När stjärnorna slutar tindra på himmelen kommer de – tankarna. Döden känns närmare än livet. Oftast kan jag inte identifiera dessa tankar, vad de beror på och varför. Självmordstankarna kan slå till när som helst. Mitt liv kan vara som bäst, jag kan prestera något enormt och jag kan ha massor av kärlek omkring mig, så varför? Dessa tankar…
Jag var en helt vanlig tjej som gick ut högstadiet 2003 med goda betyg i handen. Framtiden var ljus, jag skulle börja gymnasiet och senare söka in på universitet. Mina drömmar och visioner var enorma och jag såg inga gränser. Envisheten och tron på mig själv var hög. Veckan efteråt slog det till och jag insjuknade i mitt första skov av bipolär sjukdom – depression. Innan var jag full av liv och insjuknandet förändrade hela mitt liv.
För första gången fick jag uppleva dessa tankar om döden, att jag inte längre önskade att leva. Jag började känna en symbios med döden. Smärtan var så enorm i min själ att jag önskade att ta en kniv och hugga ut det. Döden var ett alternativ för då skulle jag inte känna det onda, som kvävde mina lågor inom mig. På nätterna kunde jag vandra på kyrkogårdar och läsa på gravstenar och drömma om att jag snart var där också.
Sedan 15 års ålder har jag levt med dessa tankar, vilket många gånger har förlamat mig och krävt enormt mycket energi. Idag är jag 26 år gammal och kan hantera dem på ett helt annat sätt än då. Idag har jag bestämt mig för att leva hur svårt det än kan bli.
Att leva med självmordstankar är det många som skäms över och inte vill veta av. Jag skämdes något enormt förut – framförallt över min bipolära sjukdom i sin helhet. Idag kan jag säga att jag är helt öppen om min sjukdom. Det är jag framförallt för att avstigmatisera psykisk ohälsa i samhället, men även för min egen skull för då kan mina anhöriga förstå mig bättre.
Många tror att man ser utanpå att en människa lider av självmordstankar. Den personen måste se sliten, trött och nedstämd ut. Jag vet hur människor tänker… så tänkte jag förut också. Det som skrämmer mig är att till och med psykiatrer – enligt egen erfarenhet – inte heller alltid uppmärksammar just detta.
Jag föreläser aktivt om min bipolära sjukdom och jag minns specifikt en föreläsning i november då jag hade många självmordstankar. Publiken såg en glad, ung tjej med utstrålning på scenen. Det de inte visste var att självmordstankarna mördade mig inombords – helt utan anledning. Det jag då kom på var att ge publiken en rejäl tankeställare. Jag frågade dem mitt i föreläsningen:
– Med tanke på självmordstankar, har jag det nu eller inte? Vad tror ni?
De allra flesta skakade på huvudet och många sa nej och det tror jag inte. Då säger jag inför dem att jag gick till konferenslokalen med tårar i ögonen och bara ville dö och att jag nu under hela föreläsningen haft tankar i huvudet som tryckt på om just döden. Många höjde på ögonbrynen och kollade på varandra med förvånade blickar.
Med detta vill jag visa, att det kan vara precis vem som helst som lider av dessa tankar. Det kan vara din mamma, din vän, en person i fikarummet på kontoret eller den där strålande personen som går förbi dig på stan. Vem som helst. Förstår du? Det syns oftast inte, men det känns så in åt helvete. Just därför är det så enormt viktigt att man lyssnar på vad personen har att säga.
Detta riktar jag till er alla – lyssna.
Jag vill även påpeka att bara för att man har någon form av psykisk ohälsa behöver man inte lida av självmordstankar som jag. Alla är vi olika individer.
Psykisk ohälsa är vanligare än vad många tror. ¾ i Sverige lider av psykisk ohälsa antingen själva eller är anhörig till någon som har det. Det är så många. Vi pratar för lite om det! Många tror att de är nästintill ensamma om sitt mående. Fördomar späds på dessutom, för att vi inte pratar om det. Just därför är det viktigt att vi vågar öppna oss och prata om det svåra och det som gör ont. Det hjälper inte bara en själv utan hela samhället. Öppenhet skapar öppenhet. Du är inte ensam i detta.
Mina tips till dig med psykisk ohälsa
- Våga berätta för dina anhöriga hur du mår
- Våga söka hjälp
- När du mår dåligt, ha strategier
- Skriv ner det du tycker är bra hos dig själv och vad andra sagt som är bra. Läs igenom det när du kommer i mörka stunder.
- Ingen är som du och du är värdefull, precis som du är oavsett vilket liv du än lever. Tänk på det.
Kärlek,
Rebecca Anserud
Läs mer på: rebeccaanserud.com, som lanseras inom kort.
Rebbeca har även skrivit boken:
Ett bipolärt hjärta – du kan köpa boken genom adlibris, bara klicka här
Boken är en självbiografi som handlar om hennes kamp mot bipolär sjukdom. Hon insjuknade när hon var 15 år, men fick inte sin diagnos förrän fem år senare. För att komma dit krävdes ansträngningar och envishet från Rebeccas sida, en kamp som du får följa i boken. Tonny Andersen, överläkare vid Norrlands universitetssjukhus, har skrivit förordet till boken och Rickard Bracken, projektledare på Handisam och Hjärnkoll, har skrivit efterordet för att visa deras stöd i Rebeccas kamp. Dessutom kommenterar anhöriga till Rebecca i boken om hur det är att ha en bipolär vän och familjemedlem.
Lämna ett svar