För några månader sen fick vi, Karin och Lotta, möjlighet att lyssna till Emanuel Karlsten i Fjällstugan i Jönköping. Emanuel har för många inom kyrkan fått bli en stor inspirationskälla just när det gäller framtiden för kyrkan och hur vi kan vara kyrka på nätet.
Vi ställde tre frågor:1. Varför ska kyrkan finnas på nätet?
För att 90 procent av svenskarna finns där. Egentligen borde det vara skäl nog. Enkelt sagt: För att vi måste, men viktigast: För att vi har så mycket att vinna på det!
2. Kan man förmedla hopp på nätet?Självklart! Precis som hat, kärlek och alla andra känslor. Nätet är inte särskilt olikt andra sätt kommunicera. Precis som brev kan ge hopp, hat kärlek, kan nätet göra det!
3. Varför dialog och inte information på nätet?
Jag brukar jämföra det med att nätet och sociala medier är en fest i ett rum. Om du vill vara en del av en fest måste du först dyka upp. Och sedan mingla. Börjar vi informera uppfattas vi som att vi står på en stol och ropar. Föreställ dig hur obekvämt det hade blivit på festen då. Folk hade hållt sig borta från dig, försökt blockera ut dig. Men om du istället hade varit sökande, försökt hitta de sammanhang och grupperingar som samtalar om ämnen där du kan bidra – då har du plötsligt lyckats. Jag tror det är så vi måste se vår närvaro på nätet, som sökande, inlyssnande och i ständig dialog. Det ger också en ödmjukhet över hur lång tid det kommer ta för dig att lyckas på nätet. Den ödmjukheten kommer att vara viktig.
Lämna ett svar