I höstas hade vi temat profetisk diakoni på diakonibloggen. Vi har fått in ett nytt inlägg på det temat, som vi delar idag, som en paus i bildströmmen. Här gästbloggar Erik Lundström.
”Diakonen skall försvara människors rätt, stå på de förtrycktas sida och uppmuntra och frigöra Guds folk till det som är gott, så att Guds kärlek blir synlig i världen.”
Den kraftfulla avsiktsförklaringen och uppmaningen är hämtad ur de löften som diakoner i Svenska kyrkan lovar Gud vid sin mässa när biskopen viger dem till ett liv i kyrkans tjänst. Att försvara människors rätt och stå på de förtrycktas sida handlar till syvende och sist om att vara en profetröst. Nu för tiden kallas profeterna ofta visselblåsare, personer som enligt forskningen har en inre stark etisk kompass och som helt enkelt inte kan stå och se på när människor far illa. Visselblåsare kan lätt bli ”syndabockar” eftersom de ofta är människor med stort civilkurage. Därför löper de också risk att hamna på kollisionskurs med omgivningen när de påpekar oegentligheter och missförhållanden.Att försvara människors rätt och stå på de förtrycktas sida är på många sätt alltså att be om krångel i livet. Man ska komma ihåg att det är ju inte bara diakonerna som skall göra detta, men biskoparna menar att de ska stå i bräschen för den profetiska diakonin. Profetisk diakoni är egentligen inte så krångligt som det kan låta. Det handlar om en profetisk blick på samtiden för att se orättfärdigheten oavsett hur den gestaltar sig och genom diakonin så långt det är möjligt göra något åt den. Ett uppdrag kyrkan alltid har haft.
Profetisk diakoni är därför ett sätt att gestalta kyrkans värderingar – man kan inte tala om något med mindre än att det man säger omsätts i handling, det vill säga levs ut. På så sätt kan man tala om profetisk diakoni som en slags trovärdighetsmarkör. Profetisk diakoni ökar alltså kyrkans trovärdighet att vara kyrka, men för att det profetiska budskapet ska nå fram behöver kyrkan genom nåden kontinuerligt ta itu med sina egna tillkortakommanden.
Den profetiska diakonin och dess diakoner behövs därför även innanför kyrkoväggarna. I allt detta kan det vara tryggt att veta att diakonen även lovar att själv vara ett barmhärtighetens tecken.
Erik Lundström, journalist och teol kand, Uppsala
Lämna ett svar