-
En hälsning från gränslandet
När jag skriver det här har alla tidiga vårtecken blivit begravda under ett tungt täcke av aprilsnö. Solen har gått i moln, de första vårblommorna har dött. Naturen som nyss tog ett skälvande glädjesteg framåt har nu tagit två infrusna steg bakåt. Allting börjar om. Precis så, som aprils väderväxlingar, skulle jag vilja beskriva mitt…
-
Inte av brist på kärlek utan på grund av kön…
Som nyfödd lämnades jag på ett barnhem. Inte av brist på kärlek utan på grund av kön. En flicka född i en fattig familj är en hopplös ekvation i Sydkorea där söner är familjens enda räddning (då döttrar gifts bort och aldrig kan bli familjeförsörjare). 33 år senare har jag själv blivit mamma till en…
-
Att inte behöva bli ifrågasatt – trots allt
Jag är inte svensk. Är född utomlands. Hundratals mil bort, i ett land med annan kultur och annan religion. Jag har en avvikande hudfärg, ögonfärg och hårfärg. Är döpt till ett namn skrivet med bokstäver från ett främmande alfabet. Enligt statistiken är jag invandrare (adoptivbarn gruppen anhöriginvandrare). I verkligheten är jag bortskämd. För jag är…
-
Hoppet som väcktes, släcktes och återvanns
I över 30 år väntade jag. Att söka mina sydkoreanska rötter. Jag väntade in rätt tillfälle. Möjligheten. Modet. Till slut gjorde jag det bara. Letade reda på adoptionspapperen hemma hos mina föräldrar. Dammade av gulnade ark och gjorde kopior. Motiverade mitt beslut, på svenska och engelska. Och fyllde i blanketter efter konstens alla regler. Tog…