Till innehåll på sidan
diakonibloggen

Romeo Montague och tolken

”Så du menar alltså att du kysste Julia, trots att du visste att ni utsatte er båda för livsfara?”

Romeo försöker svara på svenska, men blir avbruten av tolken som översätter det som Migrationsverkets ombud just frågat.

– Ja, vi pussades i…

Romeo blir åter avbruten, den här gången av rättens ordförande.

– Tala ditt eget språk så översätter tolken åt dig!

Tolken hade kommit tio minuter försent, nu sitter han och petar sig i örat och studerar öronvax medan han på knagglig svenska försöker återge vad Romeo berättar.

– Ja, alltså, vi träffades på skogen bakom ett staket…

Nu är det tolken som blir avbruten, Romeo säger något, och man hör orden trädgård och mur. Han återupptar tolkandet.

– Vi träffades på där blommorna är bakom stenarna…

– Nej, inte blommorna och stenarna, i Julias trädgård, bakom den höga muren! Romeo har tröttnat på den dåliga tolkningen och översätter själv, men blir åter tystad.

Förhandlingen på Förvaltningsrätten fortsätter. En av nämndemännen har somnat, men väcks av att man borrar i rummet bredvid. Nu går det knappt att urskilja Romeos ord och tolkens försök att översätta berättelsen om den förbjudna relationen och Romeos vädjan om att få stanna då han nu är hotad till livet.

– Han säger han inte kan bo på där för tjejen hons släkt stor och de mycket makt.

Ingen i rummet orkar be tolken förklara sig. Frågan är om man verkligen har förstått.

Migrationsverkets ombud frågar igen:

– Hur träffades ni? I dokument jag läst finns det ingen möjlighet för en man från din familj att någonsin träffa en tonårsflicka från hennes familj. Och ingen av er familj var bjuden på den där maskeraden.

Borrandet fortsätter och orden försvinner i ljudmassorna.

Några veckor senare får Romeo sin dom:

Migrationsdomstolen konstaterar inledningsvis att Romeo Montagues berättelse överlag har varit vag och detaljfattig.

Han har under förhandlingen i domstolen haft påtagligt svårt för att utveckla sin berättelse och närmare redogöra för olika händelser och platser trots att han fått många konkreta frågor. Hans redogörelse för kärleksrelationen med Julia har exempelvis återgetts kortfattat och utan några referenser till känslor. Beskrivningen av den trädgård där han och Julia träffades och omständigheterna kring deras möte där har vidare varit påfallande detaljfattig, trots att detta utgör en central del av asylberättelsen. Romeo Montague har inte närmare kunnat beskriva vilka försiktighetsåtgärder han och Julia vidtog för att undgå att bli sedda när de kramades och pussades. Han har inte heller lämnat någon rimlig förklaring till varför han sov över hos Julia om de var rädda för att bli upptäckta. Sammantaget medför det nu beskrivna att migrationsdomstolen inte upplever berättelsen som självupplevd.

Migrationsdomstolen konstaterar vidare att Romeo Montague enligt sina egna uppgifter kände till de risker som fanns med att ha en utomäktenskaplig relation och att herr Capulet var en mäktig person som värnade om sin familjs heder. Det är till viss grad förståeligt att unga personer har ett bristande konsekvenstänkande. Romeo Montague är dock uppvuxen i ett samhälle där kärleksrelationer utanför äktenskapet är strikt förbjudna och hedersrelaterat våld förekommer. Moraliska brott straffas hårt även inom det rättsväsendet. Trots vetskapen om vilka risker som fanns och vilka konsekvenser en relation av det aktuella slaget kan få, har Romeo Montague inte på ett trovärdigt sätt kunna redogöra för hur han resonerat kring sitt agerande och risken för att bli upptäckt.

Vid en sammantagen bedömning anser migrationsdomstolen att Romeo Montagues berättelse har sådana allvarliga brister i fråga om trovärdighet och tillförlitlighet att den inte kan läggas till grund för bedömningen av hans skyddsbehov.

Eftersom det inte har framkommit skäl att bevilja Romeo Montague uppehållstillstånd på någon grund ska överklagandet avslås.

Lena Kronberg

”Solidaritet och civilkurage är förutsättningar för ett gott samhälle.” Lena Kronberg är skådespelare och berättare. Hon är själv barn till en flykting. Medmänsklighet och engagemang fick hon med sig som något självklart från sin uppväxt.

På Diakonibloggen har vi skrivit om flyktingar tidigare, men som läget är nu kan vi helt enkelt inte låta bli att lyfta situationen igen, denna gång med fokus på alla ensamkommande barn och ungdomar som lever under enorm press i väntan på eventuell avvisning och återresa. Maila gärna tankar och berättelser till diakoni.se@gmail.com. /Karin och Lotta

 

Kommentarer

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *