(nionde söndagen efter trefaldighet årgång 2)

Dagens evangelietext ur Lukasevangeliet 12 vers 42-48 kommer från ett längre undervisningspass där Jesus ur olika perspektiv söker få åhörarna att ha fokus på det som är centralt i tillvaron – nämligen vars och ens relation med det eviga, med Gud, med den evigt sanna ”gudsbit” Gud lagt ner i var och en av oss.

Och budskapet är:
Hasta inte. Räds inte – där din skatt är där kommer också ditt fokus att vara –- så var är din skatt – i det timliga eller i det eviga?

Och så lite längre fram, i verserna som föregår dagens evangelietext – så skruvar Jesus upp sitt resonemang ytterligare och börjar prata om sin återkomst – att vi en gång faktiskt kommer få stå till svars för våra val – vårt val av fokus – valet var vi har vårt hjärta, vår håg.
Vidare att det valet har stora konsekvenser för var och en av oss. Inte minst då det valet påverkar och präglar vår vardag – hela vår attityd och framtoning.

Ja inte för inte skriver Paulus i dagens episteltext i Efesierbrevet att
”Ni skall lägga av er den gamla människan, som går under, bedragen av sina begär. Se till att ni förnyas i ande och förstånd och att ni klär er i den nya människan, som har skapats efter Guds bild, med den rättfärdighet och den helighet som hör sanningen till.”

Vad ska vi då eftersträva för håg? Ja i dagens text från Ordspråksboken kap 3 fick vi nyss en lektion vad för anda som bör prägla vår dag –
”Neka ingen en skälig gåva
när det står i din makt att hjälpa.
Herren avskyr den som är falsk,
men de rättrådiga har hans vänskap.”

Liksom i dagens episteltext – som Paulus för övrigt skriver till oss då han sitter i husarrest i Rom anklagat honom för ”oros-anstiftan”. Ja vi hörde nyss i Efesierbrevet kap 4:
”Lägg därför bort lögnen och tala sanning, var och en till sin nästa, vi är ju varandras lemmar.”
Så till dagens evangelietext i Lukasevangeliet kap 12 vers 42-48 som betonar vikten utav trohet – att vara trogen uppdraget – och där Jesus betonar att åt den som getts mycket mandat, mycket makt, många färdigheter där ska vi också kunna kräva ut att dessa gåvor ska används för att tjäna nästan. Men i liknelsen Jesus ger oss så är det nu inte alla som gör så – vissa använder mandatet – förvaltarmandatet – för snöd vinning skull och glömmer av den hållning den goda förvaltaren ska ha – att ge ut rättvist, förvalta klokt och leva med det för ögonen att vara trogen sin huvudman – dvs Gud.
I Jesus undervisning är nu straffet strängt för den som missköter sitt uppdrag– i liknelsen använder Jesus en drastisk bild, han säger:
”Då skall hans herre komma en dag när han inte väntar honom och vid en tid som han inte vet om och hugga ner honom och låta honom dela lott med de trolösa. Den tjänaren som vet vad hans herre vill men ingenting förbereder och inte handlar efter hans vilja, han skall piskas med många rapp. ”
Och Jesus upprepar: –”av den som fått mycket skall det krävas mycket. ”
Och jag kommer att tänka lite på vår tillvaro här på Jorden – hur här ofta råder lite av den upp och nervända världen. Och det gjorde det förstås också på Jesu tid. Det är väl bara det, tänker jag mig, att på Jesu tid inbillade man sig kanske inte så mycket annat, man var mer realist, det var då helt naturligt att där fanns många som var ohederliga förvaltare och liksom hela tiden kom undan. Och folket de knöt näven i fickan och såg Romarnas och Fariséernas maktmissbruk för vad det var.
Men i vår tid sker nu detta maktmissbruk mer snyggt och vi tenderar alla att vara naiva och tro gott om allt och alla varpå det är så många som missköter sig men kommer undan med det.
Med ett skamlöst leende på läpparna därtill.
Ja vi ser det nog på många områden.

I Efesierbrevet säger Paulus lite längre fram, i kapitel 5 att
”En gång var ni mörker, men i Herren har ni nu blivit ljus. Lev som ljusets barn – ljuset bär frukt överallt där det finns godhet, rättfärdighet och sanning.”

Paulus ord och utsaga är nu något vi måste ta med oss i en tid där ljuset dygder inte värderas så högt som det borde – en påläst och duktig akademiker som kanske forskat ett helt liv i ett visst ämne viftas idag helt sonika bort av en gapig helt outbildad bloggare som minsann vet bättre. Ja vi har kommit att leva i ett land och i ett tillstånd där sanningen blivit relativ och istället utgår från vars och ens personliga tyckande och där lögn plötsligt likställs med sanning bara för att någon bestämmer sig för att så är fallet – för att det passar någons personliga agenda.
I en sådan här tid är det naturligtvis förvirrande att leva och i denna brist på fäste för själen med alla dessa distraktioner och värdeförskjutningar så blir lätt Paulus ord att vi ska leva i ljuset, vara ljusets barn för många en… ja en abstraktion, vad menar karln nu med det?
Och den psykiska ohälsan den ökar, förstås, inte minst hos unga eftersom berättelsen, ja själva narrativet om ont och gott i vår förvridits till oigenkännlighet. Begreppsförvirringen är stor och det är nu inte bra.
För Jesus och Paulus är det emellertid uppenbart att de räknar med en motkraft i tillvaron – med ett något som vill att vi okritiskt ska utsättas för politiskt munväder, självförhärligande bloggare, bräkiga tvärsäkra ut-yxade sanningar som lika gärna kan vara lögn.
För Jesus och Paulus är detta nu en del av tillvaron här på Jorden – ett något som vi ska vara uppmärksamma på och göra aktivt motstånd mot – ja det ingår i det kristna och är också det som historiskt gjort att kristna historiskt sett varit så förföljda, att man förmått att kalla en lögn för en lögn – det gillar aldrig en diktator.
Denna själens frihet – den kristnes inre frihet – blir således ett väldigt hot, mot den lögn en härskare vill göra till sanning.
Men vi, i vår tid, i denna märkliga tid där Gud gjorts allt mer mänsklig och till slut helt onödig och vi inbillar oss – trots att skapelsen är på väg att kapsejsa helt – att vi minsann kan själva – ja i vår tid där vi är fullt sysselsatta med att bygga detta globala Babels torn och där en levande tro på Jesus Kristus successivt blir allt mer suspekt och ja, i vår tid där ondskan ses mest – ja om den nu ens benämns som ondska – som ett tillkortakommande hos människan – och då producerad av yttre orsaker – den onde är alltid ett offer, ja rent av oskyldig, ja det är så synd om vederbörande att vi således inte kan kräva ut något personligt ansvar…
Ja i en sådan ytterst märklig tid då är det lätt att vi missar den dimension, ja den klarsynthet Paulus har längre fram i Efesierbrevet, i dess sjätte kapitlet vad gäller just motkraften i tillvaron,
Paulus skriver till oss:
”Ta på er Guds rustning, så att ni kan hålla stånd mot djävulens lömska angrepp. Ty det är inte mot varelser av kött och blod vi har att kämpa utan mot härskarna, mot makterna, mot herrarna över denna mörkrets värld, mot ondskans andekrafter i himlarymderna. Ta därför på er Guds rustning – Stå alltså fasta, spänn på er sanningen som bälte och klä er i rättfärdighetens pansar och sätt som skor på era fötter villigheten att gå ut med budskapet om fred. Håll ständigt trons sköld framför er, med den skall ni få den Ondes alla brinnande pilar att slockna, och grip frälsningens hjälm och Andens svärd, som är Guds ord. Gör det under åkallan och bön, och be i er ande varje stund. Därför skall ni hålla er vakna och aldrig tröttna i er bön för alla de heliga.”
Och inte för inte går mina tankar vidare till Uppenbarelseboken kapitel 19 vers 11-15 där sanningens riddare vars namn är Guds ord och ur vars mun det nu kom ett skarpt svärd som ska komma att rädda allt.
Ja kommer att rädda allt – ja är nu det som allt är beroende utav.

