Det är väldigt jobbigt och svårt just nu i coronatider. Man vågar inte träffa och ha umgås med sina kära och nära. Ni kanske alla märkte nu skillnaden mellan ett videosamtal med sina vänner i stället att kan träffas och krama om dem.
Men det är ännu värre att vara ensamkommande i Sverige. En person som mig som har inte sin familj här och istället hade skapat nya vänner, men när man inte kan umgås med dem. Då blir det väldigt jobbigt och man känner sig ensam och hopplöst.
Om vi tittar på den nuvarande situationen, så är det svårt att tänka eller planera för framtiden. Samhället har en annan syn på mig bara för att mitt namn är inte som en vanlig svensk namn. Jag heter Mohammed Ali i stället att vara Nilsson. Det påverkar mig på många olika sätt. Till exempel när jag söker ett jobb. Då är det Nilsson som har första chansen att få jobbet utan att dem ska veta hur duktig och skötsam kille kan jag vara. Men det är som det är och jag stolt över mig och jag vet att ingen skulle kunna klara sig nån dag om dem skulle ta på sig mina skor.
Ha en bra dag

Mohammed Ali

Vi delar tankar och reflektioner med anledning av coronautbrottet. Har du funderingar som du vill dela med dig av? Hör av dig till diakoni.se@gmail.com. /Karin & Lotta