Torsdagen i stilla veckan är upptakten till den viktigaste helgen i hela kristenheten. Här står vi i och kring en händelse som delar hela världen. Vi som håller det för öppet, ja rent av tror att Jesus genom sin återuppståndelse en gång för alla visade sig vara mörkrets överman och de som vill förringa och förminska det som hänt.

Här och nu i texterna är vi i den situation där Jesus inte bara vet utan också genom sitt agerande bäddat för att kommer att bli fängslad. Och Jesus vet att det som väntar kommer bli en summarisk rättegång där han kommer att bli utlämnad för att dömas till döden, blodtörsten är grym hos hans belackare. Han har utmanat dem med en hållning och en tro som gått på tvärs och som rivit av hans motståndares all fisförnämhet och tro på sin egna viktighet. De vill återerövra positionen som de sanna uttolkarna av Guds vilja. Som består av lag och god ordning. Och de inser inte att genom att ta livet av Jesus kommer de att uppnå precis det motsatta. Martyriets död har ofta den följden men för Jesus så mycket mer än martyriets död – det som väntar kommer skaka grundfundamentet i hur vi ser på Gud, varann, skapelsen. Jesu har kommit till oss med ett nytt bud, att vi ska älska varandra och han lyckas att implementera den hållningen hos oss här och nu: ”Himmelriket finns mitt ibland er”, ja bland oss, vi måste bara älska varandra. Och det är ju inte det enklaste men det går, ja det går.

Fötter. Jesus tvättar lärjungarnas fötter och Petrus vägrar och Jesus säger nej jag vill, ska du följa mig är det jag som ska tvätta dina fötter. I och med detta implementerar Jesus en ny syn på ledarskap. En ledare är gruppens tjänare, dess herde, dess möjliggörare, i samspel med de andra. Först nu 2000 år senare har den synen på ledarskap kommit att uppfattas rent organisatoriskt som den bästa. Jesus var en förelöpare, en föregångare som visade mänskligheten vägen till ett nytt sätt att vara med varandra.

Och det var hotfullt för alla dem som ville att det skulle vara som det alltid varit.

Under kvällen instiftar Jesus även den måltidsgemenskap som idag är vårt nattvardsfirande – brödet och vinet till åminnelse av Jesus. Vi samlas och Jesus är extra närvarande för att hjälpa oss att älska varandra – men för det – krävs som bekant att vi först ska kunna älska oss själva. Och det är inte det lättaste. Men det viktigaste vi har att lära oss. Utan den förmågan haltar hela livet.

Hur ska jag lära mig att älska mig själv? Jo genom att vi tillåter oss själva att vi inte är perfekta, vi gör och säger saker som inte blev bra. Det som är så underbart med den kristna tron är att jag i ensamhet då kan komma till Gud och be om vägledning och förlåtelse. INGEN som knäpper sina händer i ensamhet och ber till Gud om förlåtelse blir bortknuffad, vad han eller hon nu gjort.

ALLA – var och en av oss– som med uppriktigt hjärta ber till Gud om förlåtelse blir förlåten. Men det är en förlåtelse som ska genomsyra det egna livet. ”Förlåt oss våra skulder såsom vi förlåter dem som är skyldiga oss”.

Jag får förlåtelse men jag måste ge den vidare. Den hållningen förändrar oss inifrån och ut, gör oss mer mjuka, mer intresserade av varandra och för livets värden. Allt blir liksom mer värdefullt. Och allt börjar här och nu att jag vill tycka om mig, vill lära mig att älska mig själv. Till det är vi kallade. Att våga älska oss själva. Trots alla våra komplex, allt vi inte fattar eller förmår. Du är värd att älskas, du är i Guds ögon det underbaraste som finns, det finaste som finns och Gud är beredd att ge dig allt – bara du öppnar ditt hjärta för Gud.

Och detta allt kanske nu inte är en Maserati eller en Ferrari utan en känsla inifrån och ut att ”tänk jag duger, tänk jag vet att jag är älskad, tänk jag har en instans jag alltid kan vända mig till som aldrig sviker mig”. Och den är nu Gud såsom Jesus visat mig på Guds väsen. Gud skaparen och livgivaren. Den kraften är vår allra bästa vän och om vi blundar i vår ensamhet, lyssnar in, sträcker ut våra händer kan vi erfara den mjuka smekning som viskar i ett tilltal: ”Jag vill ha med dig att göra mitt älskade barn, jag beskyddar dig är nära dig och jag ska göra det hela ditt liv – lita på det, lita! ”