Bokrecension av Diakonins sju bord – om medmänskligt engagemang av Sanna och Hans-Erik Lindström (Verbum, 2015).
Sanna Lindström är diakon och socionom och Hans-Erik Lindström är präst. De har skrivit och föreläst om diakoni, var för sig och tillsammans, i många sammanhang. ”Diakoni […] hör till en levande kyrka” konstaterar författarna redan i inledningen till denna bok. De menar vidare att den diakonala hållningen, tillsammans med det inre livet, utgör kyrkans identitet. För att beskriva olika funktioner av praktiserad diakoni används bilden av sju olika slags bord.
Köksbordet, den karitativa funktionen, lyfts fram som det mest centrala bordet. Sedan redovisas parkbänken, den uppsökande funktionen. Altaret åskådliggör diakonins liturgiska funktion och runda bordet dess pedagogiska funktion. Det själavårdande perspektivet symboliseras av soffbordet och det administrativa av skrivbordet. Sist får talarstolen åskådliggöra den profetiska diakonin.
Varje kapitel är uppbyggt så att det inleds med en berättelse ur livet, sedan en hänvisning till Nya testamentet, en beskrivning av bordet och exempel på vad det kan innefatta i praktiken. Sedan följer en intervju med församlingsarbetare från verksamheter som särskilt belyser den aktuella diakonala funktionen. Sist finns ord på vägen – en psalmvers, ett bibelord, en bön och en utmaning.
I efterordet konstaterar författarna att utsatthet är ett nyckelord när det handlar om diakoni och att ingen av oss kan ställa oss utanför utsattheten, att livet är skört och att vi möts i det sårbara. Boken avslutas med följande:
”Liksom kyrkan ligger där den legat i generationer och signalerar långsiktighet i en tid av snabba projekt och ständiga förändringar, och liksom kyrktornet står som ett tecken för ett trotsigt hopp, får vi i ord och handling, med insikt om varje människas inneboende resurser, och om det som kan hota ett mänskligt gott liv, vara varandras medvandrare och praktisera ”The Ministry of Presence”, närvarons ämbete. Liksom Gud är hos den som förtrycks – kallas vi att vara där. Långsiktigt och envist får vi fortsätta den kristna trons praxis: att tro, hoppas och älska.”
Jag finner denna bok tilltalande och läsvärd. Den är lättillgänglig och pedagogiskt upplagd. Den bibliska förankringen ger tyngd och bakgrund åt de olika funktionerna och berättelserna ur livet liksom intervjuerna visar hur det kan fungera i praktiken. Jag märker att författarna har en gedigen erfarenhet och de uttrycker sig väl, tydligt och strukturerat. Däremot är jag lite betänksam över att rangordna borden i hur viktig funktionen är. Jag tänker att de måste få finnas sida vid sida. Kanske var avsikten bara att låta just köksbordet stå som det mest centrala. Men jag kan inte låta bli att fundera på varför talarstolen, den profetiska funktionen, har hamnat sist. I mina ögon är diakons profetiska röst i samhället mycket viktig och jag tror att den blir allt viktigare.
Jag tänker att den här boken är mycket bra i studiesyfte för den som vill veta mer om vad diakoni innebär och de olika funktionerna, i Svenska kyrkans sammanhang för anställda och ideella medarbetare och, varför inte, för kyrkorådet.
Charlotte Säll, diakonibloggen
Lämna ett svar