Till innehåll på sidan
diakonibloggen

En rispa i armen

Ibland ser man en ung människa, oftast en tjej, med armen full av tjocka ärr. Ärr som inte hamnat där på grund av en olycka. De är ofta väldigt många ärr och de löper parallellt. Ärr som den unga personen fått genom att skära sig själv.

– Varför gör man så med sig själv?! tänker du kanske då.

image-10Jag har tre döttrar men ingen av dem har skadat sig själv på det sättet. Men en dotter till en av de bästa vänner jag haft har armarna fulla med ärr. Jag har sett henne växa upp. Jag såg inte ärren först utan hennes mamma berättade för mig att hon börjat skära sig.

– Men varför, och vad gör man åt det? sa jag.

Mitt mammahjärta skrek av panik. Ja varför? En människa som mår dåligt kan inte tala om varför och kan inte bara rycka upp sig och sluta.

Att skada sig själv kan vara ett sätt att minska känslor som är svåra att uthärda, till exempel ångest, och ångesten brukar minska efter skadetillfället. Men ångesten kommer ofta tillbaka och därför är självskadebeteendet ofta en kortsiktig lösning för att hantera sina känslor, som på sikt skapar nya problem.

Självskadebeteende hindrar också från att hitta andra sätt att hantera situationen på. Det kan göra att man även tappar tilliten till och respekten för sig själv och kan få tankar om att man inte är värd någonting. Det blir som en ”negativ spiral” – att man har det jobbigt, skadar sig, kanske mår ännu sämre, och skadar sig igen. Ibland kanske man skäms för att man skadar sig själv.

Självskadandet kan uppta mer och mer av ens tankar och bli något man måste göra för att känna sig lugn. Behovet av att skada sig kan öka, med risk för att man skadar sig mer illa, och samtidigt kan man må sämre och sämre. Det är stor risk att man fastnar i ett självskadebeteende.

–       När blodet rinner är det som ångesten rinner ut med blodet…

Nu är min väns flicka ung vuxen och skriver en fantastiskt bra blogg, sedan några år. Jag tror den bloggen kan hjälpa dig som självskadar och även dig som anhörig.

Tyvärr har min väns dotter förlorat sin unga mamma och själv drabbats av sjukdomen MS och bloggen handlar om det också. Om du besöker bloggen har du en spalt i vänsterkanten som heter Kategorier. Där kan du klicka på Självskador. Jag har fått tillåtelse att länka till Saras blogg här:

http://saramodigh.bloggplatsen.se/

Att drabbas av psykisk ohälsa är inget man kommer ifrån genom att rycka upp sig eller skärpa sig. Det är en sjukdom och inget man väljer… Precis som om man drabbas av cancer eller ryggskott.

Var rädda om varandra! / Maria Widlert Nord

Vill du dela dina tankar om psykisk ohälsa? Kommentera gärna eller maila diakoni.se@gmail.com. /Karin & Lotta

Kommentarer

2 svar till ”En rispa i armen”

  1. […] vikten av att våga prata om #psykiskohälsa och vikten av att ta bort skammen kring sjukdomarna. Maria Widlert Nord och Rebecca Anserud beskrev båda, ur olika synvinklar, hur det är att vara ung och vara drabbad av […]

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *