Han var hjälten så sent som i förgår, jubla och triumfera, lägg palmblad framför hans väg: Messias, konungen, Jesus, Bered en väg för Herran.

Han undervisade med en myndighet ingen hört förut. Och undervisningen vände allt upp och ned, ja sannerligen. Ja sannerligen. Lama blev helade, sjuka friska, döda återuppstod, stormar stillades och han gick på vattnet men det största av allt vad som hände i människors hjärtan.
Jesus visste att han skulle gå igenom den här fasen och att han ska återuppstå. Genom det helas bandet mellan Jorden och Gud – mänskligheten och hans skapare. Ett underverk, en handling den största vi sett se Gud skapade oss, sin mänsklighet. Svårt att ta till sig men det är planen. Och genom denna dag, den summariska rättegången, folkets hån, utsattheten, tortyren och slutligen döden försonas vi med Gud, Jesus som ett offerlamm. Men eller och, Jesus gör nu detta fullt medvetet. Han hade fram till hans fängslades i Getsemane kunnat lämna Jerusalem. Men har är kvar, för vår skull. För din och min skull. För att vi ska våga lita på kärleken. Eller som det står i psalm 147:

Upp min tunga, att lovsjunga
Hjälten som på korsets stam
För oss blödde, led och dödde
Som ett skuldlöst offerlamm

Vi läste nyss: Vid Jesu kors stod hans mor och hennes syster, Maria som var gift med Klopas och Maria från Magdala. När Jesus såg sin mor och bredvid henne den lärjunge som han älskade sade han till sin mor: ”Kvinna, där är din son.” Sedan sade han till lärjungen: ”Där är din mor.” Från den stunden hade hon sitt hem hos lärjungen. Jesus visste att nu var allt fullbordat.

Vid dödsögonblicket kom en solförmörkelse. Och förlåten som brast i templet. Han måste nog ha varit Guds son trots allt muttrade männen.

Fram till påskdagen berättas det är Jesus i ”underjorden” där han, som Paulus benämner det hela, utmanade denna världens furste. Det onda och från denna stund, denna kraftmätning är ljuset starkare än mörkret.

Vers 2 i psalm 146 lyder:
Här var mellan ljuset och mörkret en strid,
dock segrade ljuset för evig tid.
Nedstörtad är döden och tron står opp
bland jordiska öden med himmelskt hopp.

Det finns en kurs för exorcister i Romersk- Katolska kyrkan. Där finns ett namn som används för att bringa den hemsökte i ett ljus och i till ett befriat tillstånd: Jesus Kristus. Och korset är ett segervapen tillika dopvattnet.
Tar vi långfredagen på allvar är den här frågan inte ett skämt utan en högst seriös fråga. Precis som detta är en högst seriös fråga för den som inser att kampen mellan ont och gott är en andlig kamp där segern är given men där Jesus utmanas och bästa sättet att utmana Jesus för den onde är nu att sprida myten om att den onde inte finns. I förlängningen behövs då kanske inte Jesus annat än som en rollmodell? När kampen tvärt emot är levande och på riktigt här och nu. Och där den onde vill slå i oss, som bekant, att vi inte duger, inte är något värda.
Jesus gjorde allt detta för oss. En gåva till oss, en utsträckt hand, på riktigt, en andlig kamp.
För att ta tillvara gåvan i våra liv behöver vi ha våra sinnen skärpta. Det kan innebära att vi oftare behöver lägga undan våra mobilen, äta vettigt, vara i naturen , lyssna på sådan musik som gör oss lugna, ge tid åt viktiga relationer, hela det som är trasigt, be och ge förlåtelse och söka inse att jag är älskad och leva därefter.
Himmelriket finns mitt ibland er sa Jesus, som en möjlighet, ett tillstånd vi kan nå tillsammans. Åh Herre hjälp oss att nå dit. Amen.