Vi delar i några inlägg med oss av projektet Som en rörelse, som vi arbetat med de senaste två åren, och som inte bara är en bok. Till boken finns 13 målningar av Kent Wisti. Varje målning är kopplad till ett bibelord som i sin tur hänger ihop med ett kapitel i boken. Följ med oss i Som en rörelse och låt oss prata, diskutera, ventilera och debattera vad diakoni är och kan komma att vara.
Luk 22:24-27
Tavla av Kent Wisti
Från utställningen Som en rörelse – På spaning efter diakoni i vår tid.
Bokens nionde kapitel behandlar diakoni och ledarskap. Viktigt i ledarskapet är att förstå och bottna i sig själv för att inte tappa bort sig, vilket är lätt att göra i ett högt tempo. En ledare måste vara sann mot sig själv och trygg i sina värderingar. Då krävs det tid för inre reflektion. ”Om andra ska ta mig på allvar måste jag ta mig själv på allvar.” För ledarskapet i Svenska kyrkans kontext finns det ännu en dimension som innebär att vara sann mot kyrkans bärande värderingar. ”Det handlar om att lära känna och vårda sin tro och arbeta på en gudsrelation som bär, vilket medför att en ledare inom Svenska kyrkan måste leva ett aktivt böneliv.”
”Eftersträva tydlighet så långt som möjligt. Bara för att Gud är ofattbar behöver det inte innebära otydlighet i det enkla.” Det kan finnas förväntningar på kyrkligt anställda att de ska vara så goda. ”Att vara god innebär inte att vara okritisk. En bra ledare måste våga vara kritisk, säga ifrån och till exempel utmana någon att ta itu med sina svagare sidor. Ledaren måste vara rak, tydlig och lite tuff – det är ibland det mest kärleksfulla.”
Läs mer i kapitlet ”Sann mot den jag är och trygg i mina värderingar – om diakonen som ledare” med Katarina Byström.
Lämna ett svar