Och det är nu denna funktion vi är kallade till – just här och nu – att vara riddare för Guds ord och bära sanningens svärd. Endast då kan vi rädda allt. Om vi tar den uppgiften på allvar. Så vad har vi då att förvalta? Vilket förvaltarskap kallar han oss till – vår mästare, vår Jesus Kristus – vi som är troende i denna del av världen 2019 – vi som nu getts så mycket frihet, så mycket rikedom och så enormt stora möjligheter att göra skillnad. Inte minst i vår svenska kyrka.

Ja jag tror budskapet till oss är – inte minst till oss som har förmånen att vara verksamma i denna del av Kristi världsvida kyrka – att vi ska ta tillvara de möjligheter som ligger framför oss och inte förlora oss i vardagens allehanda problem utan alltid eftersträva detta övergripande perspektiv där vi vet att skilja på det som är timligt och förgängligt och det som är evigt och sant.
Att vi stolt förmår sprida det sanna och eviga till våra medmänniskor – ja vi ska söka vara en levande härold för det ljus som vill tränga ned i allt förvridet på jorden, in i allt livsförnekande; ja vi ska vara en ljusets budbärare när ljuset vill in i alla lögnaktigheter – ja allt det där negativa som så envist vill klistra sig fast i samtidens själsliv och som tyst så tyst men samtidigt så enerverande hela tiden viskar i varje människas öra att:
’HA, du är inte är något värd och att det är nu meningslöst att du gör motstånd mot mig, mig bakom den här viskande rösten som så envist säger att du inte är något värd, HA’

Ja det är då – ja nu – vi ska leverera en motbild och frankt påminna om det är nödvändigt att du gör motstånd mot den lögnaktiga rösten – för du är unik, du är värdefull och du har en potential i dig som är otrolig – bara du reser på dig – bara du tar de möjligheter Gud lagt i ditt bröst på allvar – ja bara du förvaltar ”gudsbiten” i dig och står upp mot de lögner och det klet som finns runt om oss.
Och det är här – i denna inre process – där jag tar strid mot den samtidens ande – denna trötthetens och uppgivenhetens ande – som jag är villig att öppna upp mig för ljuset och glädjen, den ljusets rustning Kristus kommer till oss med som en kraft, som en fyrbåk, ja som en energi som alltid, alltid finns i levande relation med den man, den Guds son, denna Jesus Kristus som kallar oss alla vid namn och som påminner oss om att Gud känner oss utan och innan och älskar oss på ett så outgrundligt och vackert vis att vi aldrig kan förstå omfattningen av den kärleken, den är nu alltid större.
Så ta nu den kärleken på allvar, uppmanar han oss, Jesus, och låt den göra dig självständig och modig att se allt förljuget i ögonen och välj nu aktivt det perspektiv Gud gett oss och som Gud planterat i var och en av oss – i den där ”gudsbiten” i oss där vi är skapade till hans avbild – en ”gudsbit” vi nu har att…förvalta.

Åh Gud – gör oss modiga att välja dig – ja skaka av oss det klet som vill förringa vår storhet och ta på allvar den skapande och levande och underbara ”gudsbit” du lagt i var och en av oss och som inget hellre vill än att blomma och bestämma resten av våra liv. Hjälp oss att inse förvaltandets ansvar – att vi tar oss själva och våra förmågor på allvar och inte räds den förmåga till glädje och kraft du lagt i oss och som vill ut genom oss och där vi getts rollen att vara dina händer i skapelsen – Amen