Vi fick uppdraget att skriva en reflektion i magasinet Amos:

”Du är den första som besöker mig på flera veckor, förutom hemtjänsten då men de har alltid så bråttom…”

Orden kom från en äldre man i samband med ett hembesök för några år sedan. Mannen i fråga hade med ålderns rätt fått svårt att gå i trappor. Huset saknade hiss, så nu satt han där i sin lägenhet, oförmögen att ta sig ut, med barn boende långt borta och med en krympande vänkrets som följd av åldrande och död.

I en metaanalys publicerad 2010 i tidskriften PLOS Medicine jämförde amerikanska forskare ensamhet med andra kända hälsofaror när det gällde risken att dö i förtid. Enligt deras analys är ofrivillig ensamhet en lika stor riskfaktor för att dö i förtid som rökning och en större riskfaktor än fetma eller fysisk inaktivitet. Den ofrivilliga ensamheten i Sverige bara ökar, och hembesök är ett av många sätt att bryta den. Visste du att Svenska kyrkan under 2017 gjorde 114 000 besök?

Enligt en av Svenska kyrkans kommunikatörer är ”jul” i kombination med ”ensamhet” några av de vanligaste sökorden på internet i september månad – redan då är rädslan för en ensam jul stor. Kyrkan är bra på att arbeta för att minska ensamheten – vi ordnar träffar, resor, samtalskvällar och gudstjänster med mera – verksamheter som bygger på gemenskap. Men den organiserade verksamheten når inte alla, inte heller det uppsökande diakonala arbetet. Så det går inte att bekvämt luta sig tillbaka, när rapporter om ökande ensamhet dyker upp, och förlita sig på att det sköts av andra.

Inom diakoni betonar vi vikten av allas sårbarhet och delaktighet, uppgiften att vara mer medmänskliga. Att orka lite mer, att visa lite mer omsorg, att det får kosta på lite, lite mer. För ”Diakoni är i grunden en egenskap, ett förhållningssätt, som ska prägla kyrkan och församlingens sätt att leva – i kärlek, tjänande och gemenskap.” Citatet är hämtat från Som en rörelse – på spaning efter diakoni i vår tid, en ny bok om diakoni som vi båda har arbetat med.

Låt detta få bli en påminnelse nu i jultid om att du är behövd. Just du kan göra skillnad för någon annan. Det kan vara allt från ett telefonsamtal till en avlägsen bekant som du vet inte har många i sin vänkrets, till att erbjuda en ensamkommande ung person boende för natten. Hjälps vi åt att leva diakoni blir också kyrkan mer levande. ”Diakoni är församlingens bas och det som ger näring åt hela kyrkan. Om Kristus är huvudet för kyrkan är diakonin kyrkans lunga som syresätter hela kroppen.”

Vill du veta mer om hur du kan bidra? Kontakta gärna kyrkan där du bor!

Karin Ahlqvist & Charlotte Säll

Foto: Jonna Svensson