Den goda sexualiteten, finns den? Så snart vi försöker måla konturerna av en god sexualitet lurar begränsande normer och en risk för moralism. Samtidigt är tystnad inte ett alternativ.

Sexualiteten är en grundläggande del av att vara människa och därför kan den aldrig förpassas enbart till det privata rummet. Sexualiteten handlar om hur vi är människor tillsammans och därför är den också en fråga om etik. Det handlar om vår längtan efter varandra, om hur vi älskar och åtrår, om hur vi hanterar vår lust och kåthet med integritet och respekt.

Genom tiderna har sexualitet och makt alltid hängt ihop. På det mellanmänskliga planet men även politiskt och religiöst. Historiskt har kyrkan varit allierad med makten och kuvat människor genom moralism och skambeläggande av lust. Förr som nu hålls människor i ett järngrepp av en sexualmoral som sägs komma från Gud men som syftar till att kontrollera och underkuva.

Den sexuella revolutionen på 1960- och 70-talen var en befrielseakt och frukterna av den är många och goda, men den öppnade också upp för ett nytt sexuellt förtryck. Den politiska makten gav människor upprättelse i sina samliv genom lagstiftning. Samtidigt tog kommersialism och populärkultur över som kontrollerande krafter. I det sekulära samhället sägs sexualiteten vara befriad, men bigotta religiöst motiverade normer har ersatts av en konsumtionsnorm. Reklamens sexualiserade språk och snedvridna kroppsideal är en del av detta och den patriarkala människosynen är ett livskraftigt rotogräs. Den sexualitet som fortsatt fått dominera och definiera har handlat om mäns begär, en maskulinitet med rätt till kvinnors kroppar. Kvinnor och icke-binära kuvas av en patriarkal ordning som kontrollerar även männen, placerar dem i roller och fack där många män vantrivs och lider.

I porrindustrin gör kapitalismens konsumtionsbaserade människosyn och patriarkala förtryckande strukturer gemensam sak. Marknadssamhället reducerar allting till vara, och mest av allt det vi helst av allt vill ha. Vi vill ha kärlek. Vi vill ha bekräftelse och beröring och orgasmer. Vi vill hud mot hud bli till genom en annan människas uppriktigt älskande blick. I en trasig skapelse är det en längtan som långtifrån alltid uppfylls och minst av allt kan den uppfyllas genom konsumtion.

Vi saknar en tredje väg, vid sidan av den gamla moraliserande och dagens konsumtionsbaserade syn på våra allra mest intima relationer. Vi saknar ett samtal om den goda sexualiteten som bygger, bekräftar och befriar. En part som kan och borde se sitt kall att höja rösten är kyrkan. Kyrkan kan befria människans längtan efter närhet från det kommersiella slaveriet och i stället visa på sexualitetens storhet.

En människas längtan går inte att växla in mot pengar och den kan inte köpas för pengar. Kanske, om hon har tur, stillas den genom att hon möter en annan människa, själ mot själ och hud mot hud. Det är vad Höga visan handlar om. I Bibeln är denna xxtusen år gamla kärleksdikt en frizon från maktordningar. Dess rötter sträcker sig djupare än patriarkatets mylla, ända ner till Edens lustgård. Det är poesi som oavsett sitt utmanande innehåll funnit sin plats i den judisk-kristna traditionen. Höga visan är en rebell bland Bibelns böcker – queer, befriande och normkreativ. Det är en berättelse om människor som oavsett alla maktordningar ser varandra och vill ha varandra. Ett jag som åtrår ett du. Som älskar bortom konvention. Där finns inga föreskrifter om hur sexualiteten ”ska” eller inte ska vara för att få godkänt av omvärlden. Det är radikalt. Det utmanar även oss som skriver detta. Ytterst handlar det om människans relation till Gud.

Frestelsen finns hos oss som hos andra att presentera bilden av ”den goda sexualiteten”, det vill säga, att skapa en norm. Men vi vet inte hur allt ska vara för alla. Det vet bara de älskade – i varje enskild tid, i varje enskild stund. Och de ensamma vet att även de älskandes gemenskap är flyktig, och det går att tröstas av att kärleken ändå finns – om inte här och nu, så någonstans.

Det rummet finns i våra liv. Ingen har rätt att bestämma över det – ingen präst, porrproducent, ingen politiker, ingen marknadsaktör, ingen tidsanda. Kärleken varar kanske inte för alltid och den är sällan fullkomlig. Den sexuella attraktionen är en händelse i ögonblicket snarare än i evigheten och det är en annan människa av flyktigt kött och blod jag möter. Vad utom Gud kan vara större?

Maria Küchen, Susanne Dahl och Kent Wisti
Illustrationer: Kent Wisti

Maria Küchen, Susanne Dahl och Kent Wisti är aktuella med den nyutkomna boken Kyss (Skruv förlag 2020). Texten som publiceras här är en fristående artikel, skriven för diakonibloggen, om sexualitet, makt och Bibeln.