Profetisk diakoni är ett uttryck som funnits med länge men som de senaste åren kommit att få allt större betydelse. Profetisk diakoni beskrivs på många olika sätt och vi har genom gästbloggare fått del av flera olika tankar och reflektioner.

Vi på diakonibloggen inledde detta tema genom att tala om att :Den profetiska diakonin behöver ha flera perspektiv. Den måste vara närsynt – ha den enskilda människan för ögonen. För det andra, vidsynt, där blicken lyfts för att få syn på de orättvisa strukturer och sammanhang som skapar utsattheten. Och dessutom, framsynt, där vi får arbeta för att tillsammans hitta bra former för framtidens diakoni.

Diakon Lisa skriver ”Vi som diakoner måste påpeka när systemet felar, och ju fler av oss som gör det desto troligare är det att det når fram. Och då inte bara i vårt sammanhang, utan även längre upp i maktens rum.”

Biskop Fredrik fortsätter att utmana oss att vara en modig kyrka med modig diakoni och skriver: ”För kyrkan är det inte på valbar plats att utmana strukturer, uppmärksamma orättvisor och ge röst åt den som är utsatt. Det är en del av vårt diakonala DNA.” Christer Tornberg lyfter fram Jesus som förebild:”Jesu tjänst visar mod och modell för profetisk diakoni. Det Han gjorde då inspirerar oss nu. Våra handlingar idag påverkar vår och andras framtid.”

Vi avslutar temat för denna gången och tackar varmt alla gästbloggare som delat tankar och funderingar och alla som läser, kommenterar, reflekterar och delar vidare. Vi avslutar dock inte funderingarna kring profetisk diakoni – för vi tror att det är genom att våga vara pain in the ass, att våga säga ifrån eller uppmärksamma sociala orättvisor som diakoni i längden också blir hållbar.

Profetisk diakoni börjar alltid med egen inre reflektion och om vårt engagemang ska vara trovärdigt måste det alltid utgå från detta, att ”vara lojal mot det centrala i vår tro, mot evangeliet, är också att i Jesu efterföljd leva ut det kristna budskapet – i mötet med människor, i att upprätthålla människovärdet och stå på den utsattes sida.” Ett citat från Katarina får stå som slutord. ”Men det kan lätt bli stora ord. Stora ord är enkla att bolla runt med, men hur blir det på individnivå? Vad måste jag själv öva mig på, be om, kämpa med och ta spjärn emot för att vara trovärdig?”

Karin och Lotta på diakonibloggen