Jag har ett tag undrat var man kan hitta en formulerad integrationens teologi. Efter en stunds letande och några förfrågningar fick jag anteckningar från en föreläsning skickade till mig. I dem formuleras: ”integration är en biprodukt av att allting annat i livet fungerar”. Jag tycker att det räcker så; så enkelt är det. Det finns inget mer att tillägga; så svårt är det.
Integration är inget fristående fenomen, avgränsat och ensidigt. Utan beror och styrs av en enorm mängd variabler. Drar man citatet till sin spets är det frågan om man inte borde göra integrationsministern till överordnad de flesta av regeringens ministrar.
För det är inte främst integration vi ska söka, utan fungerande livssituationer: familj, vänner, ekonomi, utbildning, kultur, bostad, arbete, fritid etc – för alla. Och när merparten sammanfaller till det bästa blir det integration. Det funkar ungefär som lycka eller kärlek. Så fort du krampaktigt jagar efter det går det bara i baklås. Men är tillvaron i balans brukar de sakerna ha hyfsade förutsättningar att bli rätt bra. Då är det väl rimligt att integrationsministern bör ha en överordnad roll framför finans-, arbetsmarknads-, utbildnings- och justitieministrar med flera; kanske till och med framför utrikesministern? Att integrationsministern ligger under arbetsmarknadsdepartementet är oavsett vilket både fel- och korttänkt.
Talet om integration är belastat och begränsande. När vi hör ordet tänker vi oftast på invandrarproblematik och migrationsfrågor, vilket för all del är rimligt. Men sällan blir begreppet djupare än så. Och därför kan integrationsministern fortsätta vara en liten portfölj i villfarelsen att integration bara handlar om de andra, de nya, de främmande. Men om vi bejakar föreläsningens biproduktstanke måste integrationsbegreppet höjas. För om inte arbetsmarknad, ekonomi, äldre- och sjukvård, skola, utbildning, fritid och kultur och allt annat som hör det drägliga vardagslivet till fungerar för var och en blir integrationen lidande.
För var och en: låter vi begreppet integration djupna en aning ser vi att ingen av oss kan ställa sig utanför. Alla möten och inlemmande av nya människor – och idéer – i alla sammanhang kräver tillvänjning och anpassning för att det nya utvidgade sammanhanget ska funka. Nyfödda barn, nya klasskamrater, nya arbetskamrater, nya grannar, ny årstid, ny tränare i Manchester United kräver på olika sätt integrationsprocesser. Ingen av oss kan sitta tillbakalutat och kräva att de andra ska integreras – också vi är delar i det arbetet!
En overheadbild från föreläsningen jag fick visade:
”Interkulturellt samhälle
Bekräftandets teologi
Integration:
Vi möts och förändras av varandra.”
Jag har ännu inte sett någon stort utarbetad integrationens teologi, även om det säkert finns. Men jag tror inte heller att den behövs. Den kristna kyrkans teologi är integratorisk i sig själv. Kropp, gemenskap, treenighet, kärlek, nästa och barmhärtighet är våra bärande begrepp. Och de gäller alla i alla sammanhang. Inte heller det egna jaget finns utan integration. På tidigt 1900-tal formulerade den ryske prästen och religionsfilosofen Pavel Florenskij ekvationen Jag=jag+ickejag (den dynamiska identitetsprincipen).
Även om integrationsdiskussionen oftast handlar om invandrarproblematik och migrationsfrågor så handlar den aldrig om de andra; utan alltid om oss alla.
Deal with it!
Richard Thörn Präst i Öxnehagakyrkan, Huskvarna
Vad har du för tankar om integration? Kommentera här eller maila diakoni.se@gmail.com. /Karin & Lotta
Lämna ett svar