Till innehållet på sidan

År: 2014

  • diakonibloggen

    Inte av brist på kärlek utan på grund av kön…

    Som nyfödd lämnades jag på ett barnhem. Inte av brist på kärlek utan på grund av kön. En flicka född i en fattig familj är en hopplös ekvation i Sydkorea där söner är familjens enda räddning (då döttrar gifts bort och aldrig kan bli familjeförsörjare). 33 år senare har jag[…]

    Läs mer

  • diakonibloggen

    Det är inte svårt att göra världen lite mer rättvis

    Har du tänkt köpa någon Alla Hjärtans Dag-present idag? Vill du samtidigt glädja någon mer än din käraste? Om du befinner dig i Jönköping idag kan du bege dig till Hemköp på Barnarpsgatan kl 13. Där genomförs på lokalt initiativ en rättviseaktion. Alla går då gemensamt in och handlar rosor[…]

    Läs mer

  • diakonibloggen
    ,

    Välgörenhet i förändring

    Som ett komplement till välfärdssamhället har det alltid funnits välgörenhetsorganisationer som samlar in bistånd och slussar det vidare till behövande. Således har den som mottagit biståndet i de allra flesta fall varit anonym för själva givaren. Matkassen, som nyligen bytt namn till Giving people, är en ny typ av välgörenhetsorganisation.[…]

    Läs mer

  • diakonibloggen

    Rättvisan och hoppet

    Två civila poliser hoppade in i baksätet på den slitna minibussen. Jag, min fru Malin och vår vän Julia hoppade in i sätena framför. Det var nu det hände. Hur skulle det kännas? Jag hade försökt förbereda mig på detta sen vi landade i Nairobi för några dagar sedan. Endast[…]

    Läs mer

  • diakonibloggen
    ,

    Sundsbruk, Uppsala och Alnö

    Sundsbruk januari 2012. En svensk tidning skriver om ett område i den församling där jag jobbar. Skolans studieresultat har rasat de senaste åren, årets mätning visar på nationellt bottenrekord. Samtidigt är det även det postnummerområde där störst andel människor har en betalningsanmärkning i Sverige. Det är även här församlingen märker[…]

    Läs mer

  • diakonibloggen
    ,

    Ett bröd och några liter mjölk

    Det här är en berättelse, en sann sådan, även om slutet på historien i vissa fall kan påminna om en saga… "Jag visste helt enkelt inte vad jag skulle göra. Jag var så himla förtvivlad och så hade jag barnen där hemma och de är ju mitt allt. Jag skulle[…]

    Läs mer

  • diakonibloggen
    ,

    I väntrummet är vi alla lika

    Ann Heberleins tydligt skånska dialekt fyller Österängskyrkan denna måndagskväll. Inte en stol är ledig, folk står upp kring väggarna. Heberlein läser högt ur sin självutlämnande bok ”Jag vill inte dö jag vill bara inte leva” (2009). ÄVEN OM många i rummet verkar har läst boken, så lyssnar de nu som[…]

    Läs mer

  • diakonibloggen

    Tandvård – statussymbol?

    Min frustration gäller tandvård, eller rättare sagt den icke existerande tandvården för många av våra medmänniskor. Idag möter vi dagligen människor som knappast vågar öppna munnen och definitivt inte vågar le i möten. Det som tidigare var en självklarhet - att gå till tandläkaren när tandvärken satte in - är nu[…]

    Läs mer

  • diakonibloggen
    ,

    Är du fattig, eller?

    En vanlig skoldag kom frågan från ett barn till ett annat: ”Är du fattig, eller?” Vad svarar man på den frågan? -Nej, jag blir sedd och älskad varje dag. Eller, i värsta fall: -Jag är fattig för ingen ser mig. I flera veckor har han burit samma kläder. Han orkar inte[…]

    Läs mer

  • diakonibloggen
    ,

    För dem med limmade skor… #Givingpeople

    Jag minns dagen då jag först förstod hur verkligheten faktiskt såg ut för hundratusentals barn i Sverige och deras föräldrar. Dagen då jag snubblade på Aftonbladets reportageserie “Barnfattigbloggen”, året var 2011. Jag hade nyligen fått mitt första barn och därmed också för första gången upplevt hur det är att ha[…]

    Läs mer