Det är i början av höstterminen. Skolan drar igång igen och tillsammans med den en mängd andra fritidsaktiviteter för barn och ungdomar runt om i landet. Själv tar jag mig till närmsta högstadieskola och informerar om att det är hög tid att anmäla sig till årets konfirmationsläsning. Det är sånt man gör i mitt jobb. När jag står där framför klassen på skolan eller framför den lilla barngruppen i någon av kyrkans verksamheter eller kanske på en busshållplats tillsammans med en mängd studenter slår det mig ofta.
Vi är som små öppna sår. Jag i allmänhet och de yngre i synnerhet. Vi bara finns här. Ingen av oss har valt att födas. Ingen av oss vet när det kommer ta slut. Vi har inte heller valt under vilka omständigheter vi ska växa upp och det kan vara svårt att veta vad man ska ta sig till när livet i perioder gör ont. Då blir vi påminda om att vi är som små öppna sår allihop.
Det kanske kan låta lite pretentiöst att prata om unga människor som små öppna sår, men det kan också hjälpa till, tänker jag. För det där såret vi går runt och bär på gör något med oss. Vi är kanske alla i full färd med att på något sätt bli omplåstrade. Om ingen i vår närhet tar sig an den uppgiften blir vi tvungna att göra det själva och då kan det bli på bekostnad av andras sår som också behöver ses över.
Om vi däremot skulle bli mer noggranna med att försöka plåstra om varandras sår skulle vi kanske se mindre av ungdomar och barn som lider av stress, sömnbesvär och ångest. För precis som med oss vuxna letar barn och unga oftast bara efter en människa som har lite tid över för ett långsamt leende, en vänlig blick eller ett varmt samtal.
Det behöver inte vara svårare än så, att plåstra om små öppna sår.
Peter Svärdsmyr, församlingspedagog
Foto: Patryk Sobczak/unsplash.com
Läs gärna tidigare inlägg av Peter Svärdsmyr, bland annat här och här. Vi har tidigare också recenserat hans bok Att bli till.
September – diakonins månad – har övergått i oktober och temat är ungas psykiska ohälsa är alltjämt aktuellt. Har du tankar du vill dela – skriv en kommentar eller maila oss på diakoni.se@gmail.com. /Karin & Lotta
Lämna ett svar