I kön till kaffet på ett café för ett tag sedan kom jag i samspråk med en man. Jag berättade för honom att jag är fredsforskare som bland annat intresserat mig för sambandet mellan religion och krig. Mannen hävdade då med emfas och stor övertygelse att lösningen på krigets problem egentligen är ganska enkel:

– Bränn alla Biblar och Koraner och vi kommer inte att ha fler krig i världen!

Religion och krig är ett ämne som det finns många och starka åsikter om, men förvånansvärt lite evidensbaserad kunskap. Det beror både på att fredsforskare varit dåliga på att ta hänsyn till, och rätt förstå, religiösa dimensioner, men också för att religionsvetare inte har tillräckligt med kunskap om väpnade konflikts uppkomst, dynamik och lösning. Men det beror också på att den kunskap som ändå finns inte nått ut till den större allmänheten.

Låt mig från min horisont – fredsforskningens – nämna några slutsatser om religion och krig.

Det grundläggande sambandet mellan religion och krig går inte mellan olika religioner utan inom dem. Ingen större religiös tradition har varit immun mot att våld använts i dess namn. Det finns frön till intolerans och våldsbejakande ideologier inom alla religiösa traditioner. Ord och handlingar från de heliga har i olika situationer tolkats som stöd för rätten att gripa till vapen. Också naturligtvis i den kristna traditionen. Jesus säger exempelvis enligt Matteus att ’tro inte att jag kommit med fred till världen’.

Det finns de som hävdar att vissa religioner är mer fredliga än andra. En vanlig tanke i våra dagar är exempelvis att islam skulle vara särskilt våldsbejakande. Ser man de religiösa traditionerna över lite längre tid så inser man dock att religionernas förhållande till väpnade konflikter varierar beroende på samhälleliga faktorer och särskilda idéströmningar.

Samtidigt finns det också frön till fredsbyggande och konfliktlösande krafter inom alla religiösa traditioner. Det finns alltså en grundläggande ambivalens när det gäller religionernas roll till väpnade konflikter. Å ena sidan våldsbejakande och krigsmobiliserande, å andra sidan läkande, helande och fredsbyggande. Och denna ambivalens återfinns i alla religiösa traditioner.

Samtidigt bör man inse att religionens roll i väpnade konflikter är viktig, men varken den dominerande faktorn eller den avgörande. Vi vet nu från systematisk forskning att bara runt en fjärdedel av alla världens konflikter i modern tid varit religiösa i betydelsen att de ställt olika religiösa traditioner mot varandra eller att det funnits en religiös dimension i sakfrågan. Och även i de konflikter som varit religiöst definierade, är den religiösa frågan bara en (och inte nödvändigtvis den viktigaste) av de många tvistefrågor som återfinns i väpnade konflikter. När religionen kommer in i konflikterna så försvåras ofta en fredlig lösning. Och samtidigt – denna grundläggande ambivalens igen – finns det många goda människor som finner kraft, motivation eller organisation just genom den religiösa traditionen att modigt bygga fred.

Isak Svensson, docent, Institutionen för freds- och konfliktforskning, Uppsala Universitet

Vad har du för tankar om integration? Kommentera här eller maila diakoni.se@gmail.com. /Karin & Lotta