Vi lever i en tid då Gud, Jesus och det kristna budskapet trängs tillbaka av ett stort brus av åsikter, tankar, förhoppningar och rädslor.

Det är influensers och ”poddare” och en myckenhet av tankar och ideologier inte minst på olika sociala medier.

Inte sällan även andliga tankar. Inte sällan tankar som inkluderar en tro på något större, en visshet att vi lever i en tillvaro som har många dimensioner men Gud, som vi känner Honom i och genom bibeln för att inte tala om Jesus blir allt mer sällan uttalat. Så är det bara.

På vissa håll i världen, i Afrika, i Asien så växer kristendomen men i vår del av världen är det inte så. Ett vanligt sätt att försöka nå samtidsmänniskan, kanske även i vår Svenska kyrka, kan då bli att betona Jesus allt mindre. Jesus förfaller ibland liksom bli för orimlig.

För den dövstumme mannen, som ser upp och som leds till avskildhet av Jesus, och som där, i helandets stund, får bli fri från sitt funktionshinder, var nu inte Jesus orimlig. Tvärtom, Jesus var för honom oerhört närvarande. Och väldigt verklig. Och han kunde nu både höra och tala. Tänk vilken befrielse.

Låt oss tänka tanken att Jesus är lika närvarande idag.
Hur orimligt det än låter
Här och nu.
För var och en av oss.
Man behöver bara som individ säga ”ja”. ”Ja jag vill öppna mig.”
Då genljuder ett svar från den högste, ”Effata, öppna dig”.

Men det är som om att det här erbjudandet drunknar bland alla andra erbjudanden. Ja som om de där dagarna då man går till postlådan och det är en sådan dag då det kommer en massa reklam. Och mitt i den högen ligger ett litet blad med detta erbjudande. Vill du ha en relation med mig, så finns jag här.

Att öppna sig. Effata. Vad innebär då det?

Är det riskfritt att öppna sig?

Är det smärtfritt att öppna sig?

Kan jag göra det och ändå vara den jag är? Där jag är? Kan jag erfara att Jesus erbjudande gäller även mig och ändå förbli opåverkad?

Det varierar. Jesus liknande sig med en såningsman som sådde hej vilt, ja på hälleberget, i klippskrevor, på ofruktbar jord och på jord rik med näring.

Och han förutspådde med det att vi alla reagerar olika på hans budskap. Fröet på hälleberget blir sannolikt bara liggande där. Det i den lilla klippskrevan kanske inte kunde växa så mycket alltmedan det frö som föll på rik jordmån kunde växa sig desto starkare.

Kanske är liknelsen också en uppmaning för oss att fundera på valet av jordmån i oss. Och kanske handlar det valet om en vilja – att prioritera. Att ge mig tid att fundera på och öppna mig för det erbjudande som sträcks mot mig?

Jesus och inte minst Paulus pratade om motkraften i tillvaron, att denna världens furste vill att vi ska tvivla på den här möjligheten.
Och i någon mån så har ju den här fursten övertaget så länge som en individ inte vågar pröva det erbjudande Jesus ger oss.

Så länge som minuterna, timmarna, dagarna, åren går och man inte viker tid i sig, i jordmånen i oss att pröva Jesu erbjudande, då ler nog ändå fursten i njugg.

Men detta furstens leende fastnar också lätt i en grimas. Det sker varenda gång någon på Jorden säger, tyst för sig själv, eller i gemenskap med andra att Gud, finns du så är jag här och mitt hjärta är öppet för dig. Vägled mig. Beskydda mig. Var nära mig, i Jesu Kristi namn.

Säger man någonting sådant.  Då händer någonting.
Och vad som händer det varierar mellan olika människor men i den stunden så börjar Gud att dra i mig. Vi har ju i namn av vår fria vilja sagt att vi vill ha med Jesus Kristus att görat. Ha med Gud att göra.

I den fasen är den inre bönen av stor vikt. Att jag vågar följa min längtan i mig.
Att jag söker kontakt med Gud.
Och det kan vara detta enkla inre tilltal att Gud, i Jesu namn, vägled mig, beskydda mig, var mig när. Det räcker. Då har vi vårt beskydd. Och i det beskyddet kommer också en inre drivkraft att verka i Jesu anda. Det blir allt svårare att se bort. Att blunda. Att gå förbi. Men framför allt så får vi i mötet med det heliga en antidot mot rädsla.

Under Nürnbergrättegångarna efter andra världskriget fick nazistledaren Herman Göring frågan hur de lyckats att få med sig nästan hela det tyska folket i den nazistiska idén.

Och Göring svarade att det var enkelt – det gällde bara att få människor rädda. Så fort människor i grupp grips av fruktan då går de med på vad som helst, var Görings svar.

Att erfara i sitt inre att det finns något större och än mer att erfara i sitt hjärta att jag är sedd och buren av en kärlek så stor att den inte går att förklara – och att bygga en relation med den kärlekens bärare, Jesus Kristus – innebär att jag får och har en antidot i mig mot fruktan och rädsla.

Inte så att jag aldrig mer är oroad och rädd men jag har nu stort något att hålla mig i som gör att de grupprocesser som drivs av rädsla, att jag inte självklart blir en del av dem.

I Tyskland bildades de så kallade bekännelsekristna, en motståndsrörelse, och de var drivna av detta naturliga motstånd att bli en del av den nazistiska idén en inre förvissning om kärlek ger.

I dagens GT text fick Mose i uppdrag att frita det judiska folket från fångenskapen i Egypten, ett gigantiskt och omöjligt uppdrag. Men Gud svarar Mose då han ber Gud att hitta någon annan att:

Du har ju din bror Aron, leviten. Han kan tala, det vet jag. Han är redan på väg för att möta dig, och han blir glad att få se dig. Tala med honom och lägg orden i hans mun. Jag skall själv vara med både dig och honom när ni talar och visa er vad ni skall göra. Han skall tala till folket för din räkning; så blir han din mun och du blir hans gud. Och staven skall du ha i handen, det är med den du skall utföra tecknen.

Och vi vet historien, hur Moses och Aron lyckades med det omöjliga – mycket för att de vågade lita på Gud. Litade på tilltalet att Gud är med dem.

Vi har samma tilltal och budskapet är att vi ska öppna våra hjärtan för Ordet, för Jesus Kristus, Effata. Våga lita på att Gud vägleder oss och våga lita på kärlekens löfte –

samma erbjudande och samma uppmaning att våga lita på Gud riktas mot oss idag så då den dövstumme mötte Jesus.

Åh Herre, hjälp oss att öppna oss för din nåd och din kärlek. Amen.

(Betraktelsen på basis av texterna 12 eft tref 1 årgången)