Alla samtal sker i någon form av kontext. Caféet, omklädningsrummet, chefens kontor och kyrkan är några exempel. Internet är ytterligare en kontext. Alla dessa kontexter bär också på fördelar och nackdelar som påverkar samtalet. Det är när vi försöker föra samtal på ett sätt som inte ligger naturligt i kontexten som det ibland uppstår problem. Om man till exempel är intresserad av härliga samtal kring motorer och bilar är det kanske troligare att man blir mer lyckosam om man går till bilmässan än om man går till bokmässan.
Internet är en gigantisk kontext för samtal och relationsbygge och den verkar spela en allt större roll ju mer tiden går. Men även internet med alla sina sociala medier och forum är en begränsad kontext. Man kan inte uttrycka vad som helst när som helst och hur som helst. Eller, man bör i alla fall inte göra det. Problemet, på internet, är att det ibland är lite för lätt. Man får en tanke, skriver den lite snabbt som status eller tweet och vips har hundratals människor tagit del av den. Kontexten är dynamisk och oförutsägbar. Situationen på nätet kan jämföras med en person som sitter på ett café omgiven av hundratals människor. Vissa känner hon väl, även utanför caféet, och andra känner hon inte alls. Plötsligt får hon en tanke. Hon ställer sig upp och ropar allt vad hon kan:
”Idag träffade jag min bästis från högstadiet!! Det var trevligt!!”
Ca 250 personer vänder blickarna åt hennes håll och hör precis vad hon säger. Vissa slänger upp en tumme också för att bekräfta lite extra. Hon sätter sig ner igen och fortsätter dricka sitt kaffe. Efter 12 min ställer sig någon annan upp på Caféet och kommenterar högljutt: ”Vad kul!!” Hon sätter sig också ner igen, nöjd med att få ha visat sitt intresse för sin vän, inför alla de andra. Ingen på caféet tycker ju att detta är speciellt konstigt eftersom man följer en del av kontextens kodex. Alla hör vad de två kvinnorna säger. Vissa är mer intresserade av informationen än andra men alla kan höra det, det är poängen med just kontexten internet i allmänhet och sociala medier i synnerhet. Detta låter ju ganska trevligt men jag tror att vi fortfarande, så här cirka femton år efter det stora genombrottet, utforskar internet som kontext för det mellanmänskliga mötet. Det är fortfarande inte riktigt naturligt för oss. Man beter sig inte så på ett vanligt café så varför gör man det på ett annat ställe där människor är samlade i hundratals?
När man använder nätet för att bygga relationer och starta samtal bör man kanske ställa sig en del frågor. Hur tolkar människor det jag försöker kommunicera på dessa små rader av text? Vad säger det om mig som person? Varför vill jag ens uttrycka detta just nu och just här? De som tar del av mitt meddelande hör inte mitt tonfall, de ser inte min blick, de vet kanske inte så mycket om mig förutom min profilbeskrivning. Hur skiljer sig samtalet på nätet från samtalet i det verkliga liv…hrm…jag menar…i livet bortom skärmarna? (För det som sker på nätet är väl verkligt, eller?).
Jag gillar internet som kontext för samtal och relationsbygge. Men det är nog också bra att tänka sig för både en och två gånger innan man ställer sig upp och ropar ut personliga, och ibland rent privata saker, mitt på ett fullsatt café.
Församlingspedagog
Stöttande samtal på nätet?! Hur tänker du? Dela gärna dina synpunkter eller erfarenheter i en kommentar eller skicka ett mail till diakoni.se@gmail.com. /Karin & Lotta, diakonibloggen
Lämna ett svar