- 25 % av unga homo- och bisexuella kvinnor uppger att de har försökt ta livet av sig.
- 19 % av 16-25 åringarna i gruppen homo- och bisexuella har utsatts för fysiskt våld av någon närstående (förälder, partner eller annan nära vuxen).
- 65 % av kvinnorna och 48 % av männen (bland homo- och bisexuella) har erfarenhet av att bli bemötta på ett kränkande sätt.
- 40 % av unga transpersoner har försökt ta sitt liv.
Cisnormer och heteronormer skördar liv och skadar människors möjligheter till god psykisk hälsa. Naturligtvis mår många unga hbtq-personer bra, likväl som att heterosexualitet inte är en garanti för god psykisk eller fysisk hälsa. Men om vi zoomar ut och tittar på den stora bilden, blir det tydligt att något måste göras.
Eftersom unga hbtq-personer har lägre förtroende för offentliga instanser såsom skolan, polisen och vården finns det en hemläxa att göra där. Detsamma gäller i många fall kyrkan. För en del är kyrkan räddningen i en utsatt vardag, medan andra bär med sig erfarenheter av exkludering.
Jag menar att tre saker behövs. Det första är att kompetensen i församlingen måste öka. Det behövs kunskap om hetero- och cisnormer. Det behövs förståelse för vad normerna får för konsekvenser, både för dem innanför normerna och dem som står utanför. Det är också så att om en sänker trösklarna för en grupp, kommer fler grupper att känna sig välkomna. Att öka kompetensen är ett sätt att påverka organisationskulturen så att den blir mer inkluderande.
Det andra är att det behövs särskilda rum och mötesplatser för olika grupper. Att möta andra med liknande erfarenheter är ett sätt att få energi för att klara en normbrytande vardag. En pridefestival kan vara några dagars erfarenhet av att för en gångs skull vara norm – denna känsla av tillhörighet kan skapas även i andra sammanhang. Hur kan kyrkan skapa fler trygga mötesplatser? Hur kan församlingsmedlemmar bidra till att öka tryggheten?
För det tredje behövs det en analys om vem som deltar och känner sig välkomna i kyrkans olika grupper för ungdomar. Det går att analysera inkluderandet i olika steg och detta görs med fördel tillsammans med en kommunikatör.
- Vem nås av inbjudan?
- Vem kommer till kyrkan och församlingshemmet?
- Vem vågar komma in i lokalen? Vem firar gudstjänst?
- Vem är med i verksamheten?
- Vem stannar i verksamheten?
- Vem hamnar på maktpositioner?
Att granska de olika stegen är att också inse att alla har ett ansvar för att få fler att känna sig välkomna. All kommunikation behöver granskas, och alla som arbetar i verksamheten behöver reflektera hur de kan inkludera fler.
Psykisk ohälsa handlar både om struktur och individ. Det är svåra frågor. Och vanliga frågor. Känslan av tillhörighet är viktig. Med kunskap och en vilja att få fler att känna sig välkomna, kan kyrkan bidra till att många både kan komma ut och komma in.
Källor:
- Hon, hen, han (MUCF, 2010)
- Hälsan och hälsans bestämningsfaktorer för transpersoner – en rapport om hälsoläget bland transpersoner i Sverige (Folkhälsomyndigheten, 2015)
Ord:
Cisnormer: cis är ett latinskt ord som betyder ”på denna sida”, till skillnad från trans som betyder ”över” eller ”överskridande”. En cisperson har alla perspektiv av kön (mentalt, socialt, juridiskt och biologiskt) ”på samma sida” och själv definierar sig som cisperson. Det är alltid personen själv som identifierar sin könsidentitet.
Heteronormer: Heteronormer är några av de mest osynliga normerna och handlar om både kön, sexualitet och genusnormer. Enligt heteronormer är kvinnor och män olika och de strävar efter att hitta den perfekta motsvarande personen i ”den andra kategorin”. Detta kallas för genuskomplementaritet. Heteronormer utgår från att människor är cispersoner och att alla är heterosexuella.
Hbtq: Förkortning där H står för homosexuella, B står för bisexuella, T står för transpersoner och Q står för queer(a). Det handlar både om sexuell läggning och könsidentitet. Begreppet är i ständig förändring. Andra begrepp som används är thbq, lhbtq, qtbh. Genom att ändra ordning på bokstäverna kan andra perspektiv komma först, på samma sätt skrivs ofta ”kvinnor och män” i stället för ”män och kvinnor”.
Frida Ohlsson Sandahl, verksamhetsutvecklare Sensus
Under september, diakonins månad, är temat på diakonibloggen barns och ungas psykiska ohälsa. Läs gärna gästbloggarnas tankar, dela med dig av dina reflektioner via mail till diakoni.se@gmail.com eller skriv i en kommentar vad du tycker. /Karin & Lotta
Lämna ett svar