här och nu och i himmelen.

Hur beskrivs då Guds bredband. Ja säg den reklamslogan som slår detta:
Gud är den i vilken vi andas i, rör oss i och lever i.
Och vi vet genom Jesu undervisning att den här kraften inte bara känner oss till namn, har koll på allt, till och med antalet hårstrån på våra huvuden det är dessutom en kraft som har en hel arsenal med änglar vid sin sida som inget hellre vill än att bistå oss, vara nära oss.
Vägleda och beskydda oss.

När vi surfar på nätet får vi signaler på datorn att vi har kontakt. Det blinkar då. Ibland lite långsammare eller oregelbundet och då tar det längre tid, det är störningar, och vi vet definitivt när vi har kontakt och när vi inte har kontakt.

Hur är det med bönen och bönelivet; hur kan vi veta att vi har kontakt?

Här har vi det lite olika förspänt.
Livet är inte rättvist som bekant.
Vissa har lätt för sig, andra svårare. Och samma sak är med bönen. Vissa erfar med en gång att de har kontakt med Gud och vågar leva med denna insikt som ett faktum medan andra tvivlar. Ibland blir tvivlet så starkt vad gäller bönesvar att slutsatsen är att Gud hör inte min bön.

Men Gud hör alla böner.
Gud känner alla våra tankar.
Det är bara det att här är vi – på en Jord med vissa förutsättningar och utmaningar och vissa av de svårigheter vi möter ingår i Jordelivets regler. Bara för att vi tillber Gud, vill ha med vår skapare att göra så innebär det inte att vi kan – eller ska få – ett liv som är besparat prövningar. Men det vi alltid kan räkna med är kraft och råd och dåd att ta oss genom – eller orka leva med – de hinder som kommer i vår väg.

”I never promised you a rose garden”; jag lovade dig aldrig en rosenträdgård.
Nej så är det, det löftet finns inte i bibeln men löftet om ständig uppkoppling, det finns.

Hur kan jag förbättra min egen mottaglighet och min egen sändarkapacitet i bönens hänseende? Ja vad är det vi lägger såväl mellan oss och Gud som mellan de inre reella behov vi har och de yttre behov vi tror oss ha? Vad är det i livet som är riktigt nödvändigt och vad vi avvara? Är det samma som når oss i reklamkampanjer och i det allmänna medvetandet, som nu under så många många år skallat KÖP KÖP kom och KÖP.

Nej inte.

Gud är ingen förespråkare för konsumtionssamhället.
Det finner vi inget stöd för i skriften, tvärt om.
Det förespråkas en enkelhet – och att vi eftersöker att vara enkla och förutsägbara inför varandra. Vad innebär att vara förutsägbar, ja bland annat att inte sprida falskt vittnesbörd, att ha koll på sina avundsjuka, leva troget och erkänna Gud som Gud.

Jesus lägger på nästankärleken som det näst viktigaste efter att uppmärksamma GUD; Älska din nästa som dig själv.

Allt det här vet vi. Men det är så lätt att dras in i andra cirklar. Oro, baktaleri, konsumera. Då dras vår uppmärksamhet bort från Gud. Och erbjudandet om ständig uppkoppling – gratis och fullt beskydd och garanterad närhet och kärlek – och det finns ingen Internetleverantör i Världen som ens kommer i närheten av detta – detta kanonerbjudande riskerar då att falla i glömska, att vi inte tar det på allvar. Lägger det på köksbänken bland alla andra erbjudanden för att för sent inse vad unikt detta erbjudande faktiskt är.

Så låt oss här och nu påminna oss om bönens kraft och möjlighet.

Här och nu – imorgon och igår – har vi alla – syndare såsom rättfärdiga, troende såsom icke troende, kvinna som man, ung som gammal, svart som vit, rik som fattig detta enorma gratiserbjudande: För Dig i alla tider; Gud.

Finns en hake?
Det brukar det ju finnas med gratiserbjudanden, eller hur, vad är haken?
Ja vi vet ju hur det är med den där boken, eller dvd,n eller kalsongen som är gratis, den är gratis mot förutsättning att vi abonnerar på varan för en tid. Hur är det med bönen?
Nej den arbetat med oss med en annan metod – strategin är här att vi ska inse hur livsviktig en levande relation med Gud är och att vi av oss själva, utan tvång, kommer till insikten att ja, jag vill ha med dig Gud att göra

Säger vi så, ja jag vill ha med dig att göra Gud då möts vi av ett gensvar som är oerhört – och jag vill ha med dig att göra, du mitt barn, mitt älskade barn.

Sen så händer vissa saker automatiskt. Får jag smak på himmelriket, får jag smak på en glädje som är säll och ren, får jag erfara Guds frid och frihet – och det är ju det Gud ger var och en som öppnar sitt hjärta för honom – ja då blir det ju med automatik så att jag inte vill leva på ett vis som stänger dessa möjligheter. Jag vill leva ständigt uppkopplad. Nära Dig.

Här har vi som erfarit detta erbjudande, denna nåd, denna kraft ett oerhört ansvar att förmedla dessa möjligheter vidare, till andra, inte minst dagens unga. Kyrkan och gudstjänstlivet uppfattas av de flesta unga som tråkigt och intetsägande – och så står jag här – vi här – med dessa enorma möjligheter. Detta erbjudande.

Här måste vi slå våra kloka huvuden ihop. Hur marknadsför vi bönen? Erbjudandet av denna ständiga fria uppkoppling?
Lever vi som vi lär?
Är vi levande exempel på Guds erbjudande, lockar vår tro andra till att tro?
Om inte, vad finns i vägen, vad har vi lagt in i våra liv som ligger i vägen?
Det kanske är så att vi har ouppklarade konflikter i våra liv, härdsmältor i det tysta? Då måste vi reda upp dem.
Vi kanske har en svaghet för penningar; ja då måste jag jobba med det. Uppdraget till Kristi kyrka är att den ska lysa som en stad på ett berg; att man ska säga som man sa till de första lärjungarna, se så de älskar varandra.
Inte med mindre vågar dagens unga testa detta fria erbjudande om gratis uppkoppling.
Låt oss aldrig glömma detta, inte ens för en sekund!
Vilket ansvar vi har att förmedla tron vidare.