Idag är den första dagen på ett år som varit uppmärksammat ganska länge nu. Konfirmanderna frågar mig: Är det så att Jorden går under nu år 2012?
Och är man blott 14 så har man ju inte varit med om så många domedagsprofetior och den här envisa profetian om 2012 har ju varit oerhört upphaussad av inte minst filmindustrin vars målgrupp för dessa filmer varit alla världens fjortonåringar.
Upprinnelsen till katastrofscenariet är att Mayafolket gjort en kalender som slutar med december 2012. Och tolkningen är att då upphör Jorden eller i vart fall de betingelser som gör det möjligt för människan att leva på Jorden.
Vi kan nog förvänta oss att fler kommer göra mer av det här kaosreceptet: Rädsla, förvirring och oro.
Ja det finns ju som bekant sådana som vill sprida detta hellre än tillit, glädje och förnöjsamhet.
Desto större ansvar då, tänker jag, för de av oss som kan vår bibel att nu hålla sinnet stadigt och stå här lugna.
För visserligen kan vi i bibeln se en tid av stor oro och kaos innan Jesu återkomst men detta hinner inte ske på ett ynka litet år – helt oavsett var vi nu befinner oss på den tidslinje som ska leda fram till det hela.
Så gott folk.
2012 kom och det kommer 2013 göra också och vi har att tillsammans arbeta med de stora livsfrågorna tillsammans. Vare sig vi vill det eller inte. Ingen kommer undan. Så är det upplagt, livet är här.
Och idag tar vi del av en episteltext från Romarbrevet och en Evangelietext från Lukasevangeliet och båda handlar om att säga ja till Jesus.
Jag minns ett samtal jag hade nu i jul med en ung människa där denne var så innerligt trött på att människor i hennes närhet som på sin höjd kunde närma sig detta med tro och Gud på ett filosofiskt plan, men aldrig på ett personligt plan, aldrig i första person singularis – i presens –här och nu.
Vad är det som skrämmer, vad är det man vill skyla? undrade hon.
Samtidigt som inte alltför få idag kan fläka ut sig i olika former av teveprogram och såpor… men att i stillhet öppna på det inre och prata om tro tycks ofta vara helt omöjligt – vad är det som gått fel?
Och om man till äventyrs ändå vågar lämna det filosofiska och distanserade och ändå så närmar sig Gud, ja tro och Gud så är det ofta en Gud som i regel är tämligen lös i konturen, ja alla religioners Gud, Gud som andligen erfars mystiskt; Gud såsom alltings källa, mål och mening.
Men att konkretisera detta och buga för att Jesus manifesterar en del av Gud tycks vara att komma för nära, blir för tydlig.
– Jesus tror du på han?
Och då måste man ju svara:
– Ja jag gör det och det kan ingen ta ifrån mig.
Men vad riskerar hända då? Ja kanske att man bildligt får en förnuftets dörr slängd i ansiktet.
Hur kunde det bli såhär?
Jo det vi skördar frukterna av nu – det vi får ta konsekvenserna av idag är över 100 års misskrediteringar av Jesus.
Från så många olika vinklingar och perspektiv.
Den röda tråden?
Ja säkert flera men i botten att inte vilja underordna sig, inte vilja buga, inte vilja säga ja utan hellre ställa sig i hopen på vägen längs Golgata och skrattande skrika: Du som är Guds son, rädda dig nu om du kan.
Men Gud slår inte sin existens i huvudet på folk.
Profeten Elia förnam Gud på inget annat sätt – och vi vet att han verkligen försökte – än genom en stilla susning.
Och det är liksom detta som är meningen.
Det ska inte vara självklart.
Och det ska vara ett motstånd i oss att ta den där handen som sträcks mot oss.
Hela vår köttsliga gestalt ska liksom i förstone skrika nej och det som sen gör att många ändå greppar handen – det är någonting mellan Gud och Dig, någonting som sker i tysthet och som ingen har inblick i men det är din avgörelse och den gör att du här och nu vill vara hans.
Du inbillar dig säger den rättrogne och rättfärdige och pekar på en bibel, säger:
– Här är bara ord, inget liv.
Du svarar:
– Ser du inte ljuset, hur orden dansar på sidorna och hur du sugs in i det som är och du förstår – i dig – att detta är sant?
– Så dumt svarar den rättrogne – här är bara papper och trycksvärta.
Och han har ju så rätt men Den Helige Ande kan förvandla allt detta – all denna text – till ett levande evangelium och då kan du inte värja dig och inte hon där och han där och hon där och han där – heller.
Men så är det. Öst är liksom öst och väst liksom väst och den som drog det längsta strået får vi bevis på sen. När ljuset släckts ned och teaterpjäsen ”Vår stund på Jorden” är över.
