Ljusen lyser på kyrkogården och jag är själv just hemkommen från en stund vid graven och en stund vid minneslunden. På vägen dit mötte jag ett äldre par som bar på ljus i händerna, en barnfamilj som vandrade mot sin hörna av kyrkogården och så vaktmästaren som nästan alltid finns där. Allhelgona är fint, det är en kraft i att minnas, att sörja men kanske också en chans att prata minnen och dela sorgen och längtan. Sorgen blir inte mindre, den försvinner inte, men en slipper att stå där ensam – ingen människa ska behöva vara ensam i sin sorg. Därför har Svenska kyrkan samlat tankar och konkreta tips som gör det lite lättare för oss som medmänniskor att finnas där för någon som sörjer.
”Sorg kan inte botas, men genom att dela den kan sorgen göras mer uthärdlig.”
Karin på Diakonibloggen
För mer info klicka här
Lämna ett svar