Det finns saker som jag längtar efter att göra med viss regelbundenhet. Det är aktiviteter som gör att jag mår gott och som skapar balans och glädje i mitt liv. En sådan aktivitet är att åka ut i skogen för att bara vara i en lugn och skön miljö. En höstdag för ett tag sen fanns det tid och möjlighet att packa ryggsäcken med mat och dryck och åka ut till marker som jag känner väl. Det är jaktmarker som min far och farbror och deras jaktkamrater tog med mig till när jag var liten grabb. Jag har tillbringat många jaktlördagar i min uppväxt och min ungdom i dessa skogar och mossar. Varje större sten, glänta och viltstig har sina speciella namn och sin historia.
Jag går nerför Hökhultabacken förbi Källan över Kavlingabroa och ut förbi Friarstenen mot Assartornet. Jag ser ut över Gagnaryds mosse och anar Nissan som slingar sig fram i mossens utkant. Vi är inte så många som känner till de gamla namnen längre men vi som gör det kan på någon meter när beskriva var vi är i skogen. Landskapet framför mig är uråldrigt, detta är hem för vilda djur, jag ser tranor på himlen som vänder söderut efter ännu ett år i Sverige. Familjens hund är med mig och trivs i denna miljö där han får röra sig fritt. Det är en skön ordlös gemenskap mellan oss i skogen. När maten kommer fram blir Albus mycket närgången och intresserad. Det är doften av köttbullar och annat i stekpannan som lockar. Jag känner en samhörighet med mina rötter i den här miljön och det gör mig gott. Det ger mig ett annat perspektiv på min vardag. Tid för reflektion och vila känns viktigt och gott i sig.
Att dela en måltid med hunden i skogen kan låta banalt och lite onödigt. För mig blir det en högtidsstund, djupt meningsfull där jag får livsenergi för kommande dagar. Skapelsens mångfald och rikedom ger mina sinnen massor av intryck. Syn, hörsel, dofter, den mjuka marken under fötterna fyller mig till brädden.
Jag och Albus plockar lingon en stund och återvänder sedan hemåt. Vi går mot Basteberget som reser sig högt över oss. Dit upp orkar vi inte gå denna dag – det får bli en annan gång.
oktober 2015
Läs gärna Thomas tidigare inlägg här
Temat är existentiell hälsa. Har du tankar och synpunkter? Hör av dig i en kommentar eller maila till diakoni.se@gmail.com. /Karin & Lotta
Lämna ett svar