Och som predikant kan jag förstås stapla ord på ord på ord i all evighet, intonera, inkorporera i ett spännande nu, införliva, konstitionera, bygga bro. Men är vägen in stängd så är den stängd. Och är den öppen så är den öppen. Och är den öppen så ska Jesus bekännas öppet.
– Den som känner mig kommer jag känna– skäms inte för evangeliet, skäms inte för mig.
Hur har vi det idag i vår Svenska kyrka?
Tänk om det är så att det är just Jesu händer och ögon människor i största allmänhet vill vidröra och se in i och att det är vår uppgift att i det lilla som i det stora levandehålla detta erbjudande.
”Hur då?” undrar då någon och här är svaren många och förslagen likaså. Personligen tror jag mycket på ordet – och att de av oss som predikar är trovärdiga.
Att vi lever som vi lär.
Dubbel bokföring, att visa upp en sida utåt men vid närmare granskning vara någonting annat är farligt
Vad är så farligt med det skenheliga?
Jo trosdogmerna blir fariseiska; den inre bristen på kongruens projiceras ut på omvärlden och den som mottar ”ordet” får ta emot ett ambivalent och tvetydigt evangelium som kan bli till en börda istället för till befrielse.
Så Herre – gör vår kyrka och vi som verkar i den – och inte minst vi som predikar i den – trovärdiga.
Amen.
10 kommentarer
Arne Strand. säger
3 februari 2012 – 08:37Året är 2012 och Kriget är Här !.
Apocalypsens början !.
Daniel, 12 Kapitlet
Fortsättning av föregående uppenbarelse:
Mikaels strid för Israel; uppståndelsen och ändens tid.
1. På den tiden skall Mikael träda upp, den store fursten som står
såsom försvarare för dina landsmän; och då kommer en tid av nöd,
vars like icke har funnits, allt ifrån den dag då människor
blevo till och ända till den tiden. Men på den tiden skola av
ditt folk alla de varda frälsta, som finnas skrivna i boken.
Kommentar – På den Tiden – Profetian börjar i 11:21 – och går till Bokens slut – En 10-årsperiod ungefär.
Här kommer Mikael
Johannes’ uppenbarelse, 6 Kapitlet
De sex första inseglen brytas.
1. Och jag såg Lammet bryta det första av de sju inseglen; och jag
hörde ett av de fyra väsendena säga såsom med tordönsröst:
»Kom.»
2. Då fick jag se en vit häst; och mannen som satt på den hade en
båge, och en segerkrans blev honom given, och han drog ut såsom
segrare och för att segra.
Och här – vers 7- 9
http://runeberg.org/bibeln/66_12.html
Och Resultatet blir - Yugoslavia – läs Serbien -
http://www.ourchurch.com/member/e/e/index.php?p=1_10_Yugoslavia
Vidare -
Alois Irlmeyer, Bavarisk/Bayersk Siare, Död 1959., har förutspått -
” Ett Krig skall Plötsligt Flamma upp i Mellanöstern, men den verkliga Gnistan skall komma på Balkan ” .
Ett Krig i Mellanöstern och på Balkan samtidigt – detta har ännu aldrig förut inträffat.
Kriget i Mellanöstern skulle börja efter – ” En stor som Faller “, antagligen en ” Statschef “(Assad ?).
Denna Profetia skulle då gälla det Mellanösternkrig som nu står för Dörren.
Vi får väl se om jag får rätt.
Men all information i de Politiska media pekar onekligen på både ett Storkrig,
och en åtföljande Världsekonomisk katastrof.
Detta är då förspelet till 3e Världskriget och Apokalypsens 2a Ryttare ,
med en skillnad mellan de båda Hästarna – Den Vita och Den Röda –
på uppskattningsvis 3-5 år
Vad nu gäller 3e Världskriget-
Läs alla kommentarer i länken (ett Tiotal) för en Full förståelse.
http://debatt.passagen.se/show.fcgi?category=3500000000000012&conference=10400000000000023&posting=19500000005921046
Arne Strand.
Johan Bonander svarar
15 mars 2025 – 12:38Tack Arne, det är dock lurigt att tidsbestämma händelser för oss människor; att det året händer det och det.
Arne Strand. säger
10 februari 2012 – 05:46Till Johan Bonander.
Det har ni i och för sig alldeles rätt uti - Tiden är ju evig i Gud - och det principiellt Gudomliga är lättare att omfatta.
Jag har dock väntat på ovanstående händelse de senaste 20 åren,
så jag tror att jag komme få rätt då de Principiellt Gudomliga jag ordat om ovan synes mig sammanfalla.
