Sommartid spenderar vi i allmänhet mer tid med böcker, i hängmattan eller läsfåtöljen. Diakonibloggen presenterar under sommaren några bokrecensioner. Här kommer nummer tre.
Orden ovan är titel på en relativt nyutkommen bok av Therese Eriksson. Men de återfinns också i en psalm i Den svenska psalmboken (Sv Ps 767). Orden sammanfattar egentligen på ett plan hela syftet och målet med boken; att lyfta fram och bekräfta hur viktigt det är med ett bra bemötande inom organisationer/kyrkor som säger sig välkomna alla.
Bokens djupare syfte är att lyfta fram och beskriva psykisk ohälsa – mer specifikt självskadebeteende – och hur vi som arbetar inom kyrkliga organisationer och möter människor, då främst ungdomar med psykisk ohälsa, på bästa sätt kan bemöta och hjälpa. Författaren låter oss får en bakgrund och en kortfattad beskrivning av självskadeebeteende för – ”Med ökad kunskap kommer också en ökad förståelse”. Författaren betonar om och om igen hur betydande och viktig kyrkans uppgift är att finnas till, utan krav. ”Att lyssna utan att nödvändigtsvis vilja bota”. Hon betonar vikten av att skapa ”en plats där alla delar av ens personlighet får rum”.
Genom kunskap om vad ett självskadebeteende är, varför det uppkommer, hoppas författaren att vi som jobbar inom kyrkan kan bli uppmuntrade i att förstå vikten av att inte vilja vara botare. Utan att istället vara det som kanske är ännu svårare, hjälpare, den som står kvar och står fast, som finns oavsett måendet hos den drabbade just nu. Som vågar öppna upp med enkla mjuka frågor, där svåra frågor kring livet, kring ångest eller dödslängtan kan få bli uttalade utan skam och skuldkänslor. ”Det medmänskliga stödet kan inte bota men det är varken onödigt eller överflödigt. Tvärtom beskriver många som gått igenom en svår livssituation att det var just stödet från omgivningen som gjorde att de orkade. Att någon fanns där och gick den svåra vägen tillsammans med dem.”
Karin Ahlqvist, diakonibloggen
Du kan köpa boken här
Therese Eriksson är betendevetare och har tidiager skrivit boken Slutstation rättspsyk – om tvångsvårdade kvinnor som inte dömts för brott tillsammans med Sofia Åkerman (Natur och Kultrur 2011)
Lämna ett svar