Diakonibloggen fick del av en text som diakon Anna Ardin publicerade på Facebook under klimatveckan i januari:

”Herrens ord kom till Jona, Amittajs son: ”Bege dig till Nineve, den stora staden, och håll en straffpredikan. Jag har fått ögonen på ondskan där.” Och Jona gav sig i väg, men för att fly till Tarshish, bort från Herren.”

Jag har tidigare avfärdat denna berättelse som förlegad, nåt som inte är relevant för vår tid, en omodern Gudsbild. Dessutom går det ju knappast att överleva flera dagar inuti en val. Men under ett bibliodrama, där jag spelade Jona, hittade jag inom mig själv något som jag tror kanske liknar Jonas kallelse. Att ondskan i Nineve faktiskt var något i alla tider förkastligt och att berättelsen är högaktuell.

Så jag kollade lite närmare på historien. Under 700-talet före Kristus blev Nineve det Assyriska imperiets huvudstad. Kungens palats var vräkigt ”utan motstycke”, de uppförde en enorm mur för att stänga ut människor, stänga in rikedomar och kastade skräpet utanför. Dessutom ledde man in traktens färskvatten uppifrån bergen i ett vattensystem in i staden. Innevånarna levde gott, men på ett sätt som skadade både skapelsen och andra människor. Det är i det här läget Gud kallar Jona att predika omvändelse. Parallellerna till vår tid är inte alls svåra att dra. Även om dagens systematiska överutnyttjande av jordens resurser, och strukturerna för att upprätthålla ojämlikheten är på en nivå som Jona och hans samtida sannolikt inte ens kunna föreställa sig.

Jona formulerar hur han kände när han kastas ut i havet i sin flykt från Guds kallelse: ”Vattnet slöt sig om min strupe, djupet fångade mig. Sjögräs snärjdes kring mitt huvud, där nere vid bergens rötter. Jag sjönk till det land vars portar skulle reglas bakom mig för evigt.” En poetisk men hemsk beskrivning av kraftig ångest. Den tycks likna den kraftiga, existentiella klimatångest som många, särskilt unga tjejer, känner. Det Greta Thunberg vittnat om att hon kände, innan hon började predika omvändelse.

Vi har ett ansvar att svara på Guds och profeters kallelse till omvändelse. Annars blir vi plågade i vårt samvete och till slut kommer vår värld att förgöras. Det är en logisk konsekvens från en logisk och rättvis Gud, en Gud som inte kan hjälpa oss om vi inte lyssnar. Vi är kallade att vara en del av lösningen.