Varje sommar brukar vi på diakonibloggen.com tipsa om nya böcker som berör det diakonala området, så även i år. Följ med oss under sommaren och få boktips som du kan inspireras av.
Brené Brown är doktor i sociologi vid University of Houston i Texas. Hon har skrivit flera böcker som översatts till svenska och detta är hennes fjärde. Diakonibloggen har tidigare recenserat Resa sig stark.
Huvudämnet för Trotsa vildmarken är vikten av att finna tillhörighet. Författaren tar sitt avstamp i en definition hon utformat som bygger på hennes forskningsresultat: ”Äkta tillhörighet är ett andligt förhållningssätt som innebär att tro på sig själv och tillhöra sig själv på ett så djupt plan att man kan dela sitt sannaste jag med omvärlden och uppleva den helighet som det är att både vara en del av något och att stå ensam i vildmarken. Äkta tillhörighet kräver inte av oss att vi ska ändra på oss; den kräver att vi ska vara de vi är.”
Dessa rader utgör utgångspunkt för hela boken. Brené Brown har tagit sig an uppgiften att ta reda på vad det är att uppleva tillhörighet. Detta har hon gjort dels genom att genomföra intervjuer, men också ta lärdom av förebilder hon mött under sin egen karriär och även relatera till tidigare studier hon gjort då hon fokuserat på andra viktiga egenskaper för vår mänskliga natur, vårt välbefinnande och vårt växande – så som mod, styrka, tillit.
Genom en checklista som innehåller ingredienser som gränssättning, pålitlighet, ansvarstagande, integritet och generositet uppmuntrar hon läsaren att värna om tilliten, både till andra och till sig själv. Hon varnar för polarisering i termer av för eller emot och risken med att söka passa in snarare än att känna tillhörighet. Vi kan känna ett förtvivlat behov att passa in, men får då ofta begränsa oss själva genom att cementeras i åsikter och kategorier.
På vägen mot tryggare individer som vågar vara äkta och stå för det vi tänker och tror och samtidigt låter andra göra detsamma ger hon några råd – flytta närmare (eftersom det är svårt att hata människor på nära håll), bemöt skitsnacket med sanning och var hövlig, ta vara på kollektiva ögonblick av delande av både glädje och smärta och slutligen: värna om att ha en stark rygg, en mjuk framsida och ett vilt hjärta.
Boken är lätt att ta till sig och kan läsas på kort tid, även om den förmodligen mår väl av att smältas och läsas över tid som många andra böcker. Den är präglad av sin amerikanska kontext och berör exempelvis både presidentval och vapenlagar. Det betyder emellertid inte att den inte är tillämpbar i andra sammanhang, eftersom den är av allmänmänsklig karaktär.
Något av det mest anmärkningsvärda, som låter sig göras i amerikansk litteratur, men knappast i det sekulära Sverige, är att en känd och omtyckt vetenskapskvinna på ett självklart sätt väver ihop sina forskningsrön med en gudstro. Det är bland annat när hon tar upp riskerna med avhumanisering, inte minst på sociala medier. ”Det går inte att avhumanisera människor och samtidigt utkräva ansvar. Förnedring och avhumanisering hör inte till det som leder till ansvarstagande eller samhällelig rättvisa. Det är i bästa fall ett sätt att lätta på det känslomässiga trycket och i värsta fall ett uttryck för känslomässig självupptagenhet. Och om vår tro uppmanar oss att se Guds ansikte i varje människa vi möter bör det också omfatta politikerna, medierna och de främmande människor på Twitter som vi är som mest oense med. När vi vanhelgar deras gudomlighet vanhelgar vi också vår egen, och då sviker vi vår tro.”
Brené Brown skriver med humor och värme och samtidigt med utmaning och allvar. Jag rekommenderar gärna Trotsa vildmarken.
Charlotte Säll, diakonibloggen
Lämna ett svar