Frid vare dig.
Arne Strand.
Johan Bonander svarar
15 mars 2025 – 12:38Ja utan tvekan lever vi i en tid som är spänd, mycket snart kan händelser ske som skulle omkullkasta så mycket. Det jag saknar personligen är sanningslidelse i den tid vi lever i, viljan att se saker från olika perspektiv, söka försoningen och den goda viljan istället för spliten, striden och den onda avsikten, ja viljan att misstolka och göra ned. Här har vi tror jag ett ansvar att i det lilla leva som vi lär och tror. Tänker på Sodom och Gomorra att så länge det fanns rättfärdighet hos ett få så inföll inte domen, Gud väntade in, hoppades. Matchen gick på övertid…
Personligen är jag väldigt ambivalent till får och getter teologin, dom och de, vi och andra. Den har när vi människor uttolkar den och kategoriserar oss – i den – hamnat så fel. Samtidigt är det uppenbart att Gud har en plan och ett mål, inget sker av en slump. Och Gud är allsmäktig. I det så är det onda förstås underordnat Gud, inget sker utan Guds godkännande. Det är ju också uppenbart i uppenbarelseboken – det onda kan drabba för att Gud godkänner och har ett syfte med det. Jag tror att vår uppgift – här och nu – är att efter bästa förmåga leva som vi lär och våga se, erfara och ta in. Vet inte om detta är ngt bra svar på dina tankar men det är vad som kom för mig just nu. Allt gott! J
Arne Strand. säger
11 februari 2012 – 12:50Jag citerar -
" Personligen är jag väldigt ambivalent till får och getter teologin, dom och de, vi och andra ".
Kommentarer -
Det står skrivet - " Jag skall döma mellan Får och Får - mellan Bockar och Vädurar " !.
Jag tror och är fullständigt övertygad om att - Det Bibeln i NT skriver om - Avfallet - Laglösheten -Antikristendomen - är samma sak och hör hemma i Kristi Lokalförsamling bland dem som lever i vad som kallas - " Laglöshetens Hemlighet " - En Falsk Kristendom som Jesus avslöjar i Matt 7;21-23.
Lagen i NTär Jesu Kristi Faders Vilja - Och Laglösheten är att inte Göra Denna Guds Vilja.
Det är en - Laglöshet/Antikristendom/Ett Avfall som inte syns med Mänskliga Ögon och därför kallas - Hemlighet.
Man kan vara . omvänd - Frälst - Andedöpt - med Andliga nådegåvor - och ändå inte göra - Guds Vilja.
Vi har här Guds uppmaning till sitt ÄKTA folk i Uppenbarelsebokens - Sköka -
Den Romersk Katolska så kallade Kyrkan - att - " Gån ut ifrån dem så ni inte får del av Hennes Plågor " !
Gud har alltså i Förväg varnat Sitt Folk - och inte ens Gud kan Rädda dem från dessa Plågor om de inte Lyder Gud.
Men visst är det som ni säger - Att leva efter bästa förmåga enligt 1a och 2a kärleksbudet - men också var lyhörd för Guds Vilja - genom Den Helige Ande - så att -
" Guds Levande Ord Får utlopp och Handling genom oss " !.
Fridens.
Arne Strand.
Johan Bonander svarar
15 mars 2025 – 12:38Ja jag vet mkt väl vad som står och är förstås både kritisk och undrande inför mkt i vår kyrka men vet också att när man som enskild dristar sig att fördöma andra och annat så blir det ofta fel. Domen överlåter jag åt Gud och från samma källa ber jag om kraft att leva så sant jag förmår. Det innebär en urskillning i vad jag gör och hur jag disponerar min tid – att jag måste ””tro på” det jag gör. För av frukten, inte sant, känner man trädet. Fridens tillbaka/ Johan
Arne Strand. säger
11 februari 2012 – 04:32Vi är uppmanade att Pröva allt men behålla det som är gott.
Detta har inte med Dömande eller med Fördömande att göra,
utan trohet till det Första Kärleksbudet.
Ty den som inte tager sitt kors på sig och efterföljer Jesus,
är Honom inte värdig enligt nedan.
Man måste vara fullständigt ärlig och uppriktig inför Gud,
man måste vara fullständigt ärlig och uppriktig inför sig själv,
båda dessa saker inom sig själv,
och sedan skicka sig därefter,
vad det än kostar,
ty om man så ej gör,
bedrar man sig själv,
och Gud sänder då Villfarelsens Makt över En,
så att man sätter tro till lögnen,
för att man skall bliva dömd,
därför att man inte gav rum för Kärleken till sanningen i sitt hjärta.
Fridens.
