Många har, liksom vi, en bokhög jämte sängen, i en hylla på jobbet eller kanske en lista i paddan med titlar och böcker som bara väntar på att få bli lästa. Tiden är ofta knapp under terminerna och annat behöver prioriteras. Sommaren brukar dock innebära, i alla fall för en del av oss, mer tid för läsning och mer tid att låta reflektioner få plats.

För fjärde sommaren i rad recenserar vi och några gästbloggare aktuella böcker. Hoppas du kommer bli inspirerad och hitta dina guldkorn under sommaren. Här kommer bokrecension nummer fem.

Nåd i realtid är utgiven på Verbums förlag  2017. Boken är skriven som en inspiration till präst- och diakonmötet i Göteborgs stift tidigare i år. Redaktör är  Maria Ottensten och bland författarna hittar vi: Håkan Stenow, Else Blomgren, Cecilia Nahnfeldt och Pekka Mellergård.

Tanken med boken är att reflektera kring begreppet nåd, betydelse och innebörd, både personligt men även teologiskt. Författarna har helt olika angreppspunkter vilket gör att bokens innehåll blir både dynamiskt och brett.

Maria Ottesten inleder med en kort reflektion kring nåden i en sekulariserad tid, om nåden i förhållande till den tid vi lever i och förhåller oss till. Hon konstaterar: Nåden blir svårfångad och låter sig inte lätt beskrivas eller ringas in. Kanske kan den kallas en ”öppning” eller ”glipa”. Håkan Stenow lyfter i nästa kapitel in nåden i ett diakonalt sammanhang och uppmuntrar till både diakonal reflektion, definition och till handling: Om nåden är en grundsten i den kristna tron måste kyrkan agera när det finns brist på nåd i samhället. Pekka Mellergård gör en analys utifrån hälsosituationen i Sverige och behovet av nåd i det samhälle som vi lever i och utmanar oss läsare att bli nådens människor, att göra det där lilla extra för medmänniskor, inte för att det förväntas utan för att vi vill.

Lite längre fram i boken får vi möta två livsberättelser som exempel på nåd – att nåd är att både ge och ta. Vi får följa med under en njurtransplantation och hem till en familj som valt att öppna upp familjebegreppet för att inkludera fler. Ett nedslag i den feministiska vinklingen tar Else Blomgren oss med på och Maria Ottesten leder oss på en historisk vandring i Göteborgs fromhetstraditioner genom att lyfta fram Bo Giertz´ klassisker Stengrunden.

Nåden är, som författarna konstaterar, oerhört svårgreppbar, men det är också i det svårgreppbara som en möjlighet ges till tolkning. Författarna lyfter på olika sätt fram vikten av att nåden får plats: Nådens plats i samhället hör nära samman med nådens plats i kyrkan och nådens plats i våra liv. Nåd som den oväntade öppningen eller den överraskande glädjen. När det vi inte kunde räkna med ändå ges till oss. Boken skapar utrymme för reflektion och förnyad inspiration och avslutas med orden: Nåden räcks ut som utsträckta händer till människor på jorden och förenar oss: ”Så är vi fastän många en enda kropp”.

Karin Ahlqvist, diakonibloggen