Vad händer vid pensionen om en i 45 år endast har haft sin yrkesidentitet som sin identitet? Om du har varit vaktmästare och blivit sedd som det oavsett om du har varit på jobbet eller inte. Kanske har du tillbringat väldigt mycket tid på jobbet, gjort karriär och varit framgångsrik? Vad händer då när pensionen närmar sig? Kanske finns det en rädsla. Här går det också att applicera ett genusperspektiv då kvinnor, generellt, ägnar mer tid till barn, familj, vänner och relationer. Kvinnor har generellt fler identiteter än bara sin yrkesidentitet. För en del är jobbet bara något nödvändigt ont, medan familjen är den egentliga platsen och mamman/dottern är den egentliga identiteten.
Maskulinitetsforskare Michael Kimmels menar att arbetsgivare som anställer män förväntar sig en person som är lojal och som kan ägna all tid åt arbetet (med utgångspunkten att om det finns barn finns det också alltid en kvinna som tar hand om barnen), medan när en kvinna anställs kommer hon med hela sin familj. Detta är taget ur ett amerikanskt kontext, så det är lite tillspetsat i ett svenskt sammanhang. Samtidigt tycker jag mig se att det är fler kvinnor som har bilder på barn och barnbarn på kontoret och vi vet ju att kvinnor fortfarande tar ut 75 % av all föräldraförsäkring i Sverige (gäller inte VAB, vård av barn). Ser du några genusmönster kring att gå i pension? I Sensus har vi på flera platser studiecirklar som heter ”After Work – konsten att gå i pension” som är ett resultat av ett samarbete med facken, som sett ett stort behov av att möta de frågor som dyker upp när pensionen närmar sig.
Många äldre som har erfarenhet av ideellt engagemang ser fram emot att göra ännu mer inom folkbildningen och föreningen där de är aktiva. Mycket ideell verksamhet bärs upp av daglediga och Svenska Kyrkan är en av alla platser där det finns möjligheter till körsång, stickcirklar och samtalscirklar. Det är oerhört viktigt att samhället ser till att möta upp den här gruppen eftersom alla förtjänar att ha ett gott liv med mål och mening, likväl som att många verksamheter är överlyckliga över den resurs som pensionärer tillför.
En annan aspekt av detta är att eftersom många i befolkningen lever längre är pensionstiden många år och många som slutar att arbeta är väldigt pigga. Det går inte att klumpa ihop alla pensionärer och utgå från att de har samma behov och intressen – lika lite som det går att klumpa ihop några andra grupper. Individer är alltid mer komplexa och varje grupp härbärgerar alltid stor mångfald.
Ytterligare en aspekt är att alla har rätt till sin identitet även som äldre och särskilt när det finns behov för mer vård. Under 2013 öppnades det första profilboendet för hbtq-personer. Tanken är att alla som bor där ska bli sedda och respekterade för den som de är, från början. Idag osynliggörs många hbtq-personer på äldreboenden. Inte av ondo utan för att heteronormen och cisnormen helt enkelt utgår från att alla är heterosexuella cispersoner. Jag har hört berättelser där de anställda, efter att ha lärt sig mer om hbtq-frågor, har insett att Stinas väninna som hälsar på varje dag inte alls är hennes väninna utan hennes stora kärlek. Ett annat exempel är de äldreboenden som har finsk, persisk eller arabisk profil, där all personal utöver svenskan även har andra språk med sig. Detta är särskilt viktigt då minnet börjar svika och barndomens mat, språk och upplevelser kommer tillbaka. Individualismen slår såklart igenom på många plan. Dagens äldre och dagens pensionärer har rätt till att bli bemötta för den se är och kommer i gengäld att ställa krav. Både på boenden och på ideell verksamhet.
Många kommuner, landsting och regioner jobbar för att få en mer jämlik vård. Det handlar inte om att nå likabehandling för om vi behandlar alla lika riskerar vi att missa och osynliggöra individers särskilda behov och erfarenheter. Istället handlar det om att alla har rätt att bli sedda för sin identitet. Detta gäller alla grupper, inte minst äldre, där bilden gärna målas upp som att det är en homogen grupp med liknande behov och åsikter.
Frida Ohlsson Sandahl
Verksamhetsutvecklare Sensus Jönköping
- cisnorm = normen som innebär att det biologiska, sociala, mentala och juridiska könet alltid är samma, över hela livet. Cisnormen innebär även att det finns två helt separata könskategorier och att en person endast tillhör den ena kategorin. Det är norm att vara cisperson och via normen får en privilegier. En sådan sak kan vara att ens könsidentitet aldrig blir ifrågasatt.
- hbtq = en förkortning som handlar om sexualitet och könsidentitet. Homosexuella, bisexuella, transpersoner och queer.
- heteronormen = normen som säger att alla är heterosexuella och vill leva i heterosexuella relationer tills något annat bevisas. Mycket verksamhet och bemötande utgår från att personer är heterosexuella. Normen är något som belönas socialt (och ibland juridiskt) och en person som är normbärare möter ofta mindre motstånd i vardagen.
- Den 3 februari är första träffen i Jönköping för After Work – konsten att gå i pension Utbildningen startar på många orter under våren.
- Regnbågens seniorboende http://www.regnbagen.net/
Har du också tankar och synpunkter om att bli äldre, något som du vill lyfta? Skicka ett mail till diakoni.se@gmail.com eller skriv en kommentar. /Karin & Lotta, diakonibloggen
Lämna ett svar