Arne Strand.
Johan Bonander svarar
15 mars 2025 – 12:38Här är vi överens, men jag tror och hoppas att Jesus har överseende med oss när vi inte alltid lyckas leva upp till det vi vill. Det är inte alltid så lätt att vara människa. Petrus Petrus älskar du mig? Om vårt svar där är ja herre du vet jag har dig kär, så vet vi, i enlighet med avskedstalet i johannesevangeliet att Jesus inte släpper taget om oss, för vi är i han och han i oss och vi tillhör inte världen längre. Det är en utmaning att vila i det – med sina tillkortakommanden och personlighetsdrag. Petrus Petrus älskar du mig? Ja herre du vet at jag har dig kär..
Arne Strand. säger
12 februari 2012 – 12:59"Om vi bekänna våra synder så är han trofast och rättfärdig och Jesus HANs Sons Blod renar oss från all synd "
"Den rättfärdige faller 7 gånger och står åter upp igen".
Amen !.
Arne Strand.
Johan Bonander svarar
15 mars 2025 – 12:38Ja och oss m.-skor emellan 7 x 77
Arne Strand. säger
13 februari 2012 – 09:20Till Johan Bonander.
Jag citerar -
" Så Herre – gör vår kyrka och vi som verkar i den – och inte minst vi som predikar i den – trovärdiga".
Amen.
Kommentar - vad säges om Sakarja kap. 6 vers 8., ?.
Nu kommer sanningen "ARN"
Fred och Fred
till ARN från
P. Mikael.L.
Hej ARN.
Som du själv med egna ögon har skådat, så finns det olika översättningar av Bibeln.
Och här följer först lite information varför det finns olika översättningar.
VARFÖR ÖVERSÄTTNINGAR ÄR OLIKA.
Om du vill veta mycket om hur de tänkt som har gjort översättningarna som blivit till den Svenska Bibel,
så finns det en hel skriftserie utgiven av Svenska Bibelsällskapet på Verbum förlag.
Men lite kort om varför det finns så stora skillnader beror på följande:
1.När man började göra översättningar "Martin Luther", och andra så var man inte så noga.
2.När man så idag vill försöka göra översättningar som stämmer mer med orginal texterna, så protesterar de som blivit vana vid översättningar som har mycket fel.
3.När man så gjorde förarbetet till det som idag är Bibel 2000, så tänkte man först göra 2 helt olika översättningar. Men man nöjde sig med en.
4.Den som är Bibel 2000 och andra har många fel och omskrivningar som inte stämmer med vad där står i orginaltexterna. Och de som har gjort översättningarna vill ha det så. Och det motiverar de med att de vill att folk skall tolka innehållet. Att det sedan inte stämmer med vad där står i orginalen, det bryr sig inte översättarna om.
5. Om ovanstående kan du läsa mer i ex:
"Cai Svensson: Text och tro. 1989. Libris. ISBN 91-7194-584-9."
Och den ingår i den serie som jag nämt här tidigare.
Och Projektet bär namnet NT 81.
Nu kommer vi till min översättning.
Till den har jag använt samma orginaltexter som de som kan använder.
OBS: Jag har inte gjort en "Textkritisk version"
Och en sådan innebär att man söker igenom texten om där finns olika fel. Och därefter så försöker man få den så nära den skrevs första gången.
En anledning till att det kan finnas olika fel, är att då man skrev för hand,så innebar materialet man skrev på att man måste förnya en skriftrulle minst vart 40e år.
Och det innebär att de orignal texter man använder vid översättning, har kopierats av flera olika personer.
Så den översättning jag presenterar här är ord för ord vad där står.
Tecknet - mellan olika ord betyder att en term/ord är slut där.
Och det är för att kunna räkna ord och mäta som jag använder det.
Dessutom så innebär - en paus.
Du är givetvis välkommen med frågor ARN.
Okej ?
SAKARIA. 6:1-8.
6:1.Jag gjorde det igen-jag lyfte upp-mina ögon-jag såg-.
Se-fyra-vagnar-som kom ut-.
Mellan-två av-bergen-.
Och bergen-berg av-koppar-.
6:2.Till vagnen-den första-hästar-röda-.
Till vagnen-den andra-hästar-svarta-.
6:3.Till vagnen-den tredje-hästar-vita-.
Till vagnen-den fjärde-hästar-fläckiga-.
Kraftfulla-.
6:4.Jag fråga-och jag sade-till-ängeln-.
Som talade-till mig-.
Vad-dessa-min herre-.
6:5.Han svarade-ängeln-han sade-till mig-.
Dessa-fyra av-GUDs andar-av himmlarna-.
Går ut-från stillestånd-framför-GUD-.
Av hela-världen-.
6:6.Det-till hon-.
Hästar-svarta-.
De gå-till-landet av-Norden-.
De vita-de-följa-efter dem-.
De fläckíga-de gå-till landet av-.
Södern.
6:7.När de kraftfulla-går ut-då de sträva-att gå-.
Att gå runt-överallt på jorden-.
Han sade-gå-gå runt-överallt på jorden-.
Så de går-överallt på jorden-.
6:8.Så kalla han-mig-.
Han sade-till mig-att säga-.
Se-den som gå-till-landet av-Norden-.
De gav ett hem-.
GUDs ord-GUDs ande-landet av-Norden-.
Arne Strand.
Johan Bonander svarar
15 mars 2025 – 12:38Spännande – då har vi ett än större ansvar att förvalta ordet mao.
Arne Strand. säger
13 februari 2012 – 09:57Jag citerar -
Spännande – då har vi ett än större ansvar att förvalta ordet mao.
Kommentar -
Vad har ni då för uppfattning om följande Ord med min kommentar därtill - ?.
Kan detta vara nått - ?.
http://missionxp.webblogg.se/2008/october/att-vara-samhallsanpassad-eller-profetiskt-sa.html
Arne Strand.
Johan Bonander svarar
15 mars 2025 – 12:38Hej, absolut. Du sätter fingret på mycket viktigt. Sen är det min erfarenhet att i mötet med den reella verkligheten så krävs ibland mjukare ord (utan versaler ) för att komma åt det jag tror du menar; vikten av en genuin relation med Jesus.
Arne Strand. säger
14 februari 2012 – 07:49Jag citerar -
Sen är det min erfarenhet att i mötet med den reella verkligheten så krävs ibland mjukare ord (utan versaler ) för att komma åt det jag tror du menar; vikten av en genuin relation med Jesus.
Kommentar -
Jeremia 23.
29. Är icke mitt ord såsom en eld, säger HERREN, och likt en hammare
som krossar sönder klippor?
Det beror väl på vilken person man är och vilken kallelse till tjänst man har.
Profeter brukar komma när det är avfall och annat ont bland Guds Folk.
( Mina Versaler förr var därför att jag har så dålig syn - det har jag fortfarande - men jag fick så mycket kritik för Versalerna - så jag försöker utan - fast texterna brukar flyta ihop för mig - jag har stora svårigheter att läsa en vanlig Dagstidning. ).
"Inte genom någon Människas list eller styrka skall det ske utom genom Min Ande Säger HERREN Sebaot" !.
HERREN Sebaot är Konung och Konung är den som har Seger i Krig.
Om Sonen vredgas och kommer med Riset - KYSS RISET !!!.
http://runeberg.org/bibeln/19_02.html
Arne Strand.
Arne Strand. säger
15 februari 2012 – 10:37Vad nu gäller Mjukare Ord - Hur uppfattar Folk en Profet ?
Jag citerar -
Leonard Ravenhill's prophetic writing "Picture of a Prophet"
Picture of a Prophet
The prophet in his day is fully accepted of God and totally rejected by men.
Years back, Dr. Gregory Mantle was right when he said, "No man can be fully accepted until he is totally rejected." The prophet of the Lord is aware of both these
experiences. They are his "brand name."
The group, challenged by the prophet because they are smug and comfortably insulated from a perishing world in their warm but untested theology, is not likely
to vote him "Man of the year" when he refers to them as habituates of the synagogue of Satan!
The prophet comes to set up that which is upset. His work is to call into line those who are out of line! He is unpopular because he opposes the popular in morality
and spirituality. In a day of faceless politicians and voiceless preachers, there is not a more urgent national need than that we cry to God for a prophet!
The function of the prophet, as Austin-Sparks once said, "has almost always been that of recovery."
The prophet is God's detective seeking for a lost treasure. The degree of his effectiveness is determined by his measure of unpopularity. Compromise is not known
to him.
He has no price tags.
He is totally "otherworldly."
He is unquestionably controversial and unpardonably hostile.
He marches to another drummer!
He breathes the rarefied air of inspiration.
He is a "seer" who comes to lead the blind.
He lives in the heights of God and comes into the valley with a "thus saith the Lord."
He shares some of the foreknowledge of God and so is aware of impending judgment.
He lives in "splendid isolation."
He is forthright and outright, but he claims no birthright.
His message is "repent, be reconciled to God or else...!"
His prophecies are parried.
His truth brings torment, but his voice is never void.
He is the villain of today and the hero of tomorrow.
He is excommunicated while alive and exalted when dead!
He is dishonored with epithets when breathing and honored with epitaphs when dead.
He is a schoolmaster to bring us to Christ, but few "make the grade" in his class.
He is friendless while living and famous when dead.
He is against the establishment in ministry; then he is established as a saint by posterity.
He eats daily the bread of affliction while he ministers, but he feeds the Bread of Life to those who listen.
He walks before men for days but has walked before God for years.
He is a scourge to the nation before he is scourged by the nation.
He announces, pronounces, and denounces!
He has a heart like a volcano and his words are as fire.
He talks to men about God.
He carries the lamp of truth amongst heretics while he is lampooned by men.
He faces God before he faces men, but he is self-effacing.
He hides with God in the secret place, but he has nothing to hide in the marketplace.
He is naturally sensitive but supernaturally spiritual.
He has passion, purpose and pugnacity.
He is ordained of God but disdained by men.
Our national need at this hour is not that the dollar recover its strength, or that we save face over the Watergate affair, or that we find the answer to the ecology
problem. We need a God-sent prophet!
I am bombarded with talk or letters about the coming shortages in our national life: bread, fuel, energy. I read between the lines from people not practiced in scaring
folk. They feel that the "seven years of plenty" are over for us. The "seven years of famine" are ahead. But the greatest famine of all in this nation at this given
moment is a FAMINE OF THE HEARING OF THE WORDS OF GOD (Amos 8:11).
Millions have been spent on evangelism in the last twenty-five years. Hundreds of gospel messages streak through the air over the nation every day. Crusades
have been held; healing meetings have made a vital contribution. "Come-outers" have "come out" and settled, too, without a nation-shaking revival. Organizers
we have. Skilled preachers abound. Multi-million dollar Christian organizations straddle the nation. BUT where, oh where, is the prophet? Where are the incandescent
men fresh from the holy place? Where is the Moses to plead in fasting before the holiness of the Lord for our moldy morality, our political perfidy, and sour and sick
spirituality?
GOD'S MEN ARE IN HIDING UNTIL THE DAY OF THEIR SHOWING FORTH. They will come. The prophet is violated during his ministry, but he is vindicated by history.
There is a terrible vacuum in evangelical Christianity today. The missing person in our ranks is the prophet. The man with a terrible earnestness. The man totally
otherworldly. The man rejected by other men, even other good men, because they consider him too austere, too severely committed, too negative and unsociable.
Let him be as plain as John the Baptist.
Let him for a season be a voice crying in the wilderness of modern theology and stagnant "churchianity."
Let him be as selfless as Paul the apostle.
Let him, too, say and live, "This ONE thing I do."
Let him reject ecclesiastical favors.
Let him be self-abasing, nonself-seeking, nonself-projecting, nonself- righteous, nonself-glorying, nonself-promoting.
Let him say nothing that will draw men to himself but only that which will move men to God.
Let him come daily from the throne room of a holy God, the place where he has received the order of the day.
Let him, under God, unstop the ears of the millions who are deaf through the clatter of shekels milked from this hour of material mesmerism.
Let him cry with a voice this century has not heard because he has seen a vision no man in this century has seen. God send us this Moses to lead us from the
wilderness of crass materialism, where the rattlesnakes of lust bite us and where enlightened men, totally blind spiritually, lead us to an ever-nearing Armageddon.
From: arn3777@hotmail.com
To: arn3777@hotmail.com
Subject: Picture of an Prophet
Date: Sat, 19 Feb 2011 09:49:39 +0100
Thursday, September 4, 2008
Picture of a Prophet 05
¨
He has a heart like a volcano and his words are as fire.
He talks to men about God.
He carries the lamp of truth amongst heretics while he is lampooned by men.
He faces God before he faces men, but he is self-effacing.
He hides with God in the secret place, but he has nothing to hide in the marketplace.
He is naturally sensitive but supernaturally spiritual.
He has passion, purpose and pugnacity.
He is ordained of God but disdained by men.
Posted by Lars Widerberg at Thursday, September 04, 2008 0 comments
Labels: Ravenhill
Friday, August 29, 2008
Cross is radical
¨
The Cross Is a Radical Thing
The Cross of Christ is the most revolutionary thing ever to appear among men.
The cross of old Roman times knew no compromise; it never made concessions. It won all its arguments by killing its opponent and silencing him for good. It spared not Christ, but slew Him the same as the rest. He was alive when they hung Him on that cross and completely dead when they took Him down six hours later. That was the cross the first time it appeared in Christian history.
After Christ was risen from the dead the apostles went out to preach His message, and what they preached was the cross. And wherever they went into the wide world they carried the cross, and the same revolutionary power went with them. The radical message of the cross transformed Saul of Tarsus and changed him from a persecutor of Christians to a tender believer and an apostle of the faith. Its power changed bad men into good ones. It shook off the long bondage of paganism and altered completely the whole moral and mental outlook of the Western world.
All this it did and continued to do as long as it was permitted to remain what it had been originally, a cross. Its power departed when it was changed from a thing of death to a thing of beauty. When men made of it a symbol, hung it around their necks as an ornament or made its outline before their faces as a magic sign to ward off evil, then it became at best a weak emblem, at worst a positive fetish. As such it is revered today by millions who know absolutely nothing about its power.
The cross effects its ends by destroying one established pattern, the victim’s, and creating another pattern, its own. ‘Thus it always has its way. It wins by defeating its opponent and imposing its will upon him. It always dominates. It never compromises, never dickers nor confers, never surrenders a point for the sake of peace. It cares not for peace; it cares only to end its opposition as fast as possible.
With perfect knowledge of all this Christ said, ”If any man will come after me, let him deny himself, and take up his cross, and follow me.” So the cross not only brings Christ’s life to an end, it ends also the first life, the old life, of every one of His true followers. It destroys the old pattern, the Adam pat tern, in the believer’s life, and brings it to an end. Then the God who raised Christ from the dead raises the believer and a new life begins.
This, and nothing less, is true Christianity, though we cannot but recognize the sharp divergence of this conception from that held by the rank and file of evangelicals today. But we dare not qualify our position. The cross stands high above the opinions of men and to that cross all opinions must come at last for judgment. A shallow and worldly leadership would modify the cross to please the entertainment-mad saintlings who will have their fun even within the very sanctuary; but to do so is to court spiritual disaster and risk the anger of the Lamb tuned Lion.
We must do something about the cross, and one of two things only we can do—flee it or die upon it. And if we should be so foolhardy as to flee we shall by that act put away the faith of our fathers and make of Christianity something other than it is. Then we shall have left only the empty language of salvation; the power will depart with our departure from the true cross.
If we are wise we will do what Jesus did: endure the cross and despise its shame for the joy that is set before us. To do this is to submit the whole pattern of our lives to be destroyed and built again in the power of an endless life. And we shall find that it is more than poetry, more than sweet hymnody and elevated feeling. The cross will cut into our lives where it hurts worst, sparing neither us nor our carefully cultivated reputations. It will defeat us and bring our selfish lives to an end. Only then can we rise in fullness of life to establish a pattern of living wholly new and free and full of good works.
The changed attitude toward the cross that we see in modern orthodoxy proves not that God has changed, nor that Christ has eased up on His demand that we carry the cross; it means rather that current Christianity has moved away from the standards of the New Testament. So far have we moved indeed that it may take nothing short of a new reformation to restore the cross to its right place in the theology and life of the Church.
A.W. Tozer
Posted by Lars Widerberg at Friday, August 29, 2008 0 comments
Labels: Tozer
Sunday, August 24, 2008
Picture of a Prophet 04
¨
A prophet is a schoolmaster to bring us to Christ, but few ”make the grade” in his class.
He is friendless while living and famous when dead.
He is against the establishment in ministry; then he is established as a saint by posterity.
He eats daily the bread of affliction while he ministers, but he feeds the Bread of Life to those who listen.
He walks before men for days but has walked before God for years.
He is a scourge to the nation before he is scourged by the nation.
He announces, pronounces, and denounces!
Leonard Ravenhill
Posted by Lars Widerberg at Sunday, August 24, 2008 0 comments
Labels: Ravenhill
Thursday, August 21, 2008
Picture of a Prophet 03
¨
The prophet lives in ”splendid isolation.”
He is forthright and outright, but he claims no birthright.
His message is ”repent, be reconciled to God or else...!”
His prophecies are parried.
His truth brings torment, but his voice is never void.
He is the villain of today and the hero of tomorrow.
He is excommunicated while alive and exalted when dead!
He is dishonored with epithets when breathing and honored with epitaphs when dead.
Leonard Ravenhill
Posted by Lars Widerberg at Thursday, August 21, 2008 0 comments
Labels: Ravenhill
Sunday, August 17, 2008
Picture of a Prophet 02
¨
The prophet is God’s detective seeking for a lost treasure. The degree of his effectiveness is determined by his measure of unpopularity. Compromise is not known to him.
He has no price tags.
He is totally ”otherworldly.”
He is unquestionably controversial and unpardonably hostile.
He marches to another drummer!
He breathes the rarefied air of inspiration.
He is a ”seer” who comes to lead the blind.
He lives in the heights of God and comes into the valley with a ”thus saith the Lord.”
He shares some of the foreknowledge of God and so is aware of impending judgment.
Leonard Ravenhill
Posted by Lars Widerberg at Sunday, August 17, 2008 0 comments
Labels: Ravenhill
Wednesday, August 13, 2008
Picture of a Prophet 01
¨
The prophet in his day is fully accepted of God and totally rejected by men.
Years back, Dr. Gregory Mantle was right when he said, ”No man can be fully accepted until he is totally rejected.” The prophet of the Lord is aware of both these experiences. They are his ”brand name.”
The group, challenged by the prophet because they are smug and comfortably insulated from a perishing world in their warm but untested theology, is not likely to vote him ”Man of the year” when he refers to them as habituates of the synagogue of Satan!
The prophet comes to set up that which is upset. His work is to call into line those who are out of line! He is unpopular because he opposes the popular in morality and spirituality. In a day of faceless politicians and voiceless preachers, there is not a more urgent national need than that we cry to God for a prophet! The function of the prophet, as Austin-Sparks once said, ”has almost always been that of recovery.”
Leonard Ravenhill
Posted by Lars Widerberg at Wednesday, August 13, 2008 0 comments
Labels: Ravenhill
Friday, August 8, 2008
Revelation or relief
Our Father provides. He has set forth the ministry of the prayer-chamber as the many-faceted means leading a heart into a development of true seeing.
The life of a praying Christian formulates itself in terms of a quest for a revelation of God as He finds Himself pleased to reveal His nature and purposes.
Answered prayer contains something of His own character, His mind and His way planted as a resource in our daily struggle.
Asking and demanding will never open for light and revelation. Praying and waiting respects and uplifts His name. Intercession glorifies His name. The very use of His name to secure man’s will desecrates any heavenly intention. Prayer begins on the inside of His name, in the chambers of His council.
David, the king, the man with a tongue as the pen of a ready writer prayed with words and definitions which were specified – this I need, this I see, this I fear, this I expect. This King of Prayer always expressed the need of revelation – be my Rock, act as my Shield, sing songs of deliverance, surround us with loving-kindness, allow help to descend from the sanctuary, allow us to see Your hands at work.
Prayers, reverently persistent. Prayers specified, but never pressing man’s agendas. Penetrating prayers simply because of the intercessor’s trust in and abandoning to God’s ability to cause all things to work together for good. Piercing, productive prayer because the Lord is trusted to diagnose and differentiate, to determine and decide regarding proper measures to be applied.
Oh, that He would reveal Himself. Pain is involved in the process of securing true revelation. There is always and ever a perennial pain in a heart which is set for true seeing. Two polarities confront man in the prayer-chamber – revelation or relief. An either/or situation constitutes true prayer and true seeing.
Modern man is set to avoid pain and to pursue pleasure. Thereby he disqualifies himself for a praying which secures true seeing. God is there to be seen by the man, or woman, who is ready for spiritual work, a following hard after the Lord. There has to be an “Oh” in a praying man’s heart – to somehow reduce this reality, even praying to be relieved of such an “Oh” is to cut off the life of the prayer-closet.
But revelation is relief – light in darkness, peace amidst pain. Revelation is relief – a seeing, tangible glory amidst hardship. Revelation is relief – “I have come to reveal the Father.” Revelation is relief – deliverance because of His songs, surrounded by His loving-kindness.
Seeing Him is relief. Enjoying Him is relief – relief from a crooked presumption of what is glorious living. Rejoicing in Him is relief – a severing from, a cutting off from contemporary means and modes of operation aiming at securing pace and prosperity.
True seeing finds a burning bush.
True seeing finds a calling to a ministry in the chambers of prayer, in the council of God.
True seeing formulates life, maturing life.
True seeing is Life, newness of Life.
True seeing finds God. True seeing rests with God.
True seeing is secured by the willingness to carry a radical “Oh, that. . .” in your heart.
True seeing is yours by choice.
Lars Widerberg
Posted by Lars Widerberg at Friday, August 08, 2008 0 comments
Labels: LW Articles
Older Posts Home
Subscribe to: Posts (Atom)
Johan Bonander svarar
15 mars 2025 – 12:38Hej Arne, ja jag tror att du har ett profetkall, helt klart! Tack! Johan
Arne Strand, säger
16 februari 2012 – 05:06Jag citerar -
Hej Arne, ja jag tror att du har ett profetkall, helt klart! Tack! Johan
Kommentar - Du menar Tack och Adjö förstår jag.
Okej jag skall inte besvära mer.
Arne Strand.
Johan Bonander svarar
15 mars 2025 – 12:38tycker Elvor och Janne gör ett styvt jobb som varje dag uppdaterar den här länken med profetiska nyheter http://www.elvorochjanne.se/profetiskt/nyheter/SNABBNYTT.html