Snart är det dags… Påsken och den föreliggande fastan närmar sig med stormsteg.
Fasta – att avstå från något, att välja bort för att kunna välja tid att fokusera – på dig själv och på din egen relation till en högre makt, till Gud.
Vi ser det mer och mer i uppdateringar i sociala medier – vi väljer bort facebook eller andra sociala medier – vi väljer stillhet och lugn- bort från stressiga och ständigt uppdaterade sociala medier. Det blir något tydligt och konkret, alla ser att jag väljer bort, och tiden jag spenderar på forumet är ju ändå tid som går att avvara?
Vi måste välja och vi måste prioritera, vi kan inte finnas och vara tillgängliga dygnet runt, vi behöver tid för nära och viktiga relationer – men fastan handlar också om att avsätta och prioritera tid för gudsrelation. Men är inte gudsrelation innerst inne en kärleksrelation – en bärande närande visshet om att vara i närheten av alltings ursprung? Med det föds ett ansvar – ansvar inte enbart för den egna relationen till Gud utan för relationen vi har till andra och till oss själva.
Sociala medier har växt och växer som kommunikationskanal inom kyrkan men behandlas fortfarande styvmoderligt och med en axelryckning i många sammanhang: ”Det där med facebook det kommer ändå att dö ut för eller senare.” eller ”Vem vill sitta hela dagarna och gilla gulliga bilder på nyfödda kattungar eller gilla bilder på söta barn eller veckans middagar?”
Att välja bort närvaro under vissa perioder kan ibland vara nödvändigt, men det kan också signalera att detta är forumet som så lätt kan plockas bort, som är det minst viktiga och minst seriösa. Sociala medieflödet liknas ibland vid ett samtal kring fikabordet på arbetsplatserna. Skulle du vid fikabordet lätt titta bort när kollegan visar bilder på nyrenoverade huset, eller fotot från semestern – sorry jag vill inte lyssna på dig just nu – jag fastar från sociala relationer?
Vi får arbeta på att inte förminska våra sociala forum. Mitt i kafferasten eller mitt i facebookflödet och diskussionen om barnbarn, husdjur och middagar kommer inlägg eller samtal kanske upp om dagsaktuella ämnen. Som så ofta i livet blandar vi det allra närmaste med det långt ifrån, det som berör med det som upprör. Facebook handlar inte alltid bara om dig och mig och vad vi väljer att dela och visa – det handlar lika mycket om de vänner du och jag har som vi ser som vi ”gillar” och bekräftar genom en enkel knapptryckning. Det handlar också om att sprida och berätta – för några dagar sedan fylldes både twitterflöde och facebooksflöde av protester kring Ugandas lagstiftning mot homosexualitet. Genom delningar ökar spridningen och så även engagemanget.
Ge kattbilden eller dagens middag eller vad det nu är som är viktigt för dina vänner ett ”gilla” och fortsätt att vara närvarande – fastan kan handla om så mycket mer:
– skulle du kunna välja bort att messa? – en messfri fasta?
– skulle du kunna välja bort telefonsamtal – en telefonfri fasta?
– skulle du kunna välja bort att följa dagspressen och aktuella händelser? – en pressfri fasta?
– skulle du kunna välja bort tv-tid? – en tv-fri fasta?
Det finns många vägar att välja att avstå för att skapa egentid/gudstid. Gör det inte till en självklarhet att det är sociala medier som är det enklaste – du behövs där!
Karin på diakonibloggen
Lämna ett svar