Varje sommar de senaste åren har vi haft förmånen att tillsammans med eminenta gästbloggare få recensera nyutkomna böcker. Även denna sommar delar vi med oss av några boktips.
Sorgens gåva är en vidgad blick av Patrik Hagman, Libris förlag, 2017
De senaste åren har den finlandssvenske teologen Patrik Hagman blivit känd i det nordiska teologiska samtalet som en kritiker av den nordiska folkkyrkotanken. Sorgens gåva är en vidgad blick, från 2017, är en annan typ av bok. Ändå kan man här förstå bakgrunden till Hagmans teologi, att den inte är en teori utan i allra högsta grad en levd praktisk teologi.
Boken handlar om mötet med lidandet, sorgen, ensamheten som tar sin utgångspunkt i verkliga tragedier i Hagmans liv: När han 21 år gammal förlorar sin pappa i cancer, när hans son Joel dör, även han i cancer vid sex års ålder och när hans fru Kika plötsligt dör något år därefter av en hjärnblödning. I lagom och ömsinta doser får vi ta del av hans livs tragedier. Han varvar mellan att tala om sin pappa, om sin son, sin fru och om ensamheten han lever i nu. Det är bra för annars hade man varit söndergråten mest hela tiden. Boken är djupt personlig och vi får ta del av hans egna tankar men också pappans och fruns ibland mycket ärliga dagboksanteckningar.
För Hagman framstår det som är sant, ärligt och äkta som det viktigaste och det präglar boken. Han är ärlig mot sig själv men också mot sin familj som nu är borta. Han skriver: Att vara sann handlar för mig om att hålla fast vid de ögonblick av godhet och skönhet som ges mig. Göra dem till grundpulsen i mitt liv, snarare än de ögonblick där jag av egen kapacitet lyckas åstadkomma något.
Även om lidandet framstår som meningslöst uppstår en mening mitt i lidandet och sorgen. För Hagman är den kristna trons kärna gemenskapen. Gemenskapen i församlingen, med dem som ber och bär en när ens barn är sjuk, i en förtätad Gudsnärvaro i sjukhussalen. Den varma och ljusa gemenskapen på Joels och Kikas begravningar. Som Hagman skriver: Bra teologi måste hålla när livet går sönder. Allt annat vore slöseri med tid.
Jag önskar att den här boken fanns under min prästutbildning. Det här är en bok för alla som på något sätt ägnar sig åt själavård och borde finnas i litteraturlistorna på exempelvis utbildningsinstitutet. Det här är förstås en bok för den som drabbats av svår sorg och död i sitt eget liv men det är lika mycket en bok för den som drabbats av ensamhet. Jag rekommenderar den varmt.
Fredrik Hollertz, präst Jönköping
Lämna